Du nu ?

Hur resonerar du när du ställer en sån fråga ?

Nej det tycker jag inte.

Jag tycker inte att någon förtjänar det oavsett.

Du förtjänar inte att någon annan skuldsätter dig bakom din rygg.

Det finns ingen ursäkt för det.

Ni kan hitta på 1000 stycken om ni vill.

Men det finns faktiskt inget giltigt skäl alls.

För även om ni försöker skylla det på att han har ett dyrt levnadssätt så går inte det.

För han har ju trott att han haft pengarna, annars hade han ju inte levt så.

Han har ju inte vetat NÅNTING !

Hade det varit så att pengarna hade tagit slut pga levnadssätt då hade ju hen fått säga något.

Men det är ju inte så heller.

Utan det är något annat som ligger bakom tyvärr har hen erkänt att hen har gjort detta men inte varför.

Men oavsett vilket så finns det inget som rättigfärdar det hen har gjort.

Och jag förstår att hen är sårad och att det gör ont.

För det gör det.

MEN att anmäla honom för nånting han inte gjort bara för att försöka "mildra" sitt eget misstag är inte heller snällt.

Va vuxen , ta ditt ansvar, stå för vad du gjort. 

Det ger dig ro i din själ och oss ro i vårt liv.

Och nånstans måste du ju ändå förstått att du inte kunde hålla detta hemligt resten av livet så det var ju redan skrivet att detta skulle ske.

Det bästa man kan göra är att erkänna , sluta ljuga och ta konsekvenserna.

För att en dag få ett normalt liv igen.

FÖr det är ingen som kan det när detta hänger över oss.

Det måste vara sjukt jobbigt för dig med.

Att ljuga för alla runt omkring.

Att bära denna börda.

Tror du inte att du får inre ro om du bara erkänner och sen låter allting ordna upp sig ?

Jag vet hur det är att vilja hämnas på något.

Fyfan jag har varit där, mer än en gång.

Jag har bara velat ge den andra människan så mycket skit.

Kunnat göra allt i min makt.

Men nu är jag äldre och smartare.

Så idag när jag är så ledsen, sårad och det gör så jävla ont att jag bara vill hämnas.

Så tänker jag om .

Då tänker jag på vad jag egentligen tjänar på det ?

JO att personen kommer hata mig, aldrig kunna se på mig igen och förmodligen tycka att jag är den värsta människan som existerar .

Kan jag stå ut med att någon som jag egentligen älskar ska se mig på det sättet oavsett vad hen har gjort ?

Nej den tanken är värre.

Jag vill att den fortfarande ska minnas mig för den fina personen jag faktiskt är och värdesätta det vi faktiskt hade.

Blicka tillbaka och se det fina istället för bara hat.

Jag vill vara ett minne som sätter ett leende på hens läppar.

Ett minne som känns bra att se tillbaka på och prata om.

Inte ett hatobjekt som hen spyr gala över varje gång mitt namn uttalas eller ett minne dyker upp.

Men i detta fallet måste jag säga att tyvärr är vi olika.

För om alla hade tänkt lika här så hade samtligas liv blivit mycket lättare !

Annars är jag för att vara annorlunda och att vi inte alla är likadana.

Men i detta fallet hade jag kunnat döda för att hen ska se det såhär så hen bara kunde gjort det rätta !

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl