Jag har varit urdålig på att blogga.
Tappat det helt.
Men det är inte så lätt att få ihop allting plus att jag samtidigt brottas med allt annat.
Det kräver mycket tid och energi.
På sistonde har jag även varit väldigt trött.
Så jag har mest försökt att ta mig igenom dagarna.

Jag har haft 3 jobb innan.
Jobbat jämt och ständigt men det är inte samma sak som att ha två jobb och plugga
Plugga heltid på distans kräver ganska mycket av en själv.
Man måste gå hem och plugga även om bara vill lägga sig på soffan.
Det är väldigt krävande.
Nu är en kurs avslutad och nästa påbörjad.
Det innebär en ny tenta och en ny grupptenta, wihoo.
Men efter det har jag sommarlov och i juli får jag förhoppningsvis semester också :)
Så det är bara att kriga sista.

Men förlåt att jag inte gett er nån uppdatering.
Och att jag är frånvarande men just nu är det annat som hamnar på prio listan :)

Over and out / denice sölvgren lundahl

Skrivit på länge.

Har lagt det åt sidan lite.

Låtit annat gå före.

Och krigat med mig själv.

Försökt fokusera på mig och mitt välmående.

Samtidigt som jag jobbat på båda jobben och pluggat.

Då räcker inte tiden till , tyvärr.

Senaste inlägget jag skrev kom bara 2-3 rader med, vet inte varför.

Det var synd.

För det var ett bra inlägg från min sida.

Men men...

Jag har som sagt försökt fokusera på mig och väldigt mycket på min tenta.

Som är inlämnad by the way.

Jag förväntar mig minst en komplettering men vi får se.

I alla fall finns det något som jag hade behövt skriva om.

Behövt få det ur mig, blotta mig för världen.

Låta er se vilket dilemma jag står framför.

Men jag kan inte.

Jag skäms som en idiot.

Och ju mer jag tänker på det, ju sjukare blir det i mitt huvud.

Så jag kan inte, tyvärr.

Men långt om länge har jag tagit ett beslut som några tycker är fel och andra tycker är rätt.

Men jag har alldeles för länge försökt att göra alla andra nöjda och lyckliga.

Försökt finnas för andra och glömt bort mig själv.

Är jag inte också värd att må bra ?
Eller jag ska behöva må dåligt för någon annan ska få må bra ?

Nej jag måste faktiskt börja tänka på mig själv.

Och eftersom det fick mig att må dåligt, bli ledsen, arg , frustrerad , irriterad och allt vad jag blev så valde jag detta.

För min egen skull.

Nu kan jag släppa det, behöver inte höra om det.

Behöver inte tänka på det.

Jag är fri, fri från det.

Fri från att må dåligt över just detta. 

Och det tycker jag är skönt.

En stor sten har lyfts från mitt bröst och det kanske är hemskt att säga men det känns bra för mig.

Detta var vad jag behövde.

Och jag hade kunnat tänka på er/dig i denna situationen men då hade jag fortfarande mått dåligt.

Så då får man göra ett övervägande, vad är viktigast ni som faktiskt absolut inte tagit nån hänsyn till mig överhuvudtaget , som är sjukt egoistiska och vägrar se det ifrån någon annans sida ?

Eller jag själv som försökt förklara få er, få er att förstå och försökt få er att tänka på någon annan än bara er själva ?Tyvärr väljer jag mig själv i denna situationen.

Och jag förstår faktiskt ingen av er.

En av er skulle brytt sig minst 10 ggr mer och den andra är jag bara helt sjukt besviken på så det är inte sant.

Egoistiska människor är något av det värsta som finns.

Och jag hade kunnat vara den större människan i detta men jag är trött på att alltid behöva ge mig.

Och egentligen är det väl du som ska vara den större personen som är äldre och har ett annat ansvar ?

Trots att jag berätta hur dåligt jag mår utav detta så valde du ändå som du gjorde utan att ens blinka.

Det säger ganska mycket om dig.

Och hur mycket jag är värd i dina ögon.

Och jag är faktiskt trött på att alltid vara den som ska åsidosätta vad jag tycker och känner för att någon annans skull.

För vad får jag tillbaka ? 
INTE ETT JÄVLA SKIT !!!

Jag har ALDRIG fått ett skit tillbaka !!!

Jag vände ut och in på mig själv och såhär tackar du mig.

Det handlar inte om att jag ska styra ditt liv det handlar om att du aldrig skulle låtit det hända från första början.

Det är en riktigt fucked up situation.

Jag är så trött på att vara den som alltid offrar sig.

Som aldrig blir uppskattad .

JAG MÅSTE LÄRA MIG ATT FOKUSERA PÅ MIG !!

Även om det är svårt så är även jag VIKTIG !

Det finns mycket ni inte vet om mig.

Mycket jag inte pratar om.

Saker som jag stänger in i det mörka rummet inom mig.

Som gör alldeles för ont att prata om eller ta fram.

Men det ligger där inne och gör sig påmint lite då och då.

Det gör ont, det är jobbigt men jag försöker ta mig vidare.

För jag kan inte styra det som hänt men jag kan styra min framtid.

I alla fall till viss del.

Om ni undrar hur jag blev så fucked up som jag blev så hade ni förstått om ni hade vetat.

Ibland undrar jag hur jag själv orkar.

Men jag ger inte upp .

Jag har legat på botten många gånger men jag reser ta mig fan mig alltid upp igen.

Och min mamma, min syster, Olivia och Fredrik är några av dom som gör det värt att resa sig igen.

Utan er så vetifan vad jag hade gjort.

Ni är mina klippor <3

Livet är hårt och orättvist.

Och ibland så är det bara att köra på överlevnadsinstinkten.

Men man kan om man vill.

Det är bara att ge sig fan på att inget/ingen ska få krossa en.

Stå stark på sina ben och vägra ge upp.

What doesnt kill you makes you stronger .

True word !

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl