Are like shadows

They follow you in the sun

But leave your side when it gets dark . . . 

Word !

Då vet jag varför ni försvunnit.

För ni är inga riktiga vänner !

Men men  . . . 

2015 är här, helt galet.

2012,2013 och 2014 har varit tre jobbiga år.

Det har hänt mycket skit, många har lämnat jorden , andra har bara lämnat mig.

Jag tänker inte dra allting.

Och jag vågar heller inte säga att 2015 blir ett bättre år för efter 3 jobbiga år så kan jag inte annat än förvänta mig det värsta.

Dock hoppas jag på det bästa :)

2014 har jag kämpat med min ångest.

Försökt få ordning på det.

Försökt prata ut om allting som jag döljer inom mig.

Försökt att acceptera att bara för att jag mår dåligt så betyder inte det att jag är svag.

Jag måste sluta tro att det är ett tecken på svaghet.

För det är det inte.

Alla mår dåligt nån gång.

Och efter allt som hänt mig är det faktiskt förståeligt.

Och förutom ångesten har jag fått se på hur pappas liv förstörts på 2 sekunder.

Jag har fått se min pappa bryta ihop av förtvivlan , jag har fått se honom gråta och jag har fått se hur förstörd han varit.

Allt pga någon annan har tagit hans öde i sina händer och sett till så att hans liv är helt förstört.

Det är sjukt hur lätt det är att göra så mot en annan människa.

Var är samvetet ?

Var är hjärtat ?

Var är känslorna ?

Var är sympatin?

Medkänslan ?

Skuldkänslorna ?

Jag vet inte, jag kan fortfarande inte förstå hur man kan göra så mot en annan människa.

Man måste vara iskall på insidan och inte ha något hjärta.

För det är hjärtlöst att förstöra någonsin liv på det där sättet.

Jag har även förlorat 3 av mina närmsta vänner 2014.

Och vet ni vad ?

Jag bryr mig inte längre.

För jag orkar inte.

Hade det varit för nån månad sen så hade jag kämpat från botten av mitt hjärta.

Men jag är trött.

Jag är trött på att vara den enda som bryr sig.

Den enda som värdesätter vänskapen.

Jag är trött på att vara den som ställer upp men sen bara får skit tillbaka.

Jag orkar inte det.

Så jag ger upp er som ni så lätt gav upp mig.

För jag vet att i slutänden är det ni som förlorar på det.

Och det kommer ni inse med tiden !

Plus att vad ska jag med vänner till som ändå inte finns där för mig i med och motgång ?
Som i slutänden ändå bara tänker på sig själva ?

Jag behöver inte falska människor i mitt liv.

Så tack och adjö :)

Men det har varit en tung höst med mycket motgångar.

Men även lite medgång.

Det finns ju både gott och ont.

Men det positiva kan jag räkna på en hand medans det negativa skulle jag behöva låna några till .

Jag hoppas verkligen på att vi snart kommer nånstans och denna mardrömmen tar slut.

Den snor energi och kraft.

Och jag blir helt slut i huvudet.

Jag behöver all energi jag kan få och fokusera nu när det snart är dags för mig att börja plugga igen.

Den 19 Januari börjar pluggandet för min del.

Haha och nej jag har inte den blekaste om vad jag har gett mig in på.

Men det lär jag snart få reda på.

Hoppas bara att jag har tillräckligt mycket ork och självdisciplin :)

Jag önskar er alla en god fortsättning och hoppas att ert år blir helt fantastiskt.

Sprid glädje och kärlek mina vänner.

Det är något man aldrig kan få för mycket av <3

Och sen till alla haters vill jag bara säga en sak.

Läs inte min blogg om det stör er.

Läs inte min blogg om ni fylls med hat, irritation, ilska osv.

För er egen skull.

Gör saker som gör er glada, får er att le.

Läs bloggar som inspirerar er och ger er något vettigt, något bra.

Lägg er tid där istället.

Det hade jag gjort.

Bara ett tips :)

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Kärlek <3