Trodde det var mitt sista inlägg för månaden i onsdags men måste fan skriva idag, för idag har Nican tagit KÖRTKORT :)

Haha jag är bara för bra alltså, känns så jävla nice :)

Trodde inte jag skulle klara det idag för med min vanliga otur så och tillråga på allt så börja det med att jag trilla i trapporna på vägen upp, haha :)

Men men nu öppnas många dörrar och man är inte så beroende av folk med bil och körkort längre.

Har dock ingen bil men det kommer det med :)

I alla fall är jag väldigt glad just nu, vilket är förståeligt :)

Som sagt var vi på Etage i onsdags, sjukt nice.

Vi hade väldigt kul och där var massa med folk :)

Till och med en av mina gamla lärare var där .

Jag och Bush hade flyt i alla fall, på killfronten var där absolut inga problem var nog mer tvärtom.

Men där var faktiskt sjukt mycket ögongodis :)

Haha lite problem med för många av ens ragg på ett och samma ställe men jag reder ut det mesta vilket jag även gjorde denna gången :)

Men men ska fixa mig nu för ikväll blir det utgång ;)

Jaa då bloggar vi lite medans mamma snällt står och plattar mitt hår som vanligt :)

Blir förmodligen sista inlägget denna månaden eftersom månaden snart tar slut och jag har för mycket att göra nu.

Förra veckan var jag på Beritta Gurris, ganska kul.

Helt plötsligt var alla "äldre" pojkar kära i mig och det var ganska kul.

Dom söker närkontakt fast försöker "smyga" med det.
Så egentligen vill dom bara kramas men dom låtsas som att dom inte vill det.

Och det blev ännu roligare när en pappa var med på det och retades med sitt barn.

Mina barn alltså, alla är mina barn oavsett vilken förskola jag är på :)
Dom är så underbara, så söta, så speciella och goa :)

Två flickor fastna för mig direkt när dom kom till dagis idag.

Hon ena har hållt mig i handen och lekt med mig hela dagen och hon andra hoppa direkt upp i min famn när hennes mamma skulle gå.

Det känns bra när man är omtyckt, accepterad liksom, för mig känns det viktigt också eftersom jag hoppar rundor så känns det bra, man trivs bättre också :)

Men men i alla fall ville vara ledig hela veckan för alla andra har lov ju :(

Men ack nej fick jobba idag men alltid bra sen när lönen kommer :)

Mycket som händer nu, har flytten till helgen, slagt, Skurup (Elias kalas), körlektion osv osv osv.

Haha Flina och jag var på mobilia häromdagen och inne på gallerix så stod en kille i kassan, så bara helt plötsligt frågar han om vi vill komma på halloweenfest till helgen.

Haha så kul det var, tror Flina fråga 100 ggr om han var seriös.

HAHA hon trodde att han jävlades för vi tidigare hade pratat med varandra om halloween, skit kul :)

Men men får väl fixa resten nu, vänta på Bush och sen blir det Etage ;)

Jaa mår jätte illa , gjort det i någon dag nu :(

Inte alls kul, speciellt inte nu till helgen och allt :(

Men men i veckan kom jag på vad min flicka ska heta och det finns ingen flicka i Sverige som heter det än :)
Så ska inte säga vad namnet är för då kanske någon snor det ifrån mig :)

Har alltid sagt att jag vill ha ovanliga namn på mina barn men flicknamn har jag haft jätte svårt för.

Pojknamn har jag redan två alternativ Liam eller Milton.

Liam var ovanligt förr men börjar bli allt mer vanligt.

Milton är inte jätte vanligt men får se kanske kommer på något ännu mer ovanligt.

Från det ena till det andra, hur kunde jag anklaga dig när jag gör exakt samma sak själv ? Är inte det lite dubbelmoral ?

Eller jaa skillnaden på dig och mig är att jag är ärlig, även om det inte uppskattas alltid.

Kändes som att jag var ärlig till ingen nytta för jag hade lika bra kunde slått i dig en lögn och så hade du ändå reagerat på samma sätt.

Dom säger att ärlighet varar längst men kanske ändrades min syn på det lite nu.

Jag har erkänt att jag är inte tjejen som faller, ibland önskar jag faktiskt att jag vore det.

Men jag kan inte rå för det ?

Plus behöver jag en "badboy" för jag klarar inte av killar som gör allt för mig, vill ge mig hela världen och följer varje steg jag tar.

Det går bara inte,jag må ibland säga att jag vill ha det men så är det inte egentligen.

Jag vill ha någon som är elak, behandlar mig illa MEN han ska ändra sig för att han vet om att han förlorar mig annars.

Haha jag vill inte vara tjejen som alltid söker efter det jag inte kan få, som tröttnar så fort jag får det, som vill att en kille ska leka "svårflörtad" i början, vara en "badboy" men senare bestämma sig för att ändra sig för min skull.

Jag vill också kunna falla för någon som vill ge mig hela världen, alltid göra mig till lags, visa allt och alla hur mycket han uppskattar och tycker om mig men vad ska jag göra ?
Jag är helt enkelt inte den tjejen.

Klart jag också vill älska, vara älskad, ha närheten, kärleken, romantiken.

Men jag får allt det trots att jag inte har något förhållande.

Jag älskar dock inte men det behöver man inte heller, känslor förstör bara.

En dag kommer jag älska och förmodligen blir det min man :)

Har svårt att tro att jag kommer finna någon att älska innan det, speciellt med min inställning.

Haha plus måste jag ju hitta någon som jag inte tröttnar på.

Men vi får se, jag trivs som jag har det nu och en vacker dag så :)

Jag gillar jakten. När det inte finns jakt så ger jag mig av till nästa byte . . .

Ja så är det faktiskt vilket jag själv aldrig tänkt på förrän jag och Moa satt och pratade igår.

Men när man tänker efter så är det exakt så, jag är inte intresserad av killar som jag vet att jag kan få.

Och jag är intresserad medans jag inte kan få dom men sen när jag fått dom är det inte kul längre, då tröttnar jag.

Tänker man då efter så varför stanna jag så länge hos mitt ex ?

Jo för jakten och spänningen fanns där hela tiden typ.

Förutom när vi tog steget och verkligen blev tillsammans men då börja jag till och med och fundera på om jag verkligen ville vara tillsammans med honom.

Samma sak när det kommer till dig, jag var sjukt elak, behandla inte dig alls bra, lät dig krusa mig men när du sluta med det och blev som du är nu så bryr jag mig helt plötsligt.

Jag har alltid vetat att jag vill ha det jag inte kan få men så funkar väl alla eller i alla fall dom flesta.

Men inte förrän nu har jag insett att det är jakten jag vill ha och när den är slut så tröttnar jag.

Därför jag inte brukar få känslor eller bli kär.

Tänker och säger ofta det till par, hur får man det att funka när allt det nya och spännande är över ?

När bara vardagen återstår och det mesta är som rutiner ?

Eller jag förstår hur det kan funka men det hade nog inte fungerat för mig.

Då hade jag tröttnat, då hade jag sökt spänning, därav bråk, svartsjukedrama osv för nånting måste ju hända.

Där har vi grejen med mitt ex igen för vi hade mellanrum där vi inte träffades på ett tag så sen när man träffades igen så var det typ nytt och spännande igen.

Det bästa är ju i början, när man vill vara med varandra hela tiden, när det pirrar i magen, när man blir helt varm i kroppen varje gång man råkar snudda vid varandra, när man får söta och gulliga sms, när man längtar efter varandra och aldrig kan få nog.

Nyförälskelsen är den bästa sen när den känslan försvinner så blir det ju aldrig som i början igen.

Men jag vet inte, kanske har jag inte funnit den där killen som jag känner att jag kan spendera varje dag med och inte ha några problem när det nya går över och kvar återstår bara vardagen.

Men det kommer, en vacker dag :)

Var på Ica Maxi i torsdags, sist jag var där var med dig, innan vårt mys på stranden, tanken slog mig bara sen funderade jag inte mer över det.

Det gick bra, en av dom jag prata med sa att jag verkade mogen för min ålder och stabil :)
Dagen efter ringer dom och säger att dom vill anställa mig :)

Så ännu ett jobb för min del vilket är bra, nu väntar upplärningen och så får vi hoppas att allt går bra :)

Det är väl lite Daniels förtjänst att jag fick jobbet så det tackar vi för :)

Hade det inte varit för honom hade min ansökan varit slängd för flera månader sen, så någon nytta har man av honom i alla fall :)

En ny fundering, varför är det så svårt att prata om sina känslor ?

Att dela med sig av alla känslor som gömmer sig där inom en ?

Jag har jätte svårt för att prata känslor, jag gör aldrig det.

Eller det beror på, med familj och vänner kan jag säga hur mycket dom betyder, att jag älskar och uppskattar dom men när det kommer till killar så är det nästan omöjligt att få mig att säga vad jag känner.

Och om jag skulle göra det så är det efter väldigt lång tid.

Jag vet vad jag känner men när jag ska säga det med ord så är det som att något stoppar mig och jag blir som stum.

Inte ett enda ord kommer fram.
Men handlingar säger mer än ord och handlingar är jag väl bättre på antar jag :)

Vet inte varför det är så svårt egentligen, för när man känner så mycket så skulle man ju inte velat annat än visa det inför alla och dela med sig av sina känslor till sin käraste.

Sen i många fall inser man ju inte vad man har förrän man har förlorat det, man känner inte av sina känslor från den dagen personen vänder sig om och går.

Ibland är det till och med så illa att man gör misstaget först och sen inser man att den personen egentligen är betydelsefull.

Jag har gjort mitt misstag, jag tog inte vara på det jag hade, jag lekte bara medans du tog emot all skit men gav inte upp.

Jag utnyttjade bara det istället för att ta vara på det.

Kanske hade saker och ting sett annorlunda ut idag om jag bara hade vågat släppa in dig, tagit vara på allt och vågat dela med mig av det som jag kände inom mig men istället får jag acceptera hur det är idag och hoppas på det bästa :)

Ja man är faktiskt lite smått nyfiken på vem som sitter där ute och läser min blogg dag ut och dag in ?

Hade varit kul att veta, så om ni vill berätta vem ni är så släng iväg en kommentar :)

Man pratar mycket om att man inte ska visa våld i media osv osv.

Men har man tänkt på att barn får inspiration från barnfilmer ?

Har ni tänkt på att t.ex Emil och Maddicken är inspirationskällor för barn ?

Maddickens syster stoppar en ärta i näsan och Emil gör ett x-antal hyss hela tiden.

Idag hade vi en pojke på dagis som stoppa upp en pärla i näsan och pappas frus barn brukar sätta skålar på huvudet, kan ni se likheten ?

Det är sånt man aldrig tänkt på tidigare.

Kanske inte jätte intressant att läsa om men var tvungen att skriva om det :)

Från det ena till det andra så har jag alltid längtat tills den dagen då det är min tur att få bära på ett litet liv inom mig i 9 månader och sen få uppfostra en bebis/ett barn av mitt eget kött och blod.

Få se henne/honom växa upp och finnas där för varje steg som dom tar.

Nu när man jobbar på dagis så längtar man ännu mer.

Tycker det är så fascinerande att ens bebis/barn kommer ligga i ens egen mage i 9 månader innan det kommer ut till verkligheten och sen ska leva resten av sitt liv här med oss.

Tänk vilken känsla, tänk vilken grej.

Jag längtar till den dagen jag funnit min man, vi har flyttat ihop och bestämt oss för att bilda en familj tillsammans.

Jag vet att jag är ung och har alltid sagt att mitt första barn ska komma när jag är 22 men vi får se, blir nog bra oavsett :)

Nej känner inte att jag är det, finns folk som bloggar varje dag, flera ggr om dagen men icke jag :)

Jag bloggar när jag har tid eller lust typ och ibland innebär det väldiga glapp.

Men tänkte blogga lite nu medans mamma snällt står och plattar mitt hår.

Haha men men jobbar på fullt, går från det ena jobbet till det andra, är rent slut om dagarna och nu har man lyckats dra på sig en förkylning också så det är lagom roligt :)

Kul med alla barn på dagis, var och en är speciell på sitt egna lilla viss.

Det är kul och vissa såg jag förra sommaren så kul att se hur dom har utvecklats, dock är det lite jobbigt att vara på småbarnsavdelningen men igår fick jag i alla fall sova i 40 min så det var skönt :)

Haha en "fröken" på dagis trodde jag var 23-24 , helt sjukt.

Ser verkligen inte ut att vara så gammal och vill inte vara så gammal heller för den delen.

Och igår när jag var på det 2:a jobbet, där är jag helt ensam, har lurarna i öronen, går och sjunger och är i min egna lilla värld så kommer det någon och Nican skriker alltid så fick till ett jävla skrik och blev sjukt rädd.

Haha men både hon och jag fick oss ett gott skratt i alla fall :)

Men men mina senaste dagar har varit bra, lite underbaringar och lite Lina och Challe.

Spelat spel och jaa vissa är ju mer korkade än andra, skratta så mycket att jag nästan grät.

Nej ni är för roliga mina vänner :)

Och så har det blivit lite dig, haha jag säger inget så har jag inget sagt :)

Nu måste jag sminka mig och fixa till det sista innan jobb :)

Ja hann inte mer än hem så bröt ett nytt helvete loss.

Jag blev helt ställd och känner att jag orkar inte mer.

Jag får skulden för allt och det sjuka är att jag inte gör nånting.

Det är så hela tiden, detta är 3:e incidenten som jag fått skulden.

Jag finner inte ens ord, jag har varit så arg, så irriterad, så frustrerad att jag till och med grät. Liksom vad tror ni om mig ?! Varför tror ni att ni kan spotta och trampa på mig ?!

Jag är en levande människa precis som er, jag har också känslor och kan bli sårad även om jag är stark och kan ta mycket skit.

Du gör fel gente mot din flickvän och jag är störd ?!

Ni skvallrar och jag får skiten ?!

Ni ljuger och jag får skiten ?!

HUR GÅR DET IHOPA ?! SER NI INTE SJÄLV ATT NI GÖR FEL ?!

Men tillslut kommer ni ta ert förnuft till fånga och inse det, hoppas ni får skuldkänslor och mår dåligt då .

Men "what goes around comes around " så en dag får ni tillbaka ;)

Helgen har för övrigt varit underbar, passat mina brödrar och träffat dig lite :)

Förutom min huvudvärk så var det mys :)

Sen igår/inatt satt jag och pappa och prata i flera timmar, vi pratade om allt mellan himmel och jord, saker jag sagt när jag var liten, prata om allt som gått fel, olika historier, om allt möjligt helt enkelt.

Vilket kändes jätte bra.

Haha han var ganska rolig när han sa att han var tvungen att godkänna mina pojkar och att om dom någonsin var dumma mot mig då jävlar ;)

Haha så det blev lite utfrågning där, mitt i fotbollen.

Måste säga att jag tyckte Sverige gjorde en bra match igår, Henke var ju för fan inte med ! Så med tanke på det så :)

Haha dom spelade faktiskt 0-0 mot Portugal, jag trodde dom bara skulle hålla 0:an till halvlek men nej så jag var nöjd i alla fall :)

Från det ena till det andra, vilket verkar vara min standarmening.

Sjukt att man trodde man visste så mycket men egentligen vet så lite.

Alltså om jag inte visste detta, om du undanhållt detta från mig, vad finns det då för saker som jag egentligen inte vet om ?

Jag vet faktiskt inte hur jag ska känna, tycka och tänka inför detta.

Men nu vet man att egentligen är det mycket som är okänt.

Sjukt men sant !