Känt någon slags av panik eller ångest över att jag inte har åstadkommit något med mitt liv.

Jag har inte räddat världen eller gjort en insats som är större än det vardagliga.

Jag har inte utfört något stort och viktigt.

Jag har inte ens pluggat så jag har någon bra utbildning att luta mig mot.

Men för att jag inte har räddat världen , gjort en stor insats för något jag brinner för eller pluggat så har jag inte åstadkommit något ?

Ibland känner jag så.

Känner mig helt värdelös.

Men jag har te.x pluggat för jag har verkligen INGEN aning vad jag ska plugga till.

Jag vill inte plugga bara för att plugga, så mycket gillar jag inte att gå i skolan.

Men däremot jobbar jag alltid och hela tiden.

I vissa perioder mer, i andra mindre.

Men jag tar hand om mina små änglar på dagis, varje dag.

Är där för dem när dem är ledsna, glada, behöver närhet och kärlek.

Jag ger dem hela mig till 110 % 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan.

Om helgerna tar jag hand om kunder på Maxi, ser till att dem är nöjda och försöker göra allt jag kan för göra dem till lags.

Om nätterna på helgerna så roar jag folk medans dem antingen spelar bort pengar eller vinner pengar.

Jag försöker alltid bjuda på mig själv och vara snäll och trevlig :)

Men klart jag vill göra något större, klart jag en dag vill plugga till något jag brinner för.

Jag ÄLSKAR ju barn och jag ÄLSKAR att ta hand om dem, vara med dem , pussa och kramas med dem :)

Trösta dem, få dem att skratta, göra dem till lags och alltid försöka göra det bästa möjliga för alla parter.

Älskar att se dem utvecklas, förändras och till och med vara med och förändra dem.

Men NEJ jag vill inte plugga till förskolelärare men sen samtidigt klarar jag inte av att lämna mina barn.

Jag vill ju jobba med dem.

Åh vilket dilemma :(

Därför jag fastnat lite där, för jag förmår mig inte att lämna dessa små liv.

Som min älskade svans idag, innan när hennes mamma kom så glömde hon mig.

Men idag så hör jag " Någon vill säga hejdå till dig"

Och denna underbara flicka kramar mig hejdå innan hon går hem med sin mamma.

Hur ska jag klara mig utan det ?

Det går inte alltså, jag kan inte...

Så säg mig har jag inte åstadkommit något i mitt liv ?

Kanske har jag inte följt alla ramar, alla linjer och alla vägar som det är meningen att man ska gå.

Men jag har följt mitt hjärta och gått den vägen som får mig att må bäst.

Jag har jobbat för mina pengar sen jag tog studenten, jag har alltid haft arbetsvilja och jag har det än idag.

Jag vill jobba, hade inte kunnat förmå mig att ligga hemma varje dag.

Jag MÅSTE jobba, mer eller mindre.

Men däremot hade jag aldrig klarat att jobba nånstans jag inte trivs.

Så därför jag klarar galant att jobba på mina tre jobb för jag trivs och gillar alla tre :)
Så jobba är något jag alltid kommer göra men däremot så kommer jag inte jobba heltid när jag får barn.

OM jag inte ABSOLUT måste !

Men då handlar det inte om att jag inte har arbetsviljan utan att jag har något så värdefullt hemma så att jag vill spendera så mycket tid jag bara kan med mitt eller mina mirakel :)

Och när dem är små växer dem så snabbt och då vill jag ha så mycket tid hemma med dem jag bara kan :)

Så jag inte missar allt för mycket...

Men en dag så hoppas jag att jag kommer på vad jag vill göra med mitt liv.

Och jag hoppas på att jag en dag gör något större än bara det vardagliga.

Uträttar något stort och betydelse fullt :)

Vad vet jag inte men det är något som jag strävar efter i alla fall :)

Har bara ångest över att jag är 21 , nästa år 22 och har fortfarande inte kommit på vad jag vill göra.

Ja jag vet att jag har hela livet på mig, flera flera flera år.

Men sen är jag en av dem som tycker att bilda familj är viktigare än karriär.

Och då känner jag lite mer press att börja plugga, bestämma mig för vad jag vill göra osv.

Men det kommer väl, får jag hoppas i alla fall.

Jag blir ju inte yngre precis , haha ;)

Men allting ordnar sig, det gör det alltid.

Som jag brukar säga "Tiden får avgöra" :)

Im ouuuuuut / Denice Sölvgren Lundahl

När pappa fråga Elias "Älskar du Nicen också ? "

Och Elias svarar "Ja"

Sen springer och ger mig en kram :)

Åh jag njuter verkligen av de små och få ögonblick då han säger söta saker, kramas, pussas och myser :)

Annars är han mest busig och full med liv.

Och hade jag haft mina termobyxor med mig så hade det blivit pulkaåkning för vår del, får bli nästa gång :)

Kevin han bara växer och växer den lilla godingen.

Han pratar lite nu , säger mamma, pappa, hejdå osv :)

Gullungen har börjat spottas typ och det är ju lagom mysigt.

Han slåss också och har fått ett jävla humör när han inte får som han vill.

Men han är söööt ändå, haha :)
Systers små älsklingar, jag kan inte annat än älska dessa små liven.

Och jag njuter av varje sekund jag har med familjen :)

Jag hatar att se dig varje dag, att vara dig nära men ändå inte NÄRA !

Jag står inte ut, jag förstår inte varför.

Med dig klarar jag inte av att vara hård och elak.

Och jag klarar heller inte av detta .

Hur glömmer man någon som man ser varje dag ?

Jag ska nu lova mig själv att aldrig mer sätta mig i denna sitsen igen.

Dock var jag tveksam redan från början, jag såg problemet innan det ens existera.

Sån är jag, tänker alltid för mycket och alldeles för långt fram.
Men å andra sidan hade jag lyssnat på mig själv istället för på dig hade jag aldrig varit i denna sitsen just nu.

Så ja :)

Att synen av en annan människa kan få en att känna så är helt sjukt.

Att ens energi kan gå ifrån 100 till 0 på två sekunder.

Aldrig igen, jag hoppas verkligen på aldrig igen !

Du må tro saker, du må ha fått en förvrängd sanning, du må ha fått helt fel syn av vad som egentligen har försigått.

Men jag förstår dig för du litar på alla tomma ord och löften.

Men jag vet bättre, alla andra vet också bättre.

Bara synd och hemskt att se dig bli förd bakom ljuset och tro på något som många vet bara är en lögn...

Livet är för kort, tiden går för fort.

Så lägg bara din tid på människor som är värd den och förtjänar den :)

För övrigt så jobbar jag, jobbar jag och jobbar jag :)

Haha i fredags jobba jag 7.30-15.30

In på toaletten, byta om, klämma ett snickers i alla hast och iväg till nästa.

Jobba sen 16.00-00.30 , 16 timmars arbete.

Helt underbart :)

Jag jobbar heltid på dagis , alltså 8 timmar om dagen.

Sen lördagar jämn vecka jobbar jag på maxi.

Och ojämna veckor jobbar jag natten fre-lör och lör-sön.

Så söndag är min heliga dag, enda dagen på hela veckan då jag är HELT ledig :)

Så medans ni längtar tills att fredag ska komma längtar jag tills söndagen kommer :)

Haha och så jobbar jag med barn 8 timmar om dagen 5 dagar i veckan.

Och sen på söndagar när jag är ledig, då tar jag bilen, kör ner till pappa och myser med mina brödrar :)

Jaa vad ska man säga ?
Jag och barn är en väldigt bra kombination :)
Jag kan helt enkelt inte vara utan dem små liven, haha :)

Längtar tills den lilla flickan kommer till världen, då ska det bli mys väldigt ofta och väldigt mycket :)

Längtar även tills jag kan känna henne, haha :)
Åh så underbart.

Thihi :)

Nu ska jag inte babbla mer, om 2 dagar är vi inne i december månad.

Helt sjukt så snabbt tiden går.

Och jag blir bara äldre och äldre, haha :)

Im ouuuuuuut/ Denice Sölvgren Lundahl ;)

En sekund i taget och den sekunden är nu  . . .

Who can love you like me ? Nobody
Who can sex you like me  ? Nobody

And who can treat you like me ? Nobody
Who can give you what you need ? Nobody but me .
And who can do you all night long ?
Nobody, baby nobody but me ;)

Gå med hela ditt hjärta :)

Om jag verkligen bestämmer mig för göra något så gör jag alltid det helhjärtat.

Om jag verkligen vill ha något så lägger jag ner hela mitt hjärta och själ för att få det jag vill ha.

Jag gör inte saker halvdant för då struntar jag hellre i det helt, finner ingen mening med att inte gå in helhjärtat i saker man vill göra/ha :)

Beräknas en liten flicka att komma till världen den 17 April 2011 :)

ÄNTLIGEN :)

Haha jag längtar men idag klockan halv 7 kommer vi få se det lilla livet :)

Hoppas tiden bara rinner iväg idag, går snabbt som attans.

Så vi kan få uppleva detta och få reda på om det är en liten flicka eller pojke :)

Men huvudsaken är faktiskt att det lilla livet är friskt och att allt är som det ska.

Lovar att blogga för alla nyfikna ifall det är en flicka eller pojke efter ultraljudet :)

Det känns när jag sätter min fot innanför dem dörrarna.

Jag vill bara ut.

Jag kan inte längre blicka ut för jag står inte ut med vad jag ser.

Jag kan inte tänka tanken på det jag nu vet för bara tanken gör ont.

Jag kan inte längre ta den vägen jag alltid tar för det känns inombords.

Jag vet inte hur jag skulle agera ifall jag hamna i den situationen som jag fasar för varje dag.

Jag vet inte hur jag ska ta mig igenom dagen med alla dessa ständiga påminnelser.

Varför var jag så dum, jag såg ju problemet innan det ens existera.

Och nu existerar det och jag har ingen aning vart jag ska ta vägen.

Jag förstod det försent, jag tog det inte på allvar förrän nu.

Nu kan jag inte annat än ta ett djupt andetag och hoppas på det bästa.....

Im out / Denice Lundahl Sölvgren.

Bärga mig tills imorgon.

Jag vill bara gå på ultraljudet nu nu nu :)

Förhoppningsviss får vi reda på imorgon om det är en pojke eller flicka :)

Jag hoppas lite i smyg på att det är en flicka .

Så jag kan köpa all världens små söta klänningar till henne :)

Haha jag är minst sagt väldigt förväntansfull inför morgondagens ultraljud :)

Fotbollsgalan igår , vi hade sjukt kul :)
Trots att vi fick springa dit då någon var väldigt seg, haha :)
Det var helt klart värt att vara på plats ;)

Och måste säga hur dåligt jag tyckte det var när folk satt och bua för dom inte ansåg att rätt person fick pris.