Personalfesten var gaaaulen :)
Sjukt kul hade vi .

Kommer väl fler bilder sen, några på fb och kanske några här ;)

Jag blev i alla fall utsedd till årets dealer och hamna 2:a  i topp tio ;)

Hatade att behöva gå stå framför alla 2 ggr under samma kväll.

Men ändå kul att jag gjort ett bra jobb ;)

Blir en bättre uppdatering imorgon eller något :)

Think That I Might Go ?
Did You Never Think I Might Not Take It Anymore ?
I Can't Wait No More  . . .

Förr tyckte jag det var gulligt, jag såg det som ett tecken.

Jag blev glad och hoppet kom tillbaka.

Tankarna börja snurra runt igen och drömmarna var återigen tillbaka.

Men nu ?

Nu blir jag bara irriterad.

Det kryper i hela kroppen så arg jag blir.

Hur kan man vara så falsk ?
Hur kan man säga massa saker, påstå en hel del och nästan anklaga för det inte är som man vill?

Samtidigt som man lever sitt liv ihop med någon annan.

Hur kan man vara tillsammans med någon och säga saker som man inte borde till någon annan ?
Kommer aldrig förstå det.

Men det spelar ingen roll längre.

Jag ser det som tomma ord för det existerar inte längre i min värld.

Jag tog steget ut 0ch nu är det försent. . .

Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara,

Jag gav upp för länge sen  . . .

Om dig ;)

Varje dag och varje natt.
I mina tankar och i mina drömmar.

Så säg mig nu, fantiserar du ?

Jaa jag som trodde jag skulle få en extra dag att vila upp mig på och det får jag förvisso men sen samtidigt har jag tackat JA till två extra tider på Maxi :)
Så två helger i Februari blir riktigt tunga.

Men det ska jag nog klara av ;)
Det är bara att kriga.

Men men får övrigt taggar vi till söndag ;)

Haha ska bli kul faktiskt :)

Idag kriga vi Ikea och jag måste tacka både Sandra och Jenni för detta :)
Jag fick några fina saker med mig hem som jag tackar Sandra för .

Och jag har numera ett par jätte fina gardiner upphängda, äntligen :)

Haha det har jag båda att tacka för :)

Nu har jag bockat av lite av listan och kommer fortsätta på den vägen.
Så det kan bli klart snart :)

Men man får ta lite i taget och så måste jag ju ha hjälp av andra.

Det förhalar också det hela faktiskt.

Men men det kommer bli bra när det blir klart :)

Är ju ändå aldrig hemma eftersom jag jobbar på fullt.

Men men det varar inte så länge till och så har jag mer tid att pyssla med lägenheten sen :)

Jag älskar mina gullungar så mycket <3

Att jag förr kunde sitta i flera timmar framför datorn och bara skriva.

Låta fantasin flöda och fingrarna glöda.

Jag ÄLSKA att skriva, jag skrev om allt.
Jag bearbetade alla möjliga saker genom mina texter.

Men nu ? Nu uppdaterar jag knappt min blogg längre.

Jag som så gärna ville gå på skrivarlinjen.

Vad hände med den drömmen ?
Är det inspirationen som försvunnit eller är det tiden ?

Nånting är det i alla fall.
Spelar egentligen ingen roll vad men tänk om jag slänger bort min enda talang ?

Om jag nu ens hade någon till att börja med.

Men jag skrev ju en bok som projektarbete och fick MVG.

Min/mina svenska lärare har alltid sagt att jag är bra på att skriva.

Men inte vet jag och jag skriver aldrig längre.

Jag har inte skrivit något sen min bok.

Eller jo några sidor på en annan bok som jag ville skriva men efter det har det tagit stop.

Och inte en rad , inte ens ett endaste ord har skrivits sen dess.

Jag hoppas bara att jag inte slängt bort en talang, att det kommer tillbaka igen och kanske till och med ännu bättre :)

Time will tell :)

Ska ge er läsare något som jag skrivit för MÅNGA år sen :)

Kanske för 5 år sen.

(Kan även innehålla fel för är varken rättat eller läst med kritiska ögon :) )

Vad försökte han göra, tänkte jag.
Försökte han skydda mig ?
Skydda mig från det oundvikliga ?
Den kvällen skulle jag aldrig glömma.
Aldrig någonsin.

När vi stod där mitt i natten,på en bro som gick över den lilla sjön som vi hade gjort till vår egna lilla plats.
Jag var smått irriterad för han hade dragit hit mig mitt i den kolsvarta natten.
Och att han var en aning full gjorde inte heller det hela bättre.
Själv var jag nykter.

Han hade varit på en fest, jag hade inte mått så bra så jag hade stannat hemma.
Jag visste hur han var när han var full, då ville han alltid vara i min närhet.
Jag hade ingen ork att vara där för honom mitt i natten speciellt inte när jag hade jobbat hela dagen och var en aning trött.
Men på något sätt lyckades han alltid få som han ville.
Han tog mina händer,satte min ena hand vid sitt hjärta, jag kände hur snabbt och hårt det slog.
- Varenda gång jag är i din närhet får du mitt hjärta att slå såhär. Varenda gång sen första dagen vi sågs.
Han hade aldrig sagt så förut. Han var inte den personen som gärna pratade om känslor. Det hade han aldrig varit. I alla fall inte på dem 8 månaderna som vi hade varit tillsammans.

Så därför betydde det så mycket varenda gång han vågade öppna sig och säga något i stil med detta.

Precis när jag skulle säga något kysste han mig igen.
-Älskar du mig fortfarande, sa han.
-Jaa mer och mer för varje dag som går.
Det föll en tår ifrån hans kind. Jag började bli orolig. Hade aldrig någonsin sett honom gråta.
- Du vet att jag älskar dig över hela mitt hjärta va ? sade han sen med gråten i halsen.
- Jaa vad är det, sade jag oroligt.
Han var tyst en stund, gick till bro räcket och satt sig där uppe.
Vid det här laget var han inte så full längre. Kanske var han fortfarande lite smått påverkad men inte alls mycket.
Jag ställde mig nedanför honom. Han drog mig mot sin famn.
- Det jag gjort är inte rättvist mot dig. Jag borde sagt något för längesen. Men du måste förstå. Du var mitt enda hopp. Om det inte hade varit för dig hade jag aldrig fått upplevt äkta kärlek. Aldrig fått chansen att känna som jag känner nu. Aldrig fått vara så kär och älska så mycket som jag gör nu. Du måste försöka att förstå. Du måste försöka att förstå.

Jag kan snart inte hålla emot.

Längtan är för stor och dragningskraften för stark.

Trots att det är omöjligt.

Jag skrattar åt mig själv när jag drömmer mig bort.

När jag fantiserar om något som aldrig kommer ske.

Det finns inte en chans i världen och det vet jag om.

Men varför har detta lilla hopp byggts upp inom mig ?

Varför existerar denna lilla fantasin , denna lilla drömmen som verkar vara något helt underbart.

Jag försöker slå bort den, komma på andra tankar, ignorera den.

Ja jag har gjort allt i stort sätt ändå finns det kvar.

Jag står snart inte ut, jag klarar inte det längre...

Jag vill men jag kan inte . . .

Jag vill ha dina läppar mot mina och dina händer liggandes nätt mot min kropp.

Jag vill känna ditt hjärta slå och höra dina andetag.

Jag vill blunda och andas in din underbara doft.

Jag vill ha dig nära, alldeles tätt intill.

Om inte för evigt så i alla fall för en kort stund.

Igår körde jag ner till pappa för att fira hans 40 års dag :)
Mycket mycket trevligt .

Tackar pappa och Sandra för en trevlig kväll.

Pappa värmde mitt svarta hjärta när han sa att han var stolt över mig som jobba så mycket.

Tack så mycket.

Är skönt att få beröm ibland och att folk uppmärksammar att man jobbar 24/7 typ :)

Natten på jobb var helt okej, lite trött var jag faktiskt men gick bra ändå :)

Vaknade tio imorse och både Kevin och Elias sov :(

Så gick ner och prata lite med pappa tills vi kunde höra ljud ifrån Kevin på ovanvåningen.

Sen blev det lite mys innan frukost :)
Elias mös faktiskt med mig, ovanligt nog.

Åh vad jag älskar dessa små liv :)

Tackar pappa och Elisabeth för jag än en gång fick spendera natten där hemma :)

Nu har vi en ny vecka att se framemot.

Händer mycket denna veckan och nästa söndag åker vi upp till falkenberg på personalfest :)

Sover över och kommer hem på måndag igen, wihoo ;)

Jag får en extra ledig dag, det är nog det bästa med personalfesten.

Haha nej men aldrig varit med på Cherrys personalfester förr så det ska bli kul :)

Men men är helt slut nu :(
Blir en mys kväll framför tv:n :)

Det gillar vi...

Im ouuut / Denice Sölvgren Lundahl 

Detta året börjar bra :)
Har mycket att se framemot nu .

Mest av allt bebisen som är beräknad till den 17 April.

Även resan som är bokad :)

Och årets första dagar kan man ju faktiskt inte klaga på :)

Haha än så länge gillar jag detta året.

Men ska inte säga för mycket för saker och ting vänder på 2 sekunder.

Så får hoppas på det bästa helt enkelt :)

Man känner sig mer peppad till att jobba och slita nu när man har så mycket bra ting att se framemot :)

Om ingen annan gör det så belönar vi i alla fall oss själva efter allt slit, haha.

Eftersom det gått väldigt bra på blackjacken och jag avsluta året med att hamna 2:a på listan så känns det nu som att min tur där har vänt.

Så jag hoppas verkligen att den vänder tillbaka igen :)

Men även där hoppas vi på det bäästa.

Ikväll blir det skurup, fira pappa som fyllde 40 år i veckan.

Och sen bär det av mot ystad för att ännu en gång kriga och jobba natten :)

Im ouuuuuuut / Denice Sölvgren Lundahl 

Det får inte ske, det kan inte ske, det ska inte ske. . .

Men ändå så finns tanken där .

Den snurrar runt, om och om och om igen.

Om det bara kunde få hända.

Om så bara en gång.

Så längtan och tankarna kunde lägga sig.

Så dragningskraften mot det förbjudna inte längre var så stark.

Så man kan inse att det är helt absurt och verkligen inte kan ske.

Men inom en finns hoppet, hoppet om något som man inte ännu vet vad som hade kunnat bli . . .