Niican

Direktlänk till inlägg 9 juli 2015

Känslan när jag . . .

Av Denice Lundahl - 9 juli 2015 15:12

Satt där och vänta var hemsk.
Mitt hjärta slog hårt och jag hade nästan lite panik.
Jag var rädd nästan så rädd att jag hade kunnat gå därifrån.
Jag var livrädd för att höra dom skräckinjagande orden som sades till mig för två år sen.
Jag försökte förberedda mig på att jag skulle få höra dom men jag tror aldrig att man kan förbereda sig "tillräckligt" för något sånt.
Väntan var olidlig men tillslut fick jag komma in och lägga mig i den stolen som jag inte alls tycker om att ligga i.
Med hjärtat i halsengropen tittade jag på skärmen.
Jag såg ingenting, ingenting alls.
Jag inväntade hennes ord och tillslut sa hon " det sitter rätt denna gången i alla fall "
Jag kunde knappt förstå att hon verkligen sa dom orden jag var så beredd på att höra "tyvärr sitter det fel och du måste opereras "
Glädjen var enorm, jag fick med mig en bild och körde raka vägen till Fredriks jobb.
Jag väntade otåligt på att han skulle komma ut så jag kunde visa att vårt mirakel satt rätt och att vi äntligen skulle bli föräldrar.
Lyckan var enorm.
Efter 2 års oro över att jag kanske aldrig skulle kunna bära på ett barn var detta en otrolig lättnad.
Som en sten som släpptes ifrån mitt bröst.
Min största önskan här i livet hade gått i uppfyllelse och jag kan inte ens beskriva hur jag kände/känner :)
Och nu är jag i vecka 23 och har sett min lilla skrutt.
Och känner honom varje dag.
Det är en livlig liten krabat för han sparkar för fullt :)
Mammas lilla pojke :)
Det finns inget jag längtar mer efter än att få hålla honom i min famn.
Det är den absolut bästa tidiga julklappen man kan få :)
Mamma och pappa längtar så mycket efter dig din lilla skruttis .
Jag vill inte att han ska komma nu för han behöver vara kvar där inne ett tag till men november får gärna vara här snart :) <3


Allra första bilden vi fick på vårt lilla mirakel :) <3


Kärlek och respekt / Denice Sölvgren Lundahl

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Denice Lundahl - 3 september 2018 20:37

Sen jag var här inne.. En evighet sen jag blogga.. Galet... Undra om jag har några läsare kvar ens. Någon som är intresserad eller bara folk som trillar in av en ren slump.  Kanske är det dags att börja blogga igen. Skriva ner alla tankar...

Av Denice Lundahl - 30 december 2017 14:25


Och/eller trodde inte att folk fortfarande klicka in här för att läsa. Jag har släppt bloggen helt. Det finns inte tid. Jag har nu 2 barn och pluggar, dygnets timmar räcker inte till. Jag hade behövt 24 vakna timmar för att jag skulle hinna m...

Av Denice Lundahl - 22 april 2017 02:22

På annat . . . Sjukt längesen jag blogga men kan lika bra göra det nu. Nu när jag sitter här i soffan och inte kan sova. Åh hatar detta :( Jag hade samma problem i slutet av graviditeten med Atlas att jag inte sov på nätterna. Men då somna jag ...

Av Denice Lundahl - 29 januari 2017 12:18

Förstå vart tiden tog vägen. Min älskade lilla kille. Känns som att du kom igår men ändå som att du alltid funnits här hos oss. Kan inte förstå att min kille är så stor. Har heller inte riktigt förstått att vi ska få en till liten kille. Tänk vi...

Av Denice Lundahl - 21 januari 2017 21:25

Ett beslut. Och jag tycker att det är extremt skönt. Vi beslutade på nyår att vi båda skulle ta bort vår fb och instagram bara för att vi lägger för mycket tid på just det. Innan vi sover,när vi vaknat och en hel del tid där emellan. Vilket gör ...

Sök i bloggen

Vem är jag?


Hej!
Mitt namn är Denice. Jag är 6 år gammal och bor i Malmö. I min blogg kan du följa mina tankar och min vardag.

Välkommen till min blogg :)

Ställ en fråga till mig

5 besvarade frågor

Arkiv

Tidigare år

Senaste inläggen

Gästbok

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2015 >>>

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards