Var på Ica Maxi i torsdags, sist jag var där var med dig, innan vårt mys på stranden, tanken slog mig bara sen funderade jag inte mer över det.

Det gick bra, en av dom jag prata med sa att jag verkade mogen för min ålder och stabil :)
Dagen efter ringer dom och säger att dom vill anställa mig :)

Så ännu ett jobb för min del vilket är bra, nu väntar upplärningen och så får vi hoppas att allt går bra :)

Det är väl lite Daniels förtjänst att jag fick jobbet så det tackar vi för :)

Hade det inte varit för honom hade min ansökan varit slängd för flera månader sen, så någon nytta har man av honom i alla fall :)

En ny fundering, varför är det så svårt att prata om sina känslor ?

Att dela med sig av alla känslor som gömmer sig där inom en ?

Jag har jätte svårt för att prata känslor, jag gör aldrig det.

Eller det beror på, med familj och vänner kan jag säga hur mycket dom betyder, att jag älskar och uppskattar dom men när det kommer till killar så är det nästan omöjligt att få mig att säga vad jag känner.

Och om jag skulle göra det så är det efter väldigt lång tid.

Jag vet vad jag känner men när jag ska säga det med ord så är det som att något stoppar mig och jag blir som stum.

Inte ett enda ord kommer fram.
Men handlingar säger mer än ord och handlingar är jag väl bättre på antar jag :)

Vet inte varför det är så svårt egentligen, för när man känner så mycket så skulle man ju inte velat annat än visa det inför alla och dela med sig av sina känslor till sin käraste.

Sen i många fall inser man ju inte vad man har förrän man har förlorat det, man känner inte av sina känslor från den dagen personen vänder sig om och går.

Ibland är det till och med så illa att man gör misstaget först och sen inser man att den personen egentligen är betydelsefull.

Jag har gjort mitt misstag, jag tog inte vara på det jag hade, jag lekte bara medans du tog emot all skit men gav inte upp.

Jag utnyttjade bara det istället för att ta vara på det.

Kanske hade saker och ting sett annorlunda ut idag om jag bara hade vågat släppa in dig, tagit vara på allt och vågat dela med mig av det som jag kände inom mig men istället får jag acceptera hur det är idag och hoppas på det bästa :)