Det får inte ske, det kan inte ske, det ska inte ske. . .

Men ändå så finns tanken där .

Den snurrar runt, om och om och om igen.

Om det bara kunde få hända.

Om så bara en gång.

Så längtan och tankarna kunde lägga sig.

Så dragningskraften mot det förbjudna inte längre var så stark.

Så man kan inse att det är helt absurt och verkligen inte kan ske.

Men inom en finns hoppet, hoppet om något som man inte ännu vet vad som hade kunnat bli . . .