Dig så bleknar mitt avsevärt .
Jämfört med dig så är mitt egentligen ingenting.
Jag som har gråtit och svurit.
Känt att livet är orättvist och att jag är otursdrabbad.
Jag har varit så arg på världen och tänkt "varför just jag"
Jag är livrädd och smärtan sitter fortfarande kvar.
Men allt mitt bleknar när jag tänker på dig.
Det är så mycket värre för dig.
Jag kan inte säga att jag vet hur det känns för det gör jag inte.
Jag vet inte hur ont det gör eller hur dåligt du mår men jag kan föreställa mig det.
Det måste kännas som att din värld rasat.
Du måste undra hur du ska ta dig upp.
Hur du ska gå vidare.
Och oavsett vad alla säger så blir det inte lättare för dig.
Vi kan inte göra så mycket med våra ord och vår omtanke.
Men det är ett slags stöd .
Som kanske i alla fall hjälper lite.
Jag tänker på dig, på er varje dag.
Jag har till och med drömt om er.
I min dröm satt vi båda två och grät.
Det gör så ont i mig att ni drabbats av detta.
Jag önskar att det fanns något jag kunde göra men tyvärr är jag maktlös :(
Jag ryser varje gång du skriver något och det gör ont i mitt hjärta.
Jag tycker det är så hemskt.
Ni förtjäna inte detta, ingen förtjänar något sådant :(
Jag kan inte göra mer tyvärr men har jag kunnat hade jag gjort det.
Jag känner så med er .
Och även om livet känns helt värdelöst just nu så kommer det bättre dagar.
Och jag vet att det inte hjälper dig just nu ..
Var stark vännen och kämpa vidare.
Jag förstår att det inte är lätt.
ta den tid du behöver att bearbeta detta.
Var arg, var ledsen, tillåt dig själv att känna allting och släpp ut dina känslor.
Skriv, prata om det.
Skrik,gråt.
Gör allt som krävs.
Så du en dag kan må bättre.
Mina tankar går till er . . .
Jag är så ledsen för er skull :(


Kärlek och respekt / Denice Sölvgren Lundahl