Är man villig att gå för en vän ?

Jag hade kunnat gå genom eld och vatten för dom FÅ RIKTIGA vännerna jag har.

Hade kunnat göra vad som helst för dom.

Men INTE om en av mina vänner hade gjort något fel !

Om en av mina vänner förstört en annan personens liv så hade jag SKITIT i hur länge vi varit vänner eller hur bra vänner vi varit.
För så gör man inte mot en annan person oavsett !

Jag hade stöttat den utsatta ÄVEN om jag knappt hade känt den personen. 

Då är det inte längre en fråga om det är ens vän eller inte.

Utan om RÄTT OCH FEL !

Man kan inte och ska inte uppmuntra ett sånt här beteende.

Såna vänner är INGENTING att ha och egentligen ska man akta sig för en sån person.

En person som kör över sin egen familj är kapabel till vad som helst.

Så akta er !

Men alla gör sina egna val.

Det ändå jag säger är att karma is a bitch !

Och alla som stöttar en person som gör såhär hoppas jag själva blir drabbade.

Och då hoppas jag att alla vänder den personen ryggen.

Då LOVAR jag att jag ska stå och skratta personen RAKT i ansiktet ;)

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

På någon annan än dig själv !
Spelar ingen roll hur mycket du älskar någon.
Hur nära du står personen.
För vem som helst kan blåsa dig när som helst !

Förstår inte hur man kan göra en sån sak.
Hur man kan göra så mot en annan människa.
Det är helt sjukt.
Helt ofattbart !
Jag är fortfarande chockad !

Man tror att man känner någon och sen visar det sig att man egentligen inte har en aning om vem den personen är!
Någon man känt så länge.
Tänk att en människa kan vara så falsk !
Hur kan man sätta en annan person i en sån här skit ?
Begriper personen ens vad den har gjort.
Du har förstört andra människors liv.
Hur kan du inte ha dåligt samvete ?

Usch säger jag bara !
Hoppas verkligen att what goes around comes around.
Så någon gör likadant mot dig !!

Förstår nånting.

Så går min hjärna på högvarv tills jag kommit på tusen anledningar till varför.

Mitt huvud dödar mig när det gör så.

För det är så jobbigt.

Och det gör mig lite smått tokig.

Det är inte lätt när man försöker lista ut nånting men står utan svar.

Det är inte lätt att förstå nånting som man inte har en aning om varför det hände.

Och även om jag inte vill eller har otroligt svårt för det så måste jag förstå att ibland vet man bara inte varför !

Och ibland händer saker som är helt ofattbara.

Oavsett hur mycket man tänker på det så förstår man inte att det är sant.

Önskar dock att det inte vore sant heller :(

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Som om det vore igår.

Men egentligen var det flera år sen.

Men minnena finns kvar inom mig.

Jag minns det så väl.

Alla somrar vi hade i falsterbo.

Med världens finast morföräldrar :)

Hur morfar alltid lekte säl med oss i vattnet och fråga om vi skulle simma till Danmark.

Hur jag samlade massa nyckelpigor på stranden, så fick mormor passa dom medans jag badade :)

Hur vi åkte med tåget runt campingen osv osv.

Finns så många minnen därifrån.

Vi åkte dit häromdagen och jag kunde inte hindra mina tårar från att rinna nerför min kind :(

Det kändes så konstigt att vara där utan er.

Men ni fanns med mig i mina tankar hela tiden.

Det sjuka är att tiden läkar fan inte dessa sår.

Man slutar aldrig sakna.

Och ju mer tid det går desstu värre är det nästan.

För då inser man mer och mer att man aldrig mer kommer få se dom.

Och den tanken dödar en inombords och det gör så jädra ont.

Jag vill ju träffa dom igen, prata med dom, umgås med dom osv.

Men nej aldrig mer :'(

Jag drömmer ofta att vi träffas.

Men det konstiga är att jag är så väl medveten i drömmen om att dom båda inte längre lever.

Men ändå är dom hos mig.

Så jag vet att det inte är på riktigt men ändå känns det så verkligen.

Väldigt konstigt.

Jag kommer aldrig sluta sakna dessa två fina människor.

Jag kommer aldrig sluta tänka på dom.

Och jag kommer aldrig sluta älska dom <3

För övrigt så är jag på stranden varje chans jag får och varje dag då vädret tillåter det.

Det är helt sjukt.

Blivit som besatt.

Fint väder = stranden !

Haha men tror det beror mycket på att jag fick sitta inne hela förra sommaren i princip.

Så tar vara på denna ordentligt :)

Ungefär ett år sen nu.

Det är fortfarande jobbigt att tänka på.

Och jag själv trodde nog att jag hade gått vidare.

Men har insett att jag inte har det .

Det gör fortfarande ont och är fortfarande jobbigt.

Men det är bara till att bita i det sura äpplet.

Finns absolut inget annat att göra, tyvärr.

Den här jävla förbannade känslan släpper heller inte.

Och jag vet inte vad jag ska göra.

Hur jag än vänder och vrider på saker och ting så blir det bättre.

Jag vill hitta en väg ut.

För jag vill inte ha detta resten av mitt liv.

Men är det försent ?

Kommer jag alltid ha denna känsla inombords ?

Det är något som bara tiden kan svara på !

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

nervous I have this thing, I talk too much
Sometimes I just can't shut the hell up
It's like I need to tell someone, anyone who'll listen
And that's where I seem to fuck up

I forget about the consequences
For a minute there I lose my senses
And in the heat of the moment my mouth STARTS going
The words START flowing, 

But I never meant to hurt you
I know it's time that I learned to
Treat the people I love like I wanna be loved
This is a lesson learned . . . . 

Har jag helt glömt.
Tror det beror på fb.
För jag antar att alla som läser min blogg även har mig på fb.
Men så klart måste det inte vara så.

Så får väl dela med mig här också då :)
Så ni kan se mitt mästerverk haha.

Är så sugen på att göra det igen snart.
Vi får se :)
Här är den i alla fall :)
Den sitter på andra sidan revbenet :)

Skrivit förra inlägget i dåtid men jag har mycket lättare för att skriva i nutid.
precis som att jag har mycket lättare för att skriva i jag form.
Men i alla fall skulle det varit skrivit i dåtid istället.

Kommit på att jag så gärna vill hitta tillbaka till mitt skrivande.
Jag vill kunna skriva igen och jag vill börja skriva igen.
Måste bara komma till ro att sätta mig ner och skriva.
Finna inspiration, låta fantasin flöda och få ner det på ett papper.

Men vi får se..

Over and out /Denice Sölvgren Lundahl

Vart den kommentaren kom ifrån för den hör inte ihop med något inlägg men skit i det :)

För det första uppskattar jag inte när någon kallar mig dum i huvudet.

Och inte heller vågar stå för vem du är.

Känner du mig ?

Känner du F ?

Känner du oss ?

Vet du egentligen hur / var eller varför det blir som det blir mellan oss ?

Är det egentligen någon som vet ?

Nej för det är något som är mellan han och mig.

Jag förstår hur det ser ut för er men egentligen vet ni inte så mycket.

Har du någonsin älskat någon så mycket att du hade kunnat göra vad som för den personen ?

Då vet du !

Kärleken gör en blind.

Gör en korkad.

Man lyssnar på hjärtat istället för förnuftet.

Vet jag inte bättre ?

Jo det är klart att jag gör.

Men tyvärr är jag en person som alltid följer mitt hjärta.

På gott och på ont.

Jag vet bättre ibland men så länge jag känner något så kommer det alltid få styra.

Jag har ALDRIG förstått en människa som säger till en annan " Jag älskar dig men jag kommer lämna dig "

Jag förstår inte hur man kan göra så.

Tyvärr.

Men vi alla är olika och tur är väl det :)

I alla fall så är det tyvärr så att man ibland måste lämna varandra pga det inte fungerar av olika anledningar.

Det största problemet mellan mig och F är nog att vi inte är på samma nivå i livet.

Jag vill en sak och han en annan och då fungerar det inte.

Jag kan inte tvinga honom att vilja det jag vill medans han inte kan få mig till att vela det han vill.

Vi är två jätte envisa människor som inte gärna vill ge oss.

Han är en svår person och jag är en svår person.

Det är inte så lätt att leva med en annan människa.

Och visst vi kommer inte alltid överens men vem gör det ?

Spelar ingen roll om man är tillsammans, vänner eller bor med sin familj.

Det är fullt normalt att man bråkar ibland.

Och ett stort problem vi har är att vi inte ser saker på samma sätt .

Det gör också det svårare.

Men alla par har sina problem.

Vissa är bara mer öppna med det än andra .

Egentligen spelar det ingen roll men jag gillar inte hur folk dömer vårt förhållande som egentligen inte har en aning.

Vi människor är så jädra snabba på att döma andra.

För saker vi inte ens vet nånting om egentligen.

Jag gör också det.

Men det är egentligen så fel.

Man ska inte döma någon för vem fan är perfekt ?

Vi gör våra egna val här i livet och lär oss av våra misstag.

Förhoppningsviss.

Men det är jag SOM väljer vad jag gör med mitt liv !

Dock spelar det ingen roll längre men jag ville ge dig svar på ditt påstående och få andra att förstå lite bättre.

Så något mer du har att säga ? Fler frågor på det ?

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl