Det känns inte ens verkligt längre, allting är som taget ur en film, en fantasi eller en dröm.

Det går inte att förklara för allting är så ofattbart, helt otroligt.

Vi har nått en nivå som inte är möjligt, det har gått överstyr.

Vi har startat ett krig som inte ens borde existera .

Jag förstår ingenting, kan inte relatera till det och när man tänker på det så känns det som en dröm, en fantasi eller en film.

Kunde aldrig någosin tro att det skulle hända i verkligheten, att det ens kunde hända och att jag skulle vara inblandad.

Det är som en mardröm som aldrig tar slut, den bara fortsätter att spelas upp varje gång man stänger ögonen och håller på att somna.

Jag kan inte ens förstå det, hur kunde jag låta mig bli inblandad i något så sjukt ?

Vi har sårat och förstört varandra och andra, vi har lekt med andra människors liv och känslor.

Är det rätt ?! Är allt verkligen tillåtet i krig och kärlek ?

Du har gjort mig till en hemsk person, har aldrig varit så full av hat förut.

Förr hade jag aldrig låtit mig själv bli inblandad i ett spel som påverkar andra människors liv och känslor.

Du har fått mig att göra saker, säga saker och bete mig på sätt som jag aldrig hade gjort förr.

Jag brukade vara en snäll flicka . . .

1 år och 8 månader senare är vi på samma plats som vi var på förra året vid den här tidpunkten.

Historian fortsätter att upprepa sig, allting som händer nu hände även förra året.

"You can't rewrite the history " är det verkligen så ? Är det meningen att det skall vara såhär ?

Är detta vårt öde ?

Det förblir en fråga utan svar.

Men efter 1 år och 8 månader kan jag också säga att historian tar slut här och nu.

Ifall inte ödet har andra planer ? Om man nu tror på ödet och låter det avgöra.

Vi har kommit långt, vi har gått igenom mycket, vi har en hel del minnen och hade en hel del känslor.

Allt vi upplevt tillsammans, allt vi gått igenom kan ingen ta ifrån oss, oavsett vad.

Minnena kommer finnas kvar, minnena kommer följa oss föralltid.

Det faktum att vi känt för varandra, varit med varandra och spenderat mycket tid tillsammans kommer alltid finnas.

Men känslorna har bleknat rejält, hoppet har försvunnit, chanserna har tagit slut och det är helt enkelt över.

Det känns mer som att jag förlorar en nära vän än någon som jag tyckt om.

Du gav mig ditt stöd och du var min trygghet.

Och nu har man också insett att det var mycket därför man hållt kvar så länge.

Men nu finns det någon annan som kan ta över den platsen så nu släpper jag.

Det är dags för ett farväl, ett avslut en gång för alla.

Our love can never be erased and we can never be replaced