Ingen som du.

Och hur mycket jag än försöker så kan jag inte förneka att det är tungt.

Jag vill heller inte inse att du är borta.

Jag vill att du ska komma tillbaka :'(

Saknaden är så stor.

Du har verkligen lämnat ett tomrum efter dig :'(

Hoppas att du har det bra där du är nu i alla fall.

Du är värd allt och lite till.

Älskar dig <3

(Bilden är från min maskeradfest när jag fyllde 20. Enda bilden jag har på morfar på datorn)

När man inte vet vad man ska säga ?
Vad skriver man när man inte vet vad man ska skriva ?

Jag saknar dig redan :'(
Även om du inte varit som du var förr på länge så kommer jag ändå bära dom fina minnena med mig.
Jag minns när jag sa " När jag blir stor så vill jag gifta mig med dig "
Du var min hjälte :)
Du var så snäll och omtänksam.
Du ville alla gott och du gjorde ingen något ont.
Du tog så bra hand om dina barn och barnbarn.
Jag minns när jag och min syster lekte doktor med dig.
Du var så tålig och lät oss göra precis som vi ville.
Vi tog alla mormors bandage och alla möjliga saker ifrån ert kontor och använde dom i vår lek.
Mormor tyckte dock inte att det var lika roligt.
Jag minns även hur vi alltid var hos er i husvagnen om somrarna.
Och du lekte säl med oss i havet.
Och vi alltid skulle simma över till Danmark.
Minns även att ifall man följde med dig och tanka utan mormor så fick man en glass om man inte sa något till mormor.
Du var så himla söt :)
Och när du lärde mig olika spel eller vi spela svartepetter.
Så lät du alltid oss vinna.
Vi visa alltid tydligt vilket kort som var svartepetter och du tog det varje gång.
Du var verkligen någon som jag såg upp till.
Någon som jag älska och beundra.
Du är en av dom finaste människorna jag har haft äran att ha i mitt liv.

Jag kan inte förstå att du verkligen är borta.
Att du tagit ditt sista andetag och lämnat mig här :'(
Det känns som att jag har ett tomrum inom mig.
Jag kan inte förstå att du aldrig mer kommer tillbaka.
Att jag aldrig mer ska få se dig eller prata med dig.
Det gör så ont :'(
Jag försöker verkligen.
Försöker vara stark.
Försöker att inte gråta och var ledsen.
Men det är svårt.

Jag hoppas att du vet att du har många människor som bryr sig om dig.
Och älskar dig <3

Vila i frid min älskade morfar<3
Kommer aldrig glömma dig.
Du finns hos mig föralltid.
Och jag ska försöka leva vidare i denna grymma värld utan dig :'(

Älskar och saknar dig :'(<3

Tror att det är jobbigt.
Eller själva har det så och kanske tycker det är jobbigt.
Men inte jag.
Snarare tvärtom.
Dock kanske det inte är riktigt samma sak men ändå.
Jag trivs med det :)
Jag trivs med att ha min älskling säå nära.
Trivs med att han jobbar bara fem minuter ifrån mig :)
Älskar när han kommer förbi och pussar på mig :)
När han spenderar sina raster med mig :)
Min älskade prins.
Jag är så glad och lycklig :)
Jag trivs och njuter till fullo av tillvaron :)
Han är så underbar.
Massa kärlek till världens finaste pojkvän <3

Man någonsin hittar det som man har tappat på vägen.
Om man kan få tillbaka det som man en gång förlorat.
Om man själv hittar tillbaka till den som man en gång var.

Undra om man kan rädda det som en gång var.
Eller rädda det lilla som finns kvar.
Rädda något man förlorat.

Undra om det ens finns något kvar?

På väg mot nya äventyr ;)
Alltid ett äventyr med oss..
Får se vart vägarna för oss idag ;)
Kan bli riktigt bra :)

Haha jag ÄLSKAR denna appen.
Så jävla smart och effektivt :)
Ni kan nog förvänta er en hel del inlägg nu när denna fina app finns :)

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Andra är ute och roar sig och jag egentligen skulle jobbat natt så ligger jag istället hemma :(
Jag vet inte vad det är för fel på min kropp men en sak är jag säker på
JAG ORKAR INTE MER!!!
Är så jävla trött på detta nu så det är äckligt!
Min rygg värker, min nacke värker , mitt huvud värker och min mage tar livet av mig !
Jag vill inte mer! :(
Haft ont i ryggen och nacken sen i torsdags.
Fick så jävla ont på jobb och så har jag haft ont sen dess.
Det är som värst om kvällarna, då kan jag knappt böja mig.
Och idag vid två tiden fick jag en sjuk smärta i magen.
Jag ville döö :(
Jag vill bara må bra.
Snälla jag orkar inte med detta :'(
Får helt enkelt hoppas på att det går över snart..

Nu blir det myyyys med världens finaste pojkvän <3
Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Jobbar sitter jag i soffan och latar mig :)
Fredrik och Pontus bygger vårt nya vitrinskåp :)
Jag har sagt att jag vill ha ett sen jag flyttade hemifrån och nu ett bra tag senare har jag äntligen köpt ett :)
Och jag är så lat så att jag orkar inte starta datorn utan bloggar genom telefonen :)
Går oväntat bra.
Ganska praktiskt, nu kan man blogga vart man än är :)

För övrigt så vill jag tacka alla underbara människor som fanns/ finns där för mig när jag mår dåligt.
Tackar Sandra o Pappa för er hjälp med allt. Att ni pratade med mig och fanns där för mig .
Tackar Linda som verkligen försökte få mig på bra humör, lyssna och tog hand om mig.
Tackar bebis och Göran för att ni bryr er och tänker på mig.
Tackar alla andra också som visa att dom bryr sig o fanns där för mig.
Ni är underbara.
Jag är er evigt tacksam.
Tack, tack, tack, tack, tack :)
Massa med kärlek till er :) <3


Ja och när vitrinskåpet är färdigt blir det väl mat och massa fredagsmys :)
Imorgon väntas jobb. Både dag och natt, wihooo ;)

Nästa helg är jag HELT ledig och då jäävlar ;)
Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

 kritisera andra.
Vi är så bra på att titta på en annan person och se han/hennes brister.
Alla deras brister, insidan som utsida.
Men hur bra är vi på att se våra egna ?
Hur bra är vi på att kritisera oss själva ?
Varför kritiserar vi andra när vi inte ens är perfekta själva ?

Varför tittar man på en tjock människa och tänker " Hur kan hon/han låta sig själv bli så stor ? "
Varför tittar man på en "ful" människa och tänker " Varför försöker hon/han inte ens ? "
Varför tittar vi på en människa som är sig själv och tänker " Så pinsam han/hon är "
Varför dömer vi personer som kanske är galen, hårdare än en själv eller dum i huvudet ?

Varför dömar vi människor så lätt ?

Dessa människor vi dömer , tänker och pratar om kanske trivs med sig själva.
Dom kanske vill vara så eller se ut så.

Och det vi alltid glömmer när vi ger blickar eller snackar massa skit.
Är att oavsett hur en människa ser ut eller beter sig så har ALLA människor känslor.
Vi kanske sårar folk men det tänker vi inte på.
Kanske har dessa personerna redan problem med sig själva och massa med komplex.
Varför ska vi då göra det ännu värre ?

"Skönhet ligger i betraktarens ögon"

Och ja det gör det verkligen.
Vi tycker inte alla likadant.

Och det snackas alltid massa om att man ska våga vara sig själv.
Våga vara annorlunda.
Men är det acceptabelt att vara det ?
Neeej det är då människor snackar skit och tittar konstigt på en.

Varför kan inte bara alla människor se ut hur dom vill och göra vad dom vill ?
Varför kan vi inte bara acceptera det ?

Jag har också mina brister.
Mina fel.
Både på insidan och utsidan.
Jag kan jobba med dom brister jag har på insidan för att bli en bättre människa.
Utsidan kan och vill jag inte göra något åt.
Jag är skapt såhär.
Det är meningen att jag ska se ut såhär.
Men jag precis som många andra kan hitta tusen fel på mig själv.
Jag har en stor och ful näsa.
Min kropp har en konstig form.
Jag har ALLDELES för små läppar.
Mina ögon är typ "hängiga."

Jag har små bröst (vilket jag inte tror att nån tjej är nöjd med att ha ).

Osv osv..

Och vi ska inte ens tala om mina brister på insidan.

Jag är envis, jag kan vara riktigt elak, jag vill alltid att saker och ting ska göras som jag vill, när jag vill och hur jag vill.

Jag är aggressiv och har svårt för att erkänna när jag har fel osv osv..

Jag tror inte att någon ser sig själv i spegeln och tycker att den är perfekt.

Att det inte finns NÅNTING alls som dom skulle vilja ändra på.

Men egentligen skall vi titta på oss själva och vara stolta.

Vi är skapta såhär och det kommer alltid finnas någon som tycker att just DU är vacker !

Vi är skapta utav en kärlek mellan två personer och vi är en mix av redan två helt fantastiska människor.

Kan det bli bättre egentligen ?

Två av dom människorna som jag tror vi flesta ser upp till som mest.

Vi är något av det bästa dom kunde skapa tillsammans.

Det är kanske något som man skulle tänka på lite oftare.

Och vara stolt för den man är istället för ständigt jaga att vara som någon annan.

Vilja vara vackrare, smalare, snällare osv.

Tänk på det mina vänner.

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl