Ingen som vet andra människors hemlighet.

Vi har ingen aning om vad andra har gått igenom.

Vad andra går igenom.

Hur andra egentligen mår.

Vad anledningen bakom deras beteeende grundar sig på osv osv.

Ändå är vi så jädra snabba på att döma andra människor.

Varför ?

Jag är likadan själv.

Jag tror att andra personer har ett perfekt liv medans jag kämpar som en galning genom mitt.

Men vem säger att andra haft det så mycket lättare än mig ?

Allt jag sett och allt jag gått igenom finns det säkert många andra som också har.

Men det har jag ingen förståelse för, för det vet jag inte om.

Precis som folk inte vet mina mörkaste hemligheter.

För det är inte precis nånting man skriker ut.

Skriver ut överallt och berättar för världen.

Det är något som man endast berättar för ett fåtal väldigt nära personer i sitt liv.

Dom man litar som mest på och vågar anförtro sig till även om det allra jobbigaste.

Dom som inte dömer utan tröstar.

Dom som inte ser ner på en utan hjälper en upp.

Dom som förstår att ingen är perfekt men att man får göra det bästa utav situationen.

Så kanske ska man sluta döma och faktiskt tänka att det kan finnas en väldigt bra förklaring till det.

Bara det att man inte alltid kan se den.

Bara för att man inte kan förstå nånting eller se förklaringen till det betyder inte att det inte finns någon.

Man får tänka på det.

Innan man dömer folk.

Ingen är perfekt, alla har fel och brister.

Alla har inte haft det lika lätt.

Alla tar saker på olika sätt.

Alla är inte lika starka.
Alla orkar kanske inte ta sig upp utan hjälp.

Alla kan inte ta massa skit.

Alla är olika men vi alla är människor.

Det är våra olikheter som gör oss unika.

Säga det.

Jag tänker inte säga det.

Jag kommer inte säga det.

Så är det bara ! 

Jag väljer att bara njuta istället :)

Ganska snabbt.
Och det är ganska jobbigt.
Tänk om man kunde styrt över det själv?
Så det hade blivit där man ville.
Och där det var tanken från början.
Men tyvärr kan man inte bestämma över detta.

Så man märker ganska snabbt att när man går ner i vikt så går man ner på helt fel ställe.
Vilket inte är jätte kul !
Man vill ju gå ner men alla ställen på kroppen är det inte något positivt Att gå ner.
Så ja jag har gått ner men inte där jag vill.
Fortsätter jag kanske jag kommer förlora lite vikt där jag tänker mig.
Eller ännu mer där jag inte vill.
Vi får se.

Jag vet inte riktigt när jag bestämde mig för att gå ner men en dag fick jag nog.
Jag kände mig tjock och äcklig.
Jag vet att jag inte är överviktig och jag vet också om att jag blir äldre.
Att kroppen ändras.
Men jag har aldrig haft mage, någonsin.
Jag har till och med varit undernärd.
Jag vägde 46 Kilo ett tag när jag var ung.
Jag vet att jag då var alldeles för smal.
Och jag vill inte väga 46 kilo.
Men sen gick jag upp kanske 10 kilo på ett år.
Från att aldrig kunnat gå upp till 10 kilo så snabbt.
Jag behövde gå upp det förnekar jag inte.
Men kanske inte så mycket.
I alla fall lider jag själv väldigt mycket av att jag fått mage.
Rumpa, höfter och lår har jag alltid haft men mage.
Det klara jag inte.
Så jag fick nog.
Bestämde mig för att börja träna och tänka lite på vad jag äter.
Jag träna hemma till en början.
Bytade ut mellanmål till kvarg och även dom dagar då jag inte gillar maten på jobb.
Slutade med godis och läsk i veckorna.
Syndar lite på helgen men det måste man få :)
Och det har gett resultat faktiskt :)
Jag är så stolt över mig själv .
Speciellt när jag lever med någon som hade kunnat äta pizza varje dag och äter massa chips osv alltid.
Mitt sockerberoende har minskat jätte mycket.
Jag går hela veckor och längtar efter allt jag ska äta på helgen men nät helgen väl kommer så äter jag inte så mycket faktiskt.
Lovat mig själv att bara äta om jag är riktigt sugen.
Så blir inte så mycket och det är jag glad för :)
Jag hoppas dock på några kilo till tills sommaren men jag tar det som det kommer :)
Jag vill inte hetsa för då blir det jobbigt utan låter det ta den tid det tar :)
Vi får se vad resultatet till sommaren blir :)

Riktigt tråkigt att jag är sjuk för då kanjag inte träna.
Och det är drygt nu när jag kommit in i det så bra :(

Men men ...
Inget att gnälla över.
Värre att jag varit sjuk igen !
Och den jävla smärtan jag haft.
Fyfan säger jag bara.
Annars har jag mest sovit bort dagarna.
Så mår bättre idag.
Tänkte pröva jobba imorgon :)
Behöver komma ut.
Få lite luft osv.

Fredag imorgon väntas jobb :)
Lördag är jag ledig, så jädra skönt :)

Men men trevlig helg på er alla / Denice Sölvgren lundahl

Kan,
Och får inte !

Jag hoppas att jag slipper då det absolut inte är läge just nu !
Det är väl egentligen aldrig riktigt läge.
Men jag vill inte helt enkelt så låt mig slippa , tack !

Räcker att min bil är sjuk .
Jag måste inte också bli sjuk :(
Känner mig ganska kass nu.
Ont i halsen och förkyld.
Hoppas att jag mår bättre imorgon när jag vaknar :)
Bara en dag kvar av arbete sen två dagars vila.
Då kan jag väl i allafall få klara mig imorgon.
Så om jag nu måste bli sjuk kan det väl vänta tills på lördag och vara över tills på måndag ?
Tänk om man kunde styra över det .
Det hade varit nice :)
Men jag hoppas på att det inte blir värre än såhär faktiskt.
Så får vi väl se :)

Vill passa på att tacka Sandra och pappa Lars för deras stora engagemang och för att dom gjort sitt bästa för att hjälpa mig på bästa möjliga sätt.
Tusen tack :)
Uppskattas verkligen <3

Over and out/ Denice Sölvgren Lundahl

Alldeles för tidigt.
Uppe alldeles för tidigt.
Färdig och redo att cykla till jobb alldeles för tidigt.
Ångest haha.
Var ju tvungen att gå upp tidigt då pappa Lars skulle komma förbi i med bilen.
Men han ringde för en stund sen och sa att han precis vaknat.
Så nu halv ligger jag här i sängen med en sovande katt på mig och myser :)
Haha får väl tacka pappa Lars för denna mysstund med världens mest keliga katt :)

Redan torsdag idag, så jädra skönt :)
Jag känner mig sjuker så hoppas på att klara mig från feber tills på lördag :)
Innan dess har jag inte tid.
Jobbar dubbelt imorgon så behöver vara pigg och frisk ;)
Men vi får väl se hur det blir med den saken :)


Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

På att höra det eller säga det.

Och det spelar ingen roll hur ofta eller hur många gånger.

Det är lika speciellt och betydelsefullt varje gång.

Jag älskar att höra det.

Jag älskar att säga det.

Höra Fredrik säga att han älskar mig , det är underbart.

Lika underbart är det att få säga det till honom.

Vilken känsla det är att faktiskt ÄLSKA någon. (Någon annan än familj och vänner ).

Att älska någon och vara kär.

Det är fantastiskt.

Alla borde få uppleva känslan att älska och bli älskad.

När känslorna är besvarade , vilket jag tackar gud för att mina är så är kärleken något väldigt vackert faktiskt.

Vardagen kan vara krånglig och jobbig.

Ibland hade man nog kunnat strypa varandra men när man älskar någon så mycket så ser man bortom det och älskar varandra oavsett.

Trots alla brister och allt man kan reta sig på så står man kvar.

För kärleken är så stark.

Och viljan så klart.

Och som jag sagt tusen gånger för, om kärleken och viljan finns så spelar resten ingen roll.

Då får man det att fungera oavsett hur jobbigt det än kan vara.

Och det är så sjukt vad kärleken kan göra med en människa.

Man blir en helt annan person.

Allting blir mycket ljusare och vackrare.

Man ser allting med andra ögon.

Det är en fantastik känsla och jag hoppas att alla nån gång i sitt liv får chans att känna såhär :)

Kärlek och Respekt / Denice Sölvgren Lundahl

Då jag älskar det lite extra mycket :)
Då det är extra kul.
Jag råkar ju dock tycka att det är väldigt kul och gillar det väldigt mycket.
Men det förstår man ju nästan.
Mem vissa dagar är det lite utöver det vanliga :)
Och så kände jag i fredags på jobb :)
Jag gillar att sitta bakom bj bordet och deala men i fredags var det extra kul.
Hade trevliga spelare och spel i stort sätt hela natten :)
Och vi alla hade kul runt bordet.
Vi skratta och skoja.
Stämningen var riktigt bra :)
Så en riktigt bra fredags natt alltså :)

Och jag stör mig såååå mycket på att jag kommer på såå mycket bra saker som jag vill blogga om men det är alltid vid tillfällen då jag inte har tid eller tillgång till datorn.
Och sen glömmer jag så klart bort det.
Riktigt störigt !!!!!

Men men ganska meningslöst inlägg faktiskt.
Har inte så mycket på hjärtat.
Jobbat hela helgen.
Sovit 4h för jag var tvungen att gå uppoch tvätta.
Så nu sitter jag här, svin trött :(

I alla fall gick/cykla vi till kyrkogården i fredags.
Världens bästa mamma och jag :)
Satt en ängel på gravens där två änglar ligger :)
Blev jätte fint.
Men jag blir så ledsen :'(
Varför lämna ni oss ?
Jag dör inombords varje gång jag inser på nytt att ni är borta :'(
Pallar inte det..
Pallar inte smärtan och saknaden.
Det är för tungt.
Gör alldeles för ont :'(
Hoppas ni vet hur saknade ni faktiskt är.
Älskar er <3


Nu massa myyyys resten av dagen / kvällen.

Kärlek och respekt / Denice Sölvgren lundahl

Fatta det.
Det är helt sjukt.
Tiden går så äckligt fort.
Veckan hinner knappt börja innan den är slut igen.

Jag hinner knappt med.
Och ibland önskar jag att tiden hade stått still lite.
Men nej.
Min finaste och sötaste prinsessa som precis var 1 år blir 3 år detta året.
Hur galet är inte det ?

Var tog dessa tre år vägen?
Känns som att det inte alls var längesen min syster skicka sms om att hennes prinsessa var född.
Och två dagar senare satt jag i soffan med henne i min famn.
Hon var så underbar redan då.
Och aldrig trodde jag att man kunde älska någon som man precis träffat så mycket.
Hon är mosters prinsessa och så mycket kärlek jag har till det lilla livet är helt galet.
Hon är något av det bästa som finns :) <3

Men men ju snabbare tiden går ju äldre blir vi (jag).
Och det märks.
Jag orkar inte festa osv som jag gjorde förr.
Jag ligger hellre hemma i soffan och myser än super skallen av mig.
Jag umgås hellre bara än att dricka massa.
Det är både kul och tråkigt.
För så jävla kul vi har haft när vi har festat.
Men samtidigt är det inte samma sak längre.
Det märks att vi alla har blivit äldre.
Mer vuxna.
Kanske får vi nöja oss med minnena som vi redan har skapat och inse att vi är i ett annat kapitel i livet.
Så vi får skapa andra minnen istället kanske ?
Inte lika galna och sjuka.
Men minst lika fina och betydelsefulla :)

Vi får väl se.
Hur livet urartar sig.
Så länge jag slipper förlora nån så är jag nöjd :)
Over and out/ Denice Sölvgren lundahl