Niican

Alla inlägg under januari 2012

Av Denice Lundahl - 31 januari 2012 20:45

Om att jag ALDRIG mer ska göra det.

1,5 dag utan mat, endast buljong och dryck igår.

Fick i mig 2 koppar buljong på hela dagen.

Pendla mellan ett fruktansvärt illamående och hunger.

Idag fick jag inte äta nånting och inte dricka 2 timmar innan.

Inte nog med det utan jag har tid 13.45 och kommer inte in förrän 14.30

Då får jag ligga där inne i säkert 30 minuter innan denna underbara läkare får för sig att komma !

Dock fick jag sova men ändå.

Jag var hungrig, trött och hade ingen energi alls.

Dom i stort sätt kastar ut mig så fort jag vaknat då där förmodligen var en väldig brist på rum idag.

Men ändå ?

Och ingen informerar mig om att det kan komma en hel del blod dom närmsta timmarna.

Så det var ju också lagom trevligt.

Trött, hungrig, ingen energi och så blödde jag på det, wihoo !!

Första timmen efter var nog värre än allt det andra.

Usch jag mådde inget bra :(
Försökte äta, det gick sådär.

Tackar gudarna för jag har min mamma och syster :)
Ni är underbara :) 

Och snart har jag överlevt denna vidriga dag, tack för det !



Du får höra en sak, jag får höra en annan.

Du får höra en version och jag får uppleva en annan.

Du får tro precis vad du vill.

Vet du varför ?
För jag orkar inte ens lägga ner min energi på något som inte är värt det.

Du är hopplös.

Du snackar massa skit och skämmer ut personen i fråga.

Och sen är det precis som ingenting har hänt.

Du är pinsam helt enkelt :)

Först berättar för världen och sen kryper tillbaka ..

Jag tror du hade lite fel i vad du skrev.

Du återvänder alltid oavsett vad.

Det är också därför personen handlar som den gör.

Den vet att den alltid får som den vill tillslut.

Så försök inte säga så om mig när du inte är ett DUGG bättre själv :) 



Åh just det..

Tänkte jag skulle genomföra ditt önskemål nu i februarimånad :)
Ska göra mitt bästa att uppdatera varje dag men den listan du gett mig..
Så får vi se om jag klarar det :)



Im ouut / Denice Sölvgren Lundahl 

Av Denice Lundahl - 30 januari 2012 06:46

Jag ville ha det så..

Jag krävde inte mer än ett sällskap i den kalla vintern.

Jag ville inte ha något förhållande.

Jag ville bara ha någon där ibland.

Jag har inga känslor och vill inte ha några heller.

Det var inte mer än vad det var och det gör inget.

Så länge jag är nöjd :)
Det är väl ändå huvudsaken :)



Ny vecka, nya tag.

Tappat apiten , vart tog den vägen ?
Ingen aning.

Men det är bra kanske jag kan gå ner något kilo.

Idag får jag ändå bara leva på buljong, wihoo ;)

Ska dricka lite cola också så jag i alla fall får i mig lite socker och orkar dagen.



Neej nu ska jag dra mig till jobb..

Im ouuut / Denice Sölvgren Lundahl 

Av Denice Lundahl - 26 januari 2012 12:16

Som jag inte kan.

Jag gör det som du inte kan.

Gud vilken tur att vi har varandra :)

 

Vi har ett nytt ämne uppe på tapeten just nu.

Det lyder såhär " Är det okej att utnyttja någon för komma över någon annan "

 

Jag tror att vi alla innerst inne vet att det INTE är okej.

Det är inte rättvist mot någon.

Men ändå gör vi det.

Det är många som gör det inklusive jag.

För det är lättare så.

Jag har en trygghet som jag lutar mig mot när något går åt skogen.

Någon som kan fylla det tomrum som någon annan lämnat.

Och jag gjorde det felet senast i somras.

Du och jag hade slutat ses och även ifall vi vet att avståndet gjorde det svårt för oss så var det ändå hårt att lämna.

Du var en fantastisk människa, du var exakt den personen som jag ville finna.

Den typen av person som jag skulle vilja träffa senare i livet och få allt det jag alltid önskat mig.

Men i början kände jag att vi hade träffats för tidigt och var väl för rädd att ge 110 % av mig själv.

Tyvärr..

Våra arbetstider gick inte ihop,våra semestrar, våra övrigt grejer så tillslut gick det inte längre.

Och det tog mig nog lite hårdare än jag trott.

Så jag tog ett snedsteg och fann tröst hos dig.

Det var i försig väldigt fint och mysigt.

Och när vi möttes upp på stranden och bara gick och prata så tyckte jag det kändes skönt.

Vet inte hur mycket du visste om mitt brustna hjärta men du ville nog inte veta i heller.

Jag försökte dock att hålla det på en vänskaplig nivå så jag inte skulle utnyttja dig för mycket.

Fast det var ömsesidigt.

Vi utnyttjade varandra och det gjorde mig ingenting.

För jag behövde dig, så jag grepp tag i det istället för att gräva ner mig.

Det gick dock för långt och det var egentligen väldigt fel.

Men jag tror inte någon av oss egentligen brydde sig om det.

Vi skulle egentligen ha avslutat mycket tidigare men det blev inte så.

Och med din hjälp tog jag mig ifrån det andra.

Sen fastna vi nog bara där..

Blev bekväma med varandra och lät det bara vara så.

Fanns inte massa krav eller tvång utan det var väl mestadels bara enkelt..

Jag trivdes för jag slapp tänka på det andra.

Så JA jag tog den lätta vägen ut.

Men VEM gör inte det egentligen ?

OM man har chansen till det ?

 

Det är inte rätt men samtidigt är det så lätt.

Jag har gjort det igen och lär förmodligen göra det fler gånger i mitt liv.

Jag träffade dig på nyårsnatten, första gången på flera månader.

Och GUD vad underbart, helt fantastiskt.

MEN jag hamnade väl till viss del på ruta 1 igen och därav tog jag snedsteget igen.

Det handlar inte om massa känslor eller kärlek.

Det handlar om en tröst och någon som kan fylla tomrummet.

Jag vet själv från min egen sida sätt att det aldrig kommer bli något annat.

MEN jag behöver det, för min egen skull.

För att jag ska kunna ta mig ur det utan att det ska bli allt för jobbigt..

 

Och om vi båda vet och tycker det är okej så vad ska då hindra oss ifrån att göra det ?

DÅ finns det ju inget hinder.

Så länge vi båda vet vart vi står.

Sen att det finns massa ord, massa mys och massa fina saker som man upplever ihop det är en annan sak.

Det kan vi alla tolka olika..

Och ibland behöver det faktiskt inte betyda något..

 

Men helt klart skall man INTE gömma sig bakom en annan person när man är ledsen eller sårad.

Inte söka tröst och närhet hos någon annan.

Utan egentligen ska man vara själv, ta tag i sig själv och bli stark.

MEN om någon kan hjälpa en och det känns bättre och lättare så vem är jag att döma ?

Jag gör ju likadant själv..

Så det är svårt.

Jag kan inte säga att det är okej men glöm inte att tänka på den 3:e parten som ni utsätter för detta också.

Så ni inte själva lyckas krossa ett hjärta för att ni ska lyckas läka ert :)

 

 

IM ouuut / Denice Sölvgren Lundahl

 

Av Denice Lundahl - 23 januari 2012 12:58

Jag testade och jag prövade.

Jag gjorde mitt bästa..

Men det gick inte.

Det fungerade inte trots allt.

Tyvärr..

 

Jag skrev i lördags då jag vakna och bubblade av lyckokänslor.

Hela jag kände mig glad, lycklig och förväntansfull :)
MEN jag glömde nog publicera inlägget, av någon konstig anledning.

Lite vimsig är jag allt, haha :)

 

Dock hade jag en jätte mysig helg.

Fredags blev det matmys och filmmys :)

Och vi har bokat hotellet , wihoo ;)
Jag och mina äventyr..

Och sen i lördags jobba jobba jobba jag :)
Hade världens huvudvärk, inget kul alls :(
Hade dock en trevlig bilresa till Bar a bar och en ganska lugn natt, spelmässigt :)

Och igår ringde min syster och fråga om vi skulle "fika" vid 1 tiden.

Jag, mamma ,syster och OLIVIA stack iväg mot stan.

Vi hamnade på Casa Mia för att äta frukost, haha blev en stor fin pizza :)
Träffa min gudfars mamma och pappa, jätte trevligt.

Och hans äldsta dotter, Tindra.

Henne såg jag senast när hon var 3 nu är hon 8.

Skit sööt, fantastiskt fina ögon har hon :)

Så det var kul faktiskt :)

När dom gick så satte vi oss, åt, snacka lite och Olivia roade hela restaurangen med sina tjut :)

Så jävla sööt det lilla fantastiska livet.

Som förresten blir hela 9 månader idag, shit vad tiden går snabbt.

Känns som att hon föddes typ igår och nu är hon så stor så hon är överallt och ingenstans.

Men jag älskar henne bara mer och mer för varje dag som går :) <3

 

 

Och så ska jag passa på att tacka Sandra för hon ställer upp och hjälper mig :)

Tusen taaack , uppskattar verkligen att du gör så mycket för mig.

Tack tack tack :) <3

 

Nej nu orkar jag inte tråka ut er mer..

Im ouuut / Denice Sölvgren Lundahl

Av Denice Lundahl - 19 januari 2012 21:37

Än säga att jag är bäst :)

Haha jag är stolt över mig själv faktiskt..

Och glad blev jag :)
Det är dock inget att vara glad över men nu slipper jag ju det.

Nu är det över.

Aldrig tidigare har jag blivit glad för det men nu så :)
Haha men det finns en första gång för allt.

Av Denice Lundahl - 18 januari 2012 07:56

under täcket, baby
Det har gått flera veckor, baby
Sen vi låg där hos dig och du frågade mig,
Ska vi göra något äckligt, baby
Jag blev tagen på sängen, baby
Jag låg där naken och ängslig, baby
Men det kändes okej, när du visade mig
Hur man gör nånting äckligt, baby


Längtar till kommande helg
Då jag får komma hem till dig
Vi kan ta vid där vi sluta förra veckan

Så gör vi det där som är uteslutet för de flesta
De dom tycker är överkurs

Jag ställer inga krav, 
Säger aldrig nej, 
För du vet vad jag vill ha, 
Så du får göra vad du vill med mig . .  .

Av Denice Lundahl - 17 januari 2012 06:48

Jag vet att du sover

Känner värmen från din hud

Bara lukten gör mig svag

Men jag vågar inte väcka dig nu


Jag skulle ge dig allting du pekar på

Men bara när du inte hör

Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå

Utan din luft i mina lungor

Jag kan inte ens stå

När du inte ser på


Och utan ett ljud Mitt hjärta i din hand

Har jag tappat bort mitt språk.


Vad vore jag utan dina andetag ?

Av Denice Lundahl - 16 januari 2012 17:03

Förvirrad ..

Jag vet varken in eller ut just nu.

Mitt huvud säger en sak, mitt hjärta säger en helt annan sak.

Jag har många valmöjligheter och många vägar som jag kan välja att gå.

Ändå står jag kvar på samma ställe och stampar.

Jag vänder ut och in på mina tankar ..

Jag funderar, analyserar men kommer inte fram till något vettigt ..

Varför är det så svårt ?

Varför kan jag inte antingen bara skrika rakt ut eller packa mina saker och gå.

Varför måste jag se möjligheter i möjligheterna ?
Varför måste jag greppa tag om det lilla och tro på det ?
Varför inte bara döma utifrån handlingar ?


Jag tror inte att jag vill.

Jag tror inte att jag vågar.

Jag tror jag tycker det är lättare såhär.

Även om det får mig att må såhär så tror jag att jag hellre vill ha det så.

För då behöver jag inte ta steget.

Då behöver jag inte vara starka, då behöver jag inte fatta beslut eller göra val.

Då kan jag bara flyta med och låta det vara som det är.


Men visst måste jag ta tag i det ?

Ja det vet ju jag med.

Men varför det ska vara så förbaskat svårt det har jag ingen aning om.... 

Sök i bloggen

Vem är jag?


Hej!
Mitt namn är Denice. Jag är 6 år gammal och bor i Malmö. I min blogg kan du följa mina tankar och min vardag.

Välkommen till min blogg :)

Ställ en fråga till mig

5 besvarade frågor

Arkiv

Tidigare år

Senaste inläggen

Gästbok

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5 6
7
8
9
10 11 12 13
14
15
16 17 18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Januari 2012 >>>

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards