När man ställer en fråga och inte får något givande svar tillbaka.

Eller blir utan svar överhuvudtaget.

Jag är en person som måste ställa typ 1000 frågor vid såna här situationer och få givande svar.

Så det blir lättare för mig.

Men när jag då bara får meningslösa svar eller inga svar alls då blir jag tokig istället.

Hatar det, något av det värsta jag vet.

Och det vet ALLA som känner mig riktigt bra ...

Men men blir nog bra det med :)

Ikväll lutar det mot FÄÄÄST :)

Ser vi framemot..

Blir den ens hälften så sjuk som sist så blir det bra ;)

Haha...

Nu blir det jobb.

Im ouut / Denice Sölvgren Lundahl :)

Bli mer vi än såhär . . . 

Någon som kunde leda mig rätt.

Någon som kunde styra in mig på rätt väg.

Någon som kunde hjälpa mig vid svåra beslut så jag vet att jag inte väljer fel.

Någon som nästan kunde visa eller berätta vad som kommer ske innan det ens har skett.

Jag behöver en vägledare, inte en vilseledare.

Jag behöver en styrka, en kraft, en vilja .

Jag behöver fatta beslut, välja en väg, ta ett steg eller två.

Men jag är fast, bunden på något sätt.

Jag har snöat in mig och kan inte hitta en utväg eller en annan väg att gå.

Varför ?

Jag har ingen aning.

Just nu känner jag mig allmänt förvirrad över det mesta.

Jag har beslut att fatta, jag måste börja ta tag i saker och ting.

Men det är inte så lätt när man inte har en drivande vilja, när man knappt har någon vilja alls.

Eller någon speciell vilja i alla fall.

Jag vet inte, jag blir inte klokare heller.
Men jag måste fundera, börja se möjligheter och försöka ta mig själv vidare på något sätt.

Om inte annat så kommer jag stanna kvar och vara insnöad ett bra tag till i alla fall.

Jag måste hitta styrkan, viljan och kraften.

Måste hitta något som driver mig, som utmanar mig, som får mig att vilja ta steg framåt och kanske åt ett annat håll.

Jag hoppas att jag finner det jag söker snart.

Väldigt snart . . .

Helt sjukt alltså. 

Jag fattar inte hur ..

Vad tänker jag på ?

Eller så tänker jag kanske inte alls.

Jag blir så trött på mig själv.

Tur var så var det ju inget problem denna gången, tack gode gud.

Men i tisdags gick jag ut utan leg,kort och eller pengar.

Hur fan kan man göra det ?

Tur som fan kom jag in utan leg och min kära kusin fick ju betala så länge.

Men det var riktigt stört.

Jag har gjort många dummar saker,glömt allt möjligt.

Men detta måste fan ha tagit priset alltså.

Haha tur det inte förstörde för oss i alla fall.
Tack än en gång alla inblandade för en helt sick kväll :)

Nu jobb , wihoo.

Sjukt taggad att jobba 7-15 och sen 17-22 :)

Och imorgon blir det likadant.

Och lördag blir också dubbelpass.

Mitt magsår kommer gilla den här stressen ;)

NOOT !

I alla fall fått läkartiden nu, ÄNTLIGEN !

1 vecka försent.

Medicinen är slut och har redan haft jätte ont.

Men skit i det.

Bara att kriga :)

"Sometimes love just ain't enough"

Im ouuut / Denice Sölvgren Lundahl 

Haha ja tyvärr blev det faktiskt så.

Eller tyvärr och tyvärr.

Det kunde inte varit bättre, det kunde inte blivit bättre.

Haha hur många av er mår bra idag ?

Jag vet i alla fall att Tess tacka för en kul kväll men hon mådde som ett rövhål.

Emelie var HELT värdelös dom första timmarna imorse..

HAHA jag var väl inte helt 100 jag heller :)
Men kul var det, helt klart värt det !

Haha sjuk förfest och riktigt kul faktiskt.

Och sen utgången på båten blev också bra :)
Jag gilla men blev en JÄVLA fylla  . .

Vissa tog det hårdare än andra dock, haha.

Jag bara gick och skratta åt Emme.

Stackars liten, helt sliten ;)

HAHA men men...

Nog tur jag hade sällskap hem i alla fall :)

Men det var en bra och galen fäääst ;)
Blöt om rumpan, blåmärke, "bj dealer" dans osv osv..

Vet inte hur vi lyckades med allt men det gick ;)
Haft en jävla kväll, en jävla natt och en jäävla dag.

Nu blir det bara massa massa massa mys resten av kvällen :) 

Jag gillar :)

Im ouuut / Denice Sölvgren Lundahl 

hur länge jag står ut.

Hur länge jag klarar av detta.

Jag har undrat och jag har tänkt.

Är det möjligt ?

Kan det vara möjligt ?

Jag vet faktiskt inte.

Beror väl lite på vem också.

Vad säger ni ?

Kan man beskriva en betydelsefull person i ens liv med bara en mening ?

Kanske bara några få ord ?

Behövs det inte flera ord och flera meningar att beskriva en person som står en nära ?
Jag vet faktiskt inte.

Jag ska fortsätta fundera.

Om detta är möjligt så kommer jag väl göra det här så ni kan se.

Hade mina nära och kära kunnat beskriva mig med bara en mening eller några få ord ?

Kanske kan man använda sig av ett ord eller två.

Men förklaringen blir desstu längre.

För då ligger ju egentligen betydelsen av ordet i förklaringen.

Äsch jag vet inte..

Men det finaste och mest betydelsefulla en människa kan säga till en annan människa är väl "Jag älskar dig"

Fast det är ju en känsla, en beskrivning av en känsla.

Och vissa av mina nära och kära ÄLSKAR jag så mycket att det ordet nästan inte räcker till.

Då måste man beskriva hur man känner i form av andra ord och meningar.

Fast jag tycker nästan att den känslan är så stor att inte ens alla orden i världen kan få någon annan att förstå hur man egentligen känner.

Man måste nästan få känna det själv för att kunna förstå.

Ibland önskar jag att man kunde se sig själv ifrån någon annans ögon.

Så man kunde känna hur den personen känner för en, se hur den personen ser på en osv.

Och ibland ge den gåvan till någon annan så den personen verkligen kan se hur jag känner eller hur jag ser på den personen.

Tyvärr kan man inte det, så man får visa sina känslor genom ord och handlingar istället :)

Och för dom personer jag älskar, tycker om och som betyder mycket för mig hade jag kunnat ge hela världen till :)

MEN man ska vara försiktig så man inte ger för mycket till fel personer.

ALLA är faktiskt inte värda ditt hjärta eller din uppvaktning.

Men jag ger mycket kärlek till dom som förtjänar det.

Ibland gör man misstag men då gör man om och gör rätt :)

Alla gör misstag, vi är inte mer än människor.

Punkt slut :)

Im ouuut / Denice Sölvgren Lundahl

 För bra för att hände i verkligheten 
För en sån som jag . . . 

En dröm som är alldeles för långt bort för att nå.

En dröm som är så långt bort att den nästan är osynlig.

En dröm som man redan vet inte kan bli sann.

En dröm som egentligen inte ens borde få drömmas, inte ens borde få finnas.

Men nog dröms den, om och om igen.

Helt utan mening tyvärr . . .