Var på Ica Maxi i torsdags, sist jag var där var med dig, innan vårt mys på stranden, tanken slog mig bara sen funderade jag inte mer över det.

Det gick bra, en av dom jag prata med sa att jag verkade mogen för min ålder och stabil :)
Dagen efter ringer dom och säger att dom vill anställa mig :)

Så ännu ett jobb för min del vilket är bra, nu väntar upplärningen och så får vi hoppas att allt går bra :)

Det är väl lite Daniels förtjänst att jag fick jobbet så det tackar vi för :)

Hade det inte varit för honom hade min ansökan varit slängd för flera månader sen, så någon nytta har man av honom i alla fall :)

En ny fundering, varför är det så svårt att prata om sina känslor ?

Att dela med sig av alla känslor som gömmer sig där inom en ?

Jag har jätte svårt för att prata känslor, jag gör aldrig det.

Eller det beror på, med familj och vänner kan jag säga hur mycket dom betyder, att jag älskar och uppskattar dom men när det kommer till killar så är det nästan omöjligt att få mig att säga vad jag känner.

Och om jag skulle göra det så är det efter väldigt lång tid.

Jag vet vad jag känner men när jag ska säga det med ord så är det som att något stoppar mig och jag blir som stum.

Inte ett enda ord kommer fram.
Men handlingar säger mer än ord och handlingar är jag väl bättre på antar jag :)

Vet inte varför det är så svårt egentligen, för när man känner så mycket så skulle man ju inte velat annat än visa det inför alla och dela med sig av sina känslor till sin käraste.

Sen i många fall inser man ju inte vad man har förrän man har förlorat det, man känner inte av sina känslor från den dagen personen vänder sig om och går.

Ibland är det till och med så illa att man gör misstaget först och sen inser man att den personen egentligen är betydelsefull.

Jag har gjort mitt misstag, jag tog inte vara på det jag hade, jag lekte bara medans du tog emot all skit men gav inte upp.

Jag utnyttjade bara det istället för att ta vara på det.

Kanske hade saker och ting sett annorlunda ut idag om jag bara hade vågat släppa in dig, tagit vara på allt och vågat dela med mig av det som jag kände inom mig men istället får jag acceptera hur det är idag och hoppas på det bästa :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sen jag var här inne.. En evighet sen jag blogga.. Galet... Undra om jag har några läsare kvar ens. Någon som är intresserad eller bara folk som trillar in av en ren slump.  Kanske är det dags att börja blogga igen. Skriva ner alla tankar...

Och/eller trodde inte att folk fortfarande klicka in här för att läsa. Jag har släppt bloggen helt. Det finns inte tid. Jag har nu 2 barn och pluggar, dygnets timmar räcker inte till. Jag hade behövt 24 vakna timmar för att jag skulle hinna m...

På annat . . . Sjukt längesen jag blogga men kan lika bra göra det nu. Nu när jag sitter här i soffan och inte kan sova. Åh hatar detta :( Jag hade samma problem i slutet av graviditeten med Atlas att jag inte sov på nätterna. Men då somna jag ...

Förstå vart tiden tog vägen. Min älskade lilla kille. Känns som att du kom igår men ändå som att du alltid funnits här hos oss. Kan inte förstå att min kille är så stor. Har heller inte riktigt förstått att vi ska få en till liten kille. Tänk vi...

Ett beslut. Och jag tycker att det är extremt skönt. Vi beslutade på nyår att vi båda skulle ta bort vår fb och instagram bara för att vi lägger för mycket tid på just det. Innan vi sover,när vi vaknat och en hel del tid där emellan. Vilket gör ...