Utan dina andetag . . . 

Min älskade.

Världens finaste.

Världens bästa.

Du , jag och snart vårt alldeles egna lilla mirakel.

Livet blir inte bättre än såhär.

Jag älskar dig något så otroligt mycket och är så glad att ha äran att få bära din son.

Att du gett mig den finaste gåvan här i livet.

Jag hade inte kunnat vara lyckligare <3

Bara jag eller kanske är det fler som känner så.

Men jag och Fredrik bor tillsammans, väntar barn ihop osv.

Och när jag pratar med folk så säger jag ju ofta "min pojkvän" men jag tycker att det låter så sjukt konstigt. 

Nästan lite dumt.

Min pojkvän , låter som jag är 14 år och kär för första gången , haha.

Men jag förmår mig inte heller och säga min sambo för det tycker jag inte heller låter bra på något konstigt sätt.

Jag vet inte , kanske jag som är knäpp :P

Men i med vi väntar barn ihop så känns det inte alls bra att säga pojkvän, låter så glyttigt och tramsigt på nått sätt.

Haha det är nog bara jag .

Får tvinga honom att gifta sig med mig så jag kan kalla honom för "min man " haha .

Nej skämt åsido ;)

För övrigt är jag inne på sista semesterveckan, vilket jävla skit väder.

Det är fan höst redan.

Skit tråkigt som tur är har jag extra jobb annars hade jag dött av att jag var så uttråkad !

Det är svårt för mig att bara vara hemma och inte göra nånting.

Det är inte riktigt min grej.
Så på måndag blir det tillbaka till förskolan och om en månad så börjar skolan igen.

Så då lär jag ha fullt upp ;)

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

   Ett tvång blir det jätte jobbigt för mig.

Jag vet inte varför men då blir jag bara ännu mer anti.

Vilket jag verkligen inte får eller kan vara i nuläget.

Igår morse höll jag på att svimma.

Vi stod på gården , skulle gå till kyrkogården och jag bara känner hur yr jag blir.

Det slutar med att vi skyndar upp för att jag ska kunna lägga mig i sängen.

Jag håller på att svimma och kräka på en och samma gång. 

HATAR den känslan.

Jag vet inte varför men mamma är säker på att jag ätit för lite.

Dock hade jag ätit två mackor bara 30 minuter innan så jag förstår det inte riktigt.

Jag själv anser inte att jag "ätit" mycket mer än tidigare nu under min graviditet men nu känns det som att det är ett måste.

Jag måste försöka trycka i mig mer mat.

Men jag har så svårt för det.

Jag blir nästan lite äcklad istället när det blir så påtvingat.

Vilket är jätte konstigt.

Men för min och bebisen skull så får jag skärpa mig :)

För jag kan inte hålla på att svimma till höger och vänster.

För övrigt är allt bra med mig och skrutten.

Vi växer och jag är nu i vecka 25 :)

Helt sjukt vad tiden går snabbt men ändå inte snabbt nog, haha.

Alla föder barn och lägger upp sina små söta skruttar och jag kan inte annat än längta som tusen efter min egen.

Vårt egna lilla mirakel , gud vilken lycka det är att veta att i November månad blir vi föräldrar :)

Jag känner honom hela tiden nu, alltid.

Känns som att han alltid är vaken :)
Nu känner jag honom ordentligt utanpå inte bara små sparkar utan ordentligt.

När han rör sig och jag kan känna en riktig "bula" istället för bara en snabb spark.

Det är underbart :)

Ligger alltid med händerna på magen, det är det bästa med denna semestern att jag har tid att känna honom.

Ordentligt, ligga kvar i soffan och sängen och bara njuta :)

Men han vägrar låta mig filma honom, för varje gång jag ska filma så slutar han.

Haha vill så gärna fånga det på film, när han rör sig men en dag kanske :)

Folk har börjat känna på min mage nu, vilket jag tycker är jätte mysigt.

Syster pratade med honom och kände honom förra veckan :)

Vissa vågar inte ta på magen men mig gör det ingenting.

Vill dela det med alla så ju fler som vill känna desstu mysigare tycker jag att det är, haha :)

Det är helt galet så många som ska ha barn nu och alla (än så länge) väntar pojkar.

Så jädra kul, han kommer få många kompisar att leka med :)

Jag kan inte riktigt förstå att jag har två veckors semester till.

Sen ska jag jobba (förhoppningsviss) 3 månader och sen är det dags för mig att vara hemma med vår skrutt.

Som jag längtar efter att få hålla honom i min famn.
Jag är så nyfiken på hur han kommer se ut.

Vem kommer han vara mest lik, kommer han ha hår, vilken färg i såna fall, kommer han vara liten, kort eller lång osv osv.

Jag tänker på det varje kväll innan jag ska sova.

Fantiserar mig bort och försöker föreställa mig hur det kommer kännas när han väl kommer ut.

Tror aldrig att man kan föreställa sig det men det är kul att tänka på :)

Jag har även dom sjukaste drömmarna någonsin men det sägs att man kan få det.

En natt drömde jag att fredrik inte ville ha barn längre och att det fanns ett nytt sätt förutom abort eftersom det är försent.

Att man tömde magen på fostervatten, jag fick så ont i mitt hjärta.

Som tur var , var det bara en dröm :)
Skönt det var att vakna kan jag säga.

Förutom allt bebissnack så är det skit dåligt och tråkigt väder.

Kan inte göra mycket på min semester så jag jobbar lite extra, träffar vänner , fixar här hemma och försöker röra på mig.

Har kramp i vaderna om nätterna och får ont i ryggen emellanåt så försöker röra mig en del :)
Har varit duktig och simmat två ggr ( jag känner mig duktig i alla fall ).

Haha . . . 

Nej nu fick jag precis ett samtal från Evelina flina som jag gick i skolan med, Challe är i malmö så nu ska jag åka en runda med dom :)
Sjukt längesen haha :)

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Mina bäbisar <3

Satt där och vänta var hemsk.
Mitt hjärta slog hårt och jag hade nästan lite panik.
Jag var rädd nästan så rädd att jag hade kunnat gå därifrån.
Jag var livrädd för att höra dom skräckinjagande orden som sades till mig för två år sen.
Jag försökte förberedda mig på att jag skulle få höra dom men jag tror aldrig att man kan förbereda sig "tillräckligt" för något sånt.
Väntan var olidlig men tillslut fick jag komma in och lägga mig i den stolen som jag inte alls tycker om att ligga i.
Med hjärtat i halsengropen tittade jag på skärmen.
Jag såg ingenting, ingenting alls.
Jag inväntade hennes ord och tillslut sa hon " det sitter rätt denna gången i alla fall "
Jag kunde knappt förstå att hon verkligen sa dom orden jag var så beredd på att höra "tyvärr sitter det fel och du måste opereras "
Glädjen var enorm, jag fick med mig en bild och körde raka vägen till Fredriks jobb.
Jag väntade otåligt på att han skulle komma ut så jag kunde visa att vårt mirakel satt rätt och att vi äntligen skulle bli föräldrar.
Lyckan var enorm.
Efter 2 års oro över att jag kanske aldrig skulle kunna bära på ett barn var detta en otrolig lättnad.
Som en sten som släpptes ifrån mitt bröst.
Min största önskan här i livet hade gått i uppfyllelse och jag kan inte ens beskriva hur jag kände/känner :)
Och nu är jag i vecka 23 och har sett min lilla skrutt.
Och känner honom varje dag.
Det är en livlig liten krabat för han sparkar för fullt :)
Mammas lilla pojke :)
Det finns inget jag längtar mer efter än att få hålla honom i min famn.
Det är den absolut bästa tidiga julklappen man kan få :)
Mamma och pappa längtar så mycket efter dig din lilla skruttis .
Jag vill inte att han ska komma nu för han behöver vara kvar där inne ett tag till men november får gärna vara här snart :) <3


Allra första bilden vi fick på vårt lilla mirakel :) <3


Kärlek och respekt / Denice Sölvgren Lundahl