Hur man inte kan kämpa?
Hur man inte kan svälja sin stolthet och be om ursäkt när man vet att man gjort fel ?
Hur kan man bara skita i det ?

Jag ser det såhär.
Om du hade brytt dig det minsta om mig eller vår vänskap så hade du insett att det är du som åsidosatt vår vänskap, svalt din stolthet och bett om ursäkt.

Man kan inte stötta eller finns där för någon som inte låter en göra det.
Som stöter bort en från sitt liv.
Tyvärr...

Men men . . .
I söndags vakna jag upp och insåg att jag inte haft problem med andningen på hela lördagen.
Jag hade inte svårt för att andas.
Och så skönt det var.
Så skönt att slippa känna den känslan.
Även om det bara varade en dag så var den dagen guld värd.
Jag har haft detta problemet i flera månader nu.
Sjukt jobbigt !!

Från det ena till det andra.
Så började jag skolan idag
6 år sen sist jag satt i skolbänken och lyssnade på en lärare.
Jag är totalt förvirrad, känner mig riktigt korkad och är rädd som fan.
Rädd att jag inte ska klara det.
Rädd att jag måste ge upp .
Rädd för att inse att jag jobbat i 6,5 år i ett yrke som jag egentligen inte vet ett skit om.
Men istället för att stirra upp mig på det så försöker jag ta en dag i taget .
Tentan som redan är utsatt gör mig väldigt nervös och tanken på den gör mig stressad och nästan får lite panik.
Men jag får tänka att jag kan , jag vill och jag tycker det är roligt haha :)

Skola imorgon igen.
Får se vad den ger mig .
Mer förvirrad eller kanske ännu klokare?
Det får morgondagen utvisa :)

Idag fyller även min pappa år :)
Grattis grattis gamla gubbe ;)
Haha hoppas du haft en bra födelsedag :) <3


Kärlek och respekt / Denice Sölvgren Lundahl