but I'm perfectly good at it ;)

Ja vad ska jag skriva om ?

Jag tog ut två semesterdagar förra veckan, tisdag och onsdag :)

Mesta dels för att jag mådde jätte dåligt på måndagen och ville vila upp mig.

Dock blev det inte bättre utan mådde dåligt resten av veckan.

Inte förrän i lördags mådde jag ändå helt okej.

Så då körde jag ner till pappa M, delade ut julklappar och prata lite.

Sen hem till Pappa L som var ensam med barnen.

Där var jag sen fram till klockan tio ungefär då jag begav mig till Ystad för att jobba på Lite Mer.

Men fyfan vilken dålig natt jag hade.

Gick inte alls bra.

Jag har aldrig sett dess like...

Men men jag kriga natten igenom och så blev jag väckt tio i elva av pappa.

Vi åt frukost sen kriga vi oss igenom skurups istäckta gator fram till Elisabeths jobb.

Inte jätte lätt att dra vagnen samtidigt som man ska koncentrera sig på att inte trilla.

Men pappa såg väldigt rolig ut när han höll på att halka titt som tätt så jag kunde inte hålla mig från skratt, haha :)

Sen kriga vi oss hem efter en stund där och pappa körde iväg.

Älskade Kevin somna på min mage och Elias satt fint och titta på tv.

Dock var jag också jätte trött och ville slumra till men det kunde jag inte.

Så kämpa med att hålla mig vaken och njöt av att ha det lilla livet sovandes på min mage :)
Haha sen körde jag hem till Tusche och så kom Bebis och Göran.

Blev lite prat och filmmys :)
Åh vad jag älskar mina vänner, så så så mycket <3

Ni är bäääääst :)

Gud vad det känns tomt när man kommer hem och är alldeles ensam.

När man har haft någon hos sig i flera flera dagar och sovit med någon varje natt så blir det ganska tomt sen när man är ensam helt plötsligt.

Inte för att jag har problem med att vara själv, jag gillar det :)
Men det blir väldigt tomt den första dagen när där inte är någon vid ens sida när man ska sova eller när man vaknar.

Ingen som är hos en hela tiden..

Man vänjer sig snabbt vid sällskapet faktiskt...

Jag förstår mig inte på dig.

Du förstår nog inte ens själv.

Dina ord säger så mycket, är så många och så starka.

Men dina handlingar säger precis tvärtom.

Hur ska jag då veta ?
Hur ska jag då tolka saker och ting ?
Hjälp mig istället att se det jag inte ser.

Vilseled inte mig utan visa den rätta vägen.

Säg inte till mig att gå höger om du vet att jag borde gå vänster.

Hjälp mig istället för stjälpa mig ..

För bådas skull så var bara ärlig, säg sanningen.

Våga stå för det och säg rakt ut hur det ligger till istället.

Snälla jag ber dig, gör det för min skull i alla fall...

Det är det minsta du kan göra . . . .

Im ouuuuut / Denice Lundahl Sölvgren