Går till alla er .

Alla er som haft samma otur som jag.

Alla er som vet hur det känns.

Alla er som haft sömnlösa nätter.

Smärtan i era bröst .

Och tårar som aldrig vill sluta rinna.

Alla er som haft så mycket ni vill ha sagt.

Så mycket känslor och ord som ni behöver få ur er.

Som ni hade kunnat döda för att få berätta för den personen.

Den personen eller personerna som lämnat vår jord.

Som ni nu måste stå vid en grav och säga.

Stå vid en grav och visa hur mycket saknad som finns inom er.

Mina tankar går till alla er som förlorat någon nära.

Någon ni älskat.

Någon betydelsefull.

Varje gång det slår mig att ni lämnat mig så dör jag lite inombords.

Förstår ni hur ont det gör ?!

Varför lämna ni mig ?

Förstår ni att jag aldrig mer kommer få se er.

Aldrig mer kommer få krama om er.

ALDRIG MER !!!!!!!!!!!!!!

ALDRIG MER KOMMER JAG FÅ TRÄFFA ER !!

MIN ÄLSKADE MORMOR OCH MORFAR.

JAG VILL INTE, JAG VILL INTE HA FÖRLORAT ER !!!!!! 

Ni lämnade mig i denna hårda värld.

Utan era fina och uppmuntrande ord.

Utan er hjälp och ert stöd.

Utan er kärlek.

Hur ska jag klara mig resten av livet ?

Jag blir ständigt påmind om att ni inte längre är här.

Jag önskar att ni kunde komma tillbaka.

Drömmarna jag hade precis när mormor hade gått bort och jag träffade er i mina drömmar var sjukt verkliga.

Det kändes som att ni verkligen var där och vi alla var medvetna i drömmen om att ni hade gått bort.

Men dom drömmarna har jag inte lika ofta längre och även om det inte var på riktigt så var det ändå en chans att få träffa er.

Jag saknar er något så fruktansvärt mycket .
Jag hoppas verkligen att ni är på en bättre plats nu .

Ni kommer föralltid ha en stor plats i mitt hjärta <3

Nu håller jag kväll.

Jag har spelat med laget , lagat mat och pluggat .

Nu är det dags för lite lördagsmys framför tv:n.

Önskar er alla en mysig lördag / Denice Sölvgren Lundahl

Varit en person som har väldigt svårt för att släppa människor.
Bara låta dom gå utan att se tillbaka.
Men har det någonsin gynnat mig ?
Enda sättet det gynnat mig på är att jag kämpar lite mer än andra.
Att jag inte bara ger upp utan verkligen kämpar.
Men förutom det har det inte gett mig ett skit.
Jag kämpar ensam för nånting som egentligen borde vara två som bryr sig om.
Och vad händer då ?
Jo jag blir mer besviken mer ledsen och ännu mer sårad när någon lovat mig dyrbart att jag är viktig för dom.
Jag ger oftast folk fler chanser än vad dom förtjänar.
Men det är sällan någon tar vara på det utan bara förstår att jag är lätt att utnyttja.
Eller vad var det du sa om mig ?
Att man kan utnyttja mig för att jag låter folk göra det ?
Tänk innan du talar för du är ju också en av dom !!!

Fuck You, fuck alla som låtsas vara något dom inte är. Fuck alla lögner.
Fuck allt. Fuck life!

Men nu har jag lärt mig.
Nu släpper jag er istället för kämpa.
It takes two to tango!

Trevlig helg alla :)
Over and out/ Denice Sölvgren Lundahl

Jag kan sakna från när man var yngre ?

Jag kan sakna att ha en nära vän.

En nära tjejkompis som man pratar med om allt.

Som man ringer så fort det är något (både bra och dåligt)

Som vet allt om en.

Som man pratar med minst en gång om dagen och ses flera ggr i veckan.

Någon som man kan sitta hemma med och bara vara.

Någon som man känner sig trygg och säker med.

Någon som alltid finns där för en i med och motgång.

Som stöttar en oavsett vilket beslut man väljer att ta.

Jag saknar det väldigt mycket.

Jag har alltid varit en person som har många vänner men EN som står mig väldigt nära.

Och F står mig väldigt nära, jag vill och berättar allting för honom.

Men jag saknar ändå att ha en tjejkompis .

Jag har haft några stycken i perioder.

Men det slutar alltid med att vi blir ovänner pga något.

Ibland en skitsak, ibland något mer allvarligt.

Det är synd tycker jag.

För en sån tjejkompis hade jag gärna haft än idag =)

ÅH JAG BLIR SÅ IRRITERAD ATT JAG NÄSTAN SPRICKER !!

Hur kan du påstå att han inte tar hand om sin son när du gång på gång har hindrat oss från att träffa honom ?

När du gång på gång klyddat, ändrat "reglerna" som bara du satt upp och tillslut sagt "nej men då får ni inte ha honom"

Först var han allergisk mot katter därför han inte kunde vara här sen skaffa du en själv.

Sen var det något annat osv osv osv.

Du använder den stackaren som ett vapen.

Medans vi aldrig har gjort det.

Så fort man säger något så säger du "då får ni inte träffa Z mer "

HUR FAN SKA MAN TA ANSVAR NÄR NÅGON HINDRAR EN HELA TIDEN ?

Anledningen till att han tagit avstånd är för att han inte vill ha DIG i sitt liv.

Men han vill gärna ha sin son.

SÅ LÄGG NER DINA JÄVLA LÖGNER NU NÅN GÅNG !!!!

SITTER DU OCH BEKLAGAR DIG PÅ FB OM ATT HAN INTE TAR HAND OM SIN SON OCH ATT HAN BORDE RINGA HONOM BLA BLA BLA.

MEN HUR SKA HAN GÖRA DET ?

ENA DAGEN ÄR TELEFONEN I SÖNDER, NÄSTA DAG ÄR DET NÅGOT ANNAT.

DET ÄR LÖGN PÅ LÖGN PÅ LÖGN.

HINDER PÅ HINDER PÅ HINDER !!

VÄX NU UPP OCH BÖRJA TA ANSVAR.

VAR ÄRLIG OCH SLUTA SKYLLA PÅ FOLK RUNTOMKRING !!

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Hur man inte kan kämpa?
Hur man inte kan svälja sin stolthet och be om ursäkt när man vet att man gjort fel ?
Hur kan man bara skita i det ?

Jag ser det såhär.
Om du hade brytt dig det minsta om mig eller vår vänskap så hade du insett att det är du som åsidosatt vår vänskap, svalt din stolthet och bett om ursäkt.

Man kan inte stötta eller finns där för någon som inte låter en göra det.
Som stöter bort en från sitt liv.
Tyvärr...

Men men . . .
I söndags vakna jag upp och insåg att jag inte haft problem med andningen på hela lördagen.
Jag hade inte svårt för att andas.
Och så skönt det var.
Så skönt att slippa känna den känslan.
Även om det bara varade en dag så var den dagen guld värd.
Jag har haft detta problemet i flera månader nu.
Sjukt jobbigt !!

Från det ena till det andra.
Så började jag skolan idag
6 år sen sist jag satt i skolbänken och lyssnade på en lärare.
Jag är totalt förvirrad, känner mig riktigt korkad och är rädd som fan.
Rädd att jag inte ska klara det.
Rädd att jag måste ge upp .
Rädd för att inse att jag jobbat i 6,5 år i ett yrke som jag egentligen inte vet ett skit om.
Men istället för att stirra upp mig på det så försöker jag ta en dag i taget .
Tentan som redan är utsatt gör mig väldigt nervös och tanken på den gör mig stressad och nästan får lite panik.
Men jag får tänka att jag kan , jag vill och jag tycker det är roligt haha :)

Skola imorgon igen.
Får se vad den ger mig .
Mer förvirrad eller kanske ännu klokare?
Det får morgondagen utvisa :)

Idag fyller även min pappa år :)
Grattis grattis gamla gubbe ;)
Haha hoppas du haft en bra födelsedag :) <3


Kärlek och respekt / Denice Sölvgren Lundahl

Uppvuxen i en familj där det alltid spridits mycket kärlek.
Alltid varit mycket pussar, kramar och meningar som "jag älskar dig"
Jag tror att det är därför jag idag älskar att kramas och pussas.
Jag visar gärna min kärlek och omtanke med antingen handlingar eller ord.
Jag visar även gärna tacksamhet på ett eller annat sätt.
Jag har förmåga att känna sympati och medkänsla för andra människor.
Jag är även omtänksam och hatar att se andra ledsna.
Jag försöker i den mån jag kan att hjälpa andra och finnas där för dom.

Du nu ?

Hur resonerar du när du ställer en sån fråga ?

Nej det tycker jag inte.

Jag tycker inte att någon förtjänar det oavsett.

Du förtjänar inte att någon annan skuldsätter dig bakom din rygg.

Det finns ingen ursäkt för det.

Ni kan hitta på 1000 stycken om ni vill.

Men det finns faktiskt inget giltigt skäl alls.

För även om ni försöker skylla det på att han har ett dyrt levnadssätt så går inte det.

För han har ju trott att han haft pengarna, annars hade han ju inte levt så.

Han har ju inte vetat NÅNTING !

Hade det varit så att pengarna hade tagit slut pga levnadssätt då hade ju hen fått säga något.

Men det är ju inte så heller.

Utan det är något annat som ligger bakom tyvärr har hen erkänt att hen har gjort detta men inte varför.

Men oavsett vilket så finns det inget som rättigfärdar det hen har gjort.

Och jag förstår att hen är sårad och att det gör ont.

För det gör det.

MEN att anmäla honom för nånting han inte gjort bara för att försöka "mildra" sitt eget misstag är inte heller snällt.

Va vuxen , ta ditt ansvar, stå för vad du gjort. 

Det ger dig ro i din själ och oss ro i vårt liv.

Och nånstans måste du ju ändå förstått att du inte kunde hålla detta hemligt resten av livet så det var ju redan skrivet att detta skulle ske.

Det bästa man kan göra är att erkänna , sluta ljuga och ta konsekvenserna.

För att en dag få ett normalt liv igen.

FÖr det är ingen som kan det när detta hänger över oss.

Det måste vara sjukt jobbigt för dig med.

Att ljuga för alla runt omkring.

Att bära denna börda.

Tror du inte att du får inre ro om du bara erkänner och sen låter allting ordna upp sig ?

Jag vet hur det är att vilja hämnas på något.

Fyfan jag har varit där, mer än en gång.

Jag har bara velat ge den andra människan så mycket skit.

Kunnat göra allt i min makt.

Men nu är jag äldre och smartare.

Så idag när jag är så ledsen, sårad och det gör så jävla ont att jag bara vill hämnas.

Så tänker jag om .

Då tänker jag på vad jag egentligen tjänar på det ?

JO att personen kommer hata mig, aldrig kunna se på mig igen och förmodligen tycka att jag är den värsta människan som existerar .

Kan jag stå ut med att någon som jag egentligen älskar ska se mig på det sättet oavsett vad hen har gjort ?

Nej den tanken är värre.

Jag vill att den fortfarande ska minnas mig för den fina personen jag faktiskt är och värdesätta det vi faktiskt hade.

Blicka tillbaka och se det fina istället för bara hat.

Jag vill vara ett minne som sätter ett leende på hens läppar.

Ett minne som känns bra att se tillbaka på och prata om.

Inte ett hatobjekt som hen spyr gala över varje gång mitt namn uttalas eller ett minne dyker upp.

Men i detta fallet måste jag säga att tyvärr är vi olika.

För om alla hade tänkt lika här så hade samtligas liv blivit mycket lättare !

Annars är jag för att vara annorlunda och att vi inte alla är likadana.

Men i detta fallet hade jag kunnat döda för att hen ska se det såhär så hen bara kunde gjort det rätta !

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Are like shadows

They follow you in the sun

But leave your side when it gets dark . . . 

Word !

Då vet jag varför ni försvunnit.

För ni är inga riktiga vänner !

Men men  . . . 

2015 är här, helt galet.

2012,2013 och 2014 har varit tre jobbiga år.

Det har hänt mycket skit, många har lämnat jorden , andra har bara lämnat mig.

Jag tänker inte dra allting.

Och jag vågar heller inte säga att 2015 blir ett bättre år för efter 3 jobbiga år så kan jag inte annat än förvänta mig det värsta.

Dock hoppas jag på det bästa :)

2014 har jag kämpat med min ångest.

Försökt få ordning på det.

Försökt prata ut om allting som jag döljer inom mig.

Försökt att acceptera att bara för att jag mår dåligt så betyder inte det att jag är svag.

Jag måste sluta tro att det är ett tecken på svaghet.

För det är det inte.

Alla mår dåligt nån gång.

Och efter allt som hänt mig är det faktiskt förståeligt.

Och förutom ångesten har jag fått se på hur pappas liv förstörts på 2 sekunder.

Jag har fått se min pappa bryta ihop av förtvivlan , jag har fått se honom gråta och jag har fått se hur förstörd han varit.

Allt pga någon annan har tagit hans öde i sina händer och sett till så att hans liv är helt förstört.

Det är sjukt hur lätt det är att göra så mot en annan människa.

Var är samvetet ?

Var är hjärtat ?

Var är känslorna ?

Var är sympatin?

Medkänslan ?

Skuldkänslorna ?

Jag vet inte, jag kan fortfarande inte förstå hur man kan göra så mot en annan människa.

Man måste vara iskall på insidan och inte ha något hjärta.

För det är hjärtlöst att förstöra någonsin liv på det där sättet.

Jag har även förlorat 3 av mina närmsta vänner 2014.

Och vet ni vad ?

Jag bryr mig inte längre.

För jag orkar inte.

Hade det varit för nån månad sen så hade jag kämpat från botten av mitt hjärta.

Men jag är trött.

Jag är trött på att vara den enda som bryr sig.

Den enda som värdesätter vänskapen.

Jag är trött på att vara den som ställer upp men sen bara får skit tillbaka.

Jag orkar inte det.

Så jag ger upp er som ni så lätt gav upp mig.

För jag vet att i slutänden är det ni som förlorar på det.

Och det kommer ni inse med tiden !

Plus att vad ska jag med vänner till som ändå inte finns där för mig i med och motgång ?
Som i slutänden ändå bara tänker på sig själva ?

Jag behöver inte falska människor i mitt liv.

Så tack och adjö :)

Men det har varit en tung höst med mycket motgångar.

Men även lite medgång.

Det finns ju både gott och ont.

Men det positiva kan jag räkna på en hand medans det negativa skulle jag behöva låna några till .

Jag hoppas verkligen på att vi snart kommer nånstans och denna mardrömmen tar slut.

Den snor energi och kraft.

Och jag blir helt slut i huvudet.

Jag behöver all energi jag kan få och fokusera nu när det snart är dags för mig att börja plugga igen.

Den 19 Januari börjar pluggandet för min del.

Haha och nej jag har inte den blekaste om vad jag har gett mig in på.

Men det lär jag snart få reda på.

Hoppas bara att jag har tillräckligt mycket ork och självdisciplin :)

Jag önskar er alla en god fortsättning och hoppas att ert år blir helt fantastiskt.

Sprid glädje och kärlek mina vänner.

Det är något man aldrig kan få för mycket av <3

Och sen till alla haters vill jag bara säga en sak.

Läs inte min blogg om det stör er.

Läs inte min blogg om ni fylls med hat, irritation, ilska osv.

För er egen skull.

Gör saker som gör er glada, får er att le.

Läs bloggar som inspirerar er och ger er något vettigt, något bra.

Lägg er tid där istället.

Det hade jag gjort.

Bara ett tips :)

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Kärlek <3