Sagt flera gånger förr så är detta mitt ställe att få avreagera mig.
Att få lätta på mitt hjärta.
Ibland har jag en dålig dag och det kan då komma ett inlägg som låter som att jag tycker så in i helvete synd om mig själv.
Vilket jag också gör i just den stunden.
Givetvis har jag precis som alla andra också dåliga sidor.
Jag är långt ifrån perfekt.
Men jag tycker Heller inte att man ska kommentera om man inte vet all bakgrundsfakta.
Att jag förlorat min bästa vän sen 15 år tillbaka är pga en väldigt konstig/äcklig/ovanlig/sjuk/onormal osv omständighet.
Och om du inte vet varför så snälla säg inget.
För hur mycket jag än rannsakar mig själv så är det och kan det aldrig bli mitt fel.
Sen har jag givetvis förlorat vänner pga mig själv också det sticker jag inte under stol med.
Men mina närmsta som henne hade inte spelat något roll vad eller hur jag hade gjort.
Och när jag har en dålig dag är jag bara så less på allting att jag blir arg/irriterad / besviken osv och behöver bara få kräka lite.
Dagen efter tar jag mitt förnuft till fånga igen och inser att livet går vidare.
Människor som väljer att inte vara delaktiga i mitt liv är Heller inte värda det :)

Men men . . .
En fråga till mina läsare om någon av er har erfarenhet av detta.
Eller har tankar ni vill dela med er.
Vi pratar mycket om täta barn.
Jag och min sambo.
Jag och mina vänner osv.
Vad säger ni ? Fördelar och nackdelar?
Jag vet att det finns båda.
Hur tänker ni ?
Jag är jätte kluven av många anledningar.
Ena dagen vill jag ha täta barn nästa dag vill jag inte.
Jag förstår att täta barn är en utmaning och säkert jätte jobbigt många gånger.
Men jag tror att jag hade klarat det.
Jag tror det handlar mycket om hur barnen är och vilken inställning man har.
Det blir ju vad man gör det till.
Samtidigt har jag 2 år kvar i skolan och frågan är om jag hinner plugga med två barn hemma.
Haha så säg mig vad/hur tänker ni ?
Kul att höra hur andra tänker också :)


Trevlig lördag på er.
Over and out/ Denice sölvgren Lundahl

Flyter på. .
Tiden bara springer iväg.
Även om man stannar upp och njuter så hinner man inte med . .
Oavsett hur man gör så går tiden alldeles för fort.

Bebis är snart 5 månader.
Det känns som att jag alltid haft honom men samtidigt känns det som om det vore igår han kom ut ur min mage.
Det är helt sjukt.
Och kärleken till denna lilla kille är galen.
Jag tittar så mycket på honom ändå får jag aldrig nog.
När han somnat för natten ligger jag alltid och har dåligt samvete för att dagen har gått så fort att det känns som att jag inte hunnit med honom ( trots att jag har honom på mig alltid )
Jag lovar mig själv att nästa dag ska jag inte göra nånting annat än att bara gosa med bebis ( fast det är det jag gör hela dagarna haha )
Förutom när han sover då passar jag på att städa plugga dusch osv.
Eller så ligger vi näsa mot näsa och vilar tillsammans :)
Jag får även dåligt samvete när vi är i skolan då jag inte har 100 % fokus bara på honom :(
Då lovar jag mig själv att efter mina två skoldagar ska vi bara vara hemma nästkommande dag och gosa :)
Jag är knäpp haha.
Men vill ge honom allt han behöver och lite till.
Vill tillfredsställa alla hans behov och han ska få det bästa möjliga alltid och hela tiden.
Mitt hjärta dör bara av tanken att jag en dag ska lämna honom på fsk.
jag hade en 40 minuters konversation med Görans mamma igår om fsk och hur dom har det hos sig osv.
Förstår ni att jag ska lägga det absolut dyrbaraste jag har i handen på vilt främmande människor.
Mitt mamma hjärta gråter och jag dör inombords.
Jag har alltid varit väldigt glad för att folk vågar lägga sina mirakel i mina händer 5 dagar i veckan och dessutom varit väldigt nöjda med att ha sina barn hos mig.
Och även att vissa vågar/vill göra det även på fritiden.
Det värmer mitt hjärta och får mig att må bra inombords.
vilket förtroende ni har för mig.
Och i gengäld gör jag allt i min makt och mitt bästa för att tillgodose era barns behov och göra det bästa för dom.
Och när det kommer till mitt eget barn och fsk så skiter jag i allt som har med pedagogik att göra bara han har det bra.
Har en famn att gå till när han är ledsen.
någon som har tid till honom.
Ger han trygghet , närhet och kärlek.
Det är det enda som betyder något för mig.
Kommer ändå dö den dagen han ska lämnas haha.
men som tur är , är det läääänge tills dess :)


Nej nu ska jag sluta.
Ha en trevlig lördag kväll.
Over and out / Denice


Bästa och finaste jag har. Älskade lilla kille din mamma älskar dig mer än livet ?