Typiskt !

Får panik !

Varför liksom ?

Här har man längtat och längtat.

Så är det såhär ?

Meningslöst att längta då ju.

Vill ju ha sol och värme på min semester :)
Inte massa regn :(

Får väl hoppas på det bästa helt enkelt :)

Jobbade på Maxi igår så nu är det verkligen semester :)

Kommer vara på maxi om 2 veckor igen annars är jag ledig :)
Om ingen ringer. 

Men det tror jag inte.

Inte ofta Maxi ringer mig om extra tider , tyvärr ;)

Men men  . . . 

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Jobbigt varje gång . . 

Och det gör lika ont alltid.

Ändå så måste man göra det.

Om och om igen.

Av olika anledningar utsätts man för det flera gånger om.

Man borde ju bli van.

Man borde ju vänja sig.

Men nej.

Inte jag i alla fall.

Jag kommer nog aldrig vänja mig tyvärr :(

Jag hatar verkligen att lämna alla mina prinsar och prinsessor.

Det gör så ont i mig :(

Fick världens finaste kort idag av en förälder och jag är glad att jag läste kortet när föräldern hade gått.

För mina ögon fylldes med tårar och jag kämpa verkligen för att hålla inne mina tårar.

Åh det är så jobbigt :(

Jag hoppas att jag klarar morgondagen också utan massa tårar.

Sen saknaden får man ju leva med tyvärr :(

Imorgon också kvar sen semester i en månad :) (I alla fall från ett jobb :) )

Ska bli såååå skööönt :)

Längtar.
Dock hoppas jag på bättre väder under min semester ! :)

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

För lång tid.

Då kunde man inte riktigt se det.

Man visste att det skulle komma men ändå så var det mycket kvar.

Men nu så ;)

Nu jävlar . . . 

Nu räknar jag ner.

Det är 3 dagar på förskolan och 1 dag på Maxi sen är det SEMESTER ;)

ÅH gud vad skönt det ska bli :)

Dock slutar jag på Tessins .

Börjar på MH efter semestern.

Jag kommer sakna alla mina fina barn.

Det är så mycket kramar och gos nu innan jag slutar och jag tar vara på varenda en av dom.

En flicka går och säger hela tiden " Du är min bästa fröken"

Men dom flesta barnen ska också sluta som tur är.

Annars hade mina tårar runnit jätte mycket.

Men eftersom dom också ska lämna så känns det, jag kommer sakna dom men hade jag stannat hade dom ändå inte varit där.

Vissa är dock kvar och dom kan jag ju hälsa på (så länge dom kommer ihåg mig)

Åh gud dessa sista dagar ska jag bara ta vara på alla fina stunder med dessa barnen innan jag måste lämna.

Hoppas bara att jag kan hålla mig på fredag så jag inte börjar gråta.

Haha jag som alltid gråter.

Men men nu ska jag bege mig till jobb.

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Älska för rädslan att förlora.

Vi tar oss inte an utmaningar för rädslan att misslyckas.

Vi vågar inte tala framför en grupp av människor för rädslan att säga fel.

Vi vågar inte ge för mycket av oss själva för rädslan att bli sårad.

Vi vågar inte hoppas för rädslan att bli besvikna.

Vi är rädda för att saker och ting inte ska gå eller vara som vi vill därför avstår vi hellre.

Denna ständiga rädsla för saker och ting.

Vi har olika rädslor men vi är alla människor så alla har någon rädsla för nånting.

Vissa har flera rädslor andra har få.

Men om vi aldrig vågar hur ska vi då kunna vinna ?

Om vi inte vågar chansa, hur ska vi då veta hur saker och ting hade kunnat bli ?

Jag är rädd för att bli sårad, jag är rädd för att förlora.

Jag är rädd för att misslyckas.

Men om jag hade avstått från allt som jag känt ens minsta lilla rädsla för vart hade jag då varit idag ?

Hemma , instängd i min egen ensamhet ?

Ingen vet, inte ens jag.

Men jag vet att hade jag inte vågat tro på mig och Fredrik.

Vågat ge oss mer än en chans.

Så hade jag inte haft honom nu.

Då hade jag inte delat denna fina kärleken med honom som vi faktiskt har.

Så det var definitivt värt den chansen trots den stora rädslan att än en gång bli sårad.

Kanske blir jag sårad senare i livet, det vet man aldrig.

Det är ingen som vet det. 

Men jag chansar för det vi har nu, idag är definitivt värt det :)

Och just nu är det , det enda som räknas.

Igår la vi oss i soffan efter att ha kommit hem ifrån midsommarfirandet i Helsingborg.

(Som var väldigt trevligt by the way)

Men trötta som fan var vi.

Sovit kanske 4h.

Men i alla fall så tog Fredrik min hand och jag hans.

Och den enda tanken jag hade i mitt huvud just då var "Jag är som lyckligast när jag har Fredrik vid min sida"

Det var så underbart.

Haha jag som för kanske 1,5 år sen inte ville bli kär, inte tillät mig själv bli det.

Nu är jag det, så otroligt kär.

Och jag blev det utan att ens ha en tanke på att förhindra det.

Så där ser man.

Kärleken dyker upp när man minst anar det och det kan vara någon mitt framför ögonen på dig.

Det har jag fått lära mig i alla fall :)

Och midsommar dit.
Jag struntar faktiskt i vilken dag dett.
Är bara glad att jag har det som jag alltid önskat mig :)
Det räcker för mig, resten är bara en bonus :)

Trevlig midsommar på er :)

Och midsommar dit.
Jag struntar faktiskt i vilken dag dett.
Är bara glad att jag har det som jag alltid önskat mig :)
Det räcker för mig, resten är bara en bonus :)

Trevlig midsommar på er :)

Gått från bäst till sämst.
Kan inte förstå ditt resonemang.

Hur kan man välja någon som man är vän med men aldrig umgås med.

Bara pratar ibland.

Framför någon som man själv påstår sig älska till månen och tillbaka.

Oavsett vad som hänt osv så förstår jag inte hur man kan offra den man älskar för en vän som man bara pratar med ibland.

Men jag måste sluta plåga mig själv.

För folk tänker inte som jag.

För prioriterar inte som jag, tyvärr.

Jag måste blicka framåt och sluta tänka på det.

För om jag tänker på det blir jag sårad och irriterad.

Och det pallar jag inte...

Nu blir det film med älsklingen och Tim.

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Som om jag glömmer bort det ibland.

Eller så glömmer jag inte bort det utan bara önskar att det inte vore sant.

Önskar att den dagen aldrig inträffade och att det inte hade hänt.

Men det har det tyvärr.

Men jag önskar att du fortfarande låg kvar där i din säng antingen på hemmet eller hos mormor.

Jag önskar att dagen då jag fick gå in på sjukhuset och tvingas se denna syn av dig död aldrig hade hänt.

Jag önskar att du fortfarande var vid liv.

För varje gång bilden av dig på sjukhuset dyker upp i mitt huvud gör det ont.

Så jävla ont :'(

Jag saknar dig sååå mycket :'(

Du var en så underbar människa.

Och jag hade så gärna velat att mina barn skulle få träffa dig.

Det finns ingen som du morfar.

Du måste vara den finaste och mest godhjärtade ängeln i himlen nu.

I onsdags var jag uppe hos mormor och vi pratade om när du och Rolf fick tvätta golven.

Vi pratade om din mamma.

Och jag älskar att bara sitta hos mormor och prata minnen.

Prata om dig.

Du är en person som man aldrig kommer glömma.

Det går inte att glömma någon som var så underbar.

Och att prata om dig känns så bra.

Samtidigt som det gör så ont för man inser varje gång att du inte längre finns kvar hos oss.

Jag älskar och saknar dig såååå mycket :'(

Jag önskar att du kunde kommit tillbaka :'(

Du var väldigt speciell för mig och jag kommer alltid minnas dig för den fina människa du faktiskt var.

Älskad och saknad för alltid <3

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl