Sagt flera gånger förr så är detta mitt ställe att få avreagera mig.
Att få lätta på mitt hjärta.
Ibland har jag en dålig dag och det kan då komma ett inlägg som låter som att jag tycker så in i helvete synd om mig själv.
Vilket jag också gör i just den stunden.
Givetvis har jag precis som alla andra också dåliga sidor.
Jag är långt ifrån perfekt.
Men jag tycker Heller inte att man ska kommentera om man inte vet all bakgrundsfakta.
Att jag förlorat min bästa vän sen 15 år tillbaka är pga en väldigt konstig/äcklig/ovanlig/sjuk/onormal osv omständighet.
Och om du inte vet varför så snälla säg inget.
För hur mycket jag än rannsakar mig själv så är det och kan det aldrig bli mitt fel.
Sen har jag givetvis förlorat vänner pga mig själv också det sticker jag inte under stol med.
Men mina närmsta som henne hade inte spelat något roll vad eller hur jag hade gjort.
Och när jag har en dålig dag är jag bara så less på allting att jag blir arg/irriterad / besviken osv och behöver bara få kräka lite.
Dagen efter tar jag mitt förnuft till fånga igen och inser att livet går vidare.
Människor som väljer att inte vara delaktiga i mitt liv är Heller inte värda det :)

Men men . . .
En fråga till mina läsare om någon av er har erfarenhet av detta.
Eller har tankar ni vill dela med er.
Vi pratar mycket om täta barn.
Jag och min sambo.
Jag och mina vänner osv.
Vad säger ni ? Fördelar och nackdelar?
Jag vet att det finns båda.
Hur tänker ni ?
Jag är jätte kluven av många anledningar.
Ena dagen vill jag ha täta barn nästa dag vill jag inte.
Jag förstår att täta barn är en utmaning och säkert jätte jobbigt många gånger.
Men jag tror att jag hade klarat det.
Jag tror det handlar mycket om hur barnen är och vilken inställning man har.
Det blir ju vad man gör det till.
Samtidigt har jag 2 år kvar i skolan och frågan är om jag hinner plugga med två barn hemma.
Haha så säg mig vad/hur tänker ni ?
Kul att höra hur andra tänker också :)


Trevlig lördag på er.
Over and out/ Denice sölvgren Lundahl