Niican

Senaste inläggen

Av Denice Lundahl - 2 februari 2011 20:21

Ja jag ställer mig nu upp och erkänner att jag ÄLSKAR bröst :)

Haha det är ett faktum att vi tjejer har mycket mer intressant kropp än vad killar har.

Det är absolut inte så att jag vill vara med en tjej.

Inte så att jag är lagd på det hållet ( det är absolut inget fel med att vara det dock )

Men jag tycker om bröst helt enkelt.

Jag är väl nästan lite fascinerad av bröst.

Haha och jag tycker om att lägga handen/ händerna på mina egna bröst.

Ja kanske är jag helt knäpp men så är det faktiskt.

Haha och jag tog upp det här på personalfesten och en annan tjej höll fullständigt med :)

Fast hon sa också att hon inte våga stå för det lika mycket som jag.

Men om jag är säker på min sexuella läggning, varför ska jag då inte kunna erkänna en sådan sak ?

Äsch jag skiter i vad folk tycker och tänker, jag älskar bröst helt enkelt :)

 



Ni vet nu redan att detta var ett av samtalsämnena under nattens gång på årsfesten så kan väl fortsätta att berätta lite.

Vi tog tåget in till lund strax över elva i söndags, där mötte vi upp dem andra.

Lite tråkigt detta året men dem hade bestämt att årets dealer skulle få reda på det redan innan så man tillsammans med sin chef kunde gå upp på scen direkt.

Så det inte skulle ta sådan tid.

Så redan då fick jag det chockerande beskedet om att jag var årets dealer.

Haha och min första reaktion var " inte en chans att jag skall gå upp på scen".

Jag HATAR sånt, det är verkligen INTE min grej.

Klart det är kul och jag blev ju glad.

Samtidigt som jag höll på DÖ av det faktum att jag skulle upp på scen.

Haha i alla fall begav vi oss vid tolv mot falkenberg :)

Vi roade väl varandra rätt bra på vägen upp faktiskt, haha.

Kul hade vi ;)

När vi väl var framme var det pokerturne, jag valde att avstå.

Så jag mötte min kusin istället som körde dit själv och visa henne vårt hotellrum osv :)

Efter det fixa vi oss och senare gick vi ner igen.

Fick vi en fördrink och en man stod och berättade hur topplistan hade sett ut.

Jag som hamna på delad 2:a plats  i topp 10 fick ju glatt gå upp och ställa mig bredvid honom framför ALLA.

Åh jag ville dö, haha.

Usch det var jobbigt men sen hann jag ju nästan samla mig under maten innan det var dags att inta scenen tillsammans med min chef.

Min chefs förklaring till varför just jag blev årets dealer var att jag var bäst helt enkelt..

Haha äntligen är jag BRA på något .

Det känns bra dock :)

Jaa sen var det bara fest som gällde och det var helt gauuulet :)

Allt man inte gör annars det gjorde man ta mig fan här .

HAHA folk dansa på baren , tog body shots på baren osv osv :)

Vi kunde inte vara sämre, så vi dansa också på baren och min chef tog en body shot ifrån mig.

Ja det var helt galet..

Haha men det gilla vi ;)

Sjukt kul hade vi eller jag i alla fall :)

Jag är faktiskt glad att jag följde med och jag tackar alla som var med för en sjukt bra dag, kväll och natt ;)

 

 

 

Ska ge er lite bilder :)

 

          

 

 

 

Av Denice Lundahl - 31 januari 2011 21:39

 Personalfesten var gaaaulen :)
Sjukt kul hade vi .

Kommer väl fler bilder sen, några på fb och kanske några här ;)

 

Jag blev i alla fall utsedd till årets dealer och hamna 2:a  i topp tio ;)

Hatade att behöva gå stå framför alla 2 ggr under samma kväll.

Men ändå kul att jag gjort ett bra jobb ;)

 

Blir en bättre uppdatering imorgon eller något :)

  

Av Denice Lundahl - 29 januari 2011 10:33

Think That I Might Go ?
Did You Never Think I Might Not Take It Anymore ?
I Can't Wait No More  . . .

 

 

Förr tyckte jag det var gulligt, jag såg det som ett tecken.

Jag blev glad och hoppet kom tillbaka.

Tankarna börja snurra runt igen och drömmarna var återigen tillbaka.

Men nu ?

Nu blir jag bara irriterad.

Det kryper i hela kroppen så arg jag blir.

Hur kan man vara så falsk ?
Hur kan man säga massa saker, påstå en hel del och nästan anklaga för det inte är som man vill?

Samtidigt som man lever sitt liv ihop med någon annan.

Hur kan man vara tillsammans med någon och säga saker som man inte borde till någon annan ?
Kommer aldrig förstå det.

Men det spelar ingen roll längre.

Jag ser det som tomma ord för det existerar inte längre i min värld.

Jag tog steget ut 0ch nu är det försent. . .

 


Det fanns en kärlek men den har brunnit ut
Du fick för stor del av mitt liv, jag kunde inte andas tillslut
Du säger att du minns och att det känns som igår
Men det var för länge sen för att ens komma ihåg
Det är att leka med eld när du drar upp det här igen
För du ser i mina ögon att jag försvann för länge sen
Det finns ingen att behaga, inget att förklara
Inget att försvara,

Jag gav upp för länge sen  . . .

 

 

Av Denice Lundahl - 27 januari 2011 21:00

Om dig ;)

Varje dag och varje natt.
I mina tankar och i mina drömmar.

Så säg mig nu, fantiserar du ?

 

 

Jaa jag som trodde jag skulle få en extra dag att vila upp mig på och det får jag förvisso men sen samtidigt har jag tackat JA till två extra tider på Maxi :)
Så två helger i Februari blir riktigt tunga.

Men det ska jag nog klara av ;)
Det är bara att kriga.

 

 

Men men får övrigt taggar vi till söndag ;)

Haha ska bli kul faktiskt :)

 

 

Idag kriga vi Ikea och jag måste tacka både Sandra och Jenni för detta :)
Jag fick några fina saker med mig hem som jag tackar Sandra för .

Och jag har numera ett par jätte fina gardiner upphängda, äntligen :)

Haha det har jag båda att tacka för :)

Nu har jag bockat av lite av listan och kommer fortsätta på den vägen.
Så det kan bli klart snart :)

Men man får ta lite i taget och så måste jag ju ha hjälp av andra.

Det förhalar också det hela faktiskt.

Men men det kommer bli bra när det blir klart :)

Är ju ändå aldrig hemma eftersom jag jobbar på fullt.

Men men det varar inte så länge till och så har jag mer tid att pyssla med lägenheten sen :)

 

 

 

Jag älskar mina gullungar så mycket <3

 

  

     

   

Av Denice Lundahl - 24 januari 2011 19:50

Att jag förr kunde sitta i flera timmar framför datorn och bara skriva.

Låta fantasin flöda och fingrarna glöda.

Jag ÄLSKA att skriva, jag skrev om allt.
Jag bearbetade alla möjliga saker genom mina texter.

Men nu ? Nu uppdaterar jag knappt min blogg längre.

Jag som så gärna ville gå på skrivarlinjen.

Vad hände med den drömmen ?
Är det inspirationen som försvunnit eller är det tiden ?

Nånting är det i alla fall.
Spelar egentligen ingen roll vad men tänk om jag slänger bort min enda talang ?

Om jag nu ens hade någon till att börja med.

Men jag skrev ju en bok som projektarbete och fick MVG.

Min/mina svenska lärare har alltid sagt att jag är bra på att skriva.

Men inte vet jag och jag skriver aldrig längre.

Jag har inte skrivit något sen min bok.

Eller jo några sidor på en annan bok som jag ville skriva men efter det har det tagit stop.

Och inte en rad , inte ens ett endaste ord har skrivits sen dess.

Jag hoppas bara att jag inte slängt bort en talang, att det kommer tillbaka igen och kanske till och med ännu bättre :)

Time will tell :)

 

 

 

Ska ge er läsare något som jag skrivit för MÅNGA år sen :)

Kanske för 5 år sen.

(Kan även innehålla fel för är varken rättat eller läst med kritiska ögon :) )

 

 

Vad försökte han göra, tänkte jag.
Försökte han skydda mig ?
Skydda mig från det oundvikliga ?
Den kvällen skulle jag aldrig glömma.
Aldrig någonsin.


När vi stod där mitt i natten,på en bro som gick över den lilla sjön som vi hade gjort till vår egna lilla plats.
Jag var smått irriterad för han hade dragit hit mig mitt i den kolsvarta natten.
Och att han var en aning full gjorde inte heller det hela bättre.
Själv var jag nykter.


Han hade varit på en fest, jag hade inte mått så bra så jag hade stannat hemma.
Jag visste hur han var när han var full, då ville han alltid vara i min närhet.
Jag hade ingen ork att vara där för honom mitt i natten speciellt inte när jag hade jobbat hela dagen och var en aning trött.
Men på något sätt lyckades han alltid få som han ville.
Han tog mina händer,satte min ena hand vid sitt hjärta, jag kände hur snabbt och hårt det slog.
- Varenda gång jag är i din närhet får du mitt hjärta att slå såhär. Varenda gång sen första dagen vi sågs.
Han hade aldrig sagt så förut. Han var inte den personen som gärna pratade om känslor. Det hade han aldrig varit. I alla fall inte på dem 8 månaderna som vi hade varit tillsammans.

Så därför betydde det så mycket varenda gång han vågade öppna sig och säga något i stil med detta.


Precis när jag skulle säga något kysste han mig igen.
-Älskar du mig fortfarande, sa han.
-Jaa mer och mer för varje dag som går.
Det föll en tår ifrån hans kind. Jag började bli orolig. Hade aldrig någonsin sett honom gråta.
- Du vet att jag älskar dig över hela mitt hjärta va ? sade han sen med gråten i halsen.
- Jaa vad är det, sade jag oroligt.
Han var tyst en stund, gick till bro räcket och satt sig där uppe.
Vid det här laget var han inte så full längre. Kanske var han fortfarande lite smått påverkad men inte alls mycket.
Jag ställde mig nedanför honom. Han drog mig mot sin famn.
- Det jag gjort är inte rättvist mot dig. Jag borde sagt något för längesen. Men du måste förstå. Du var mitt enda hopp. Om det inte hade varit för dig hade jag aldrig fått upplevt äkta kärlek. Aldrig fått chansen att känna som jag känner nu. Aldrig fått vara så kär och älska så mycket som jag gör nu. Du måste försöka att förstå. Du måste försöka att förstå.


Det upprepade han om och om igen. Flera gånger. Jag förstod ingenting, bara stod där och lyssnade på honom. Varje gång jag försökte avbryta honom så ignorerade han mig bara och fortsatte att prata.


Han tog tag om mina händer, höll i dem ett bra tag sedan tog han mig, kysste mig och viskade i mitt öra :- Du är,var och kommer alltid vara min enda kärlek. Du är den första och sista jag älskat. Du måste förstå och förlåta.

 
Plötsligt och snabbt släppte han taget om mig, han lutade sig bakåt och föll.

Mitt hjärta slog snabbare än det någonsin hade slått i hela mitt liv.
Jag tittade över räcket på bron men han kom inte upp igen.


Tårarna föll som en flod från mina ögon. Och jag skrek , jag bara skrek om och om och om igen. Det gjorde så ont. Det kändes som hjärtat satt ända upp i halsgropen och jag kunde knappt andas.


Jag förstod ingenting, jag var rent förtvivlad.
Jag rörde mig inte ur fläcken.
Där stod jag flera dagar och bara stirrade rakt ut i intet.
Ingen fick vara där med mig, Ingen fick röra vid mig, ingen fick tycka synd om mig, ingen fick bry sig.

Alla var bara tvugna att låta mig vara ifred.
Hans mamma hade kommit förbi snabbt med ett brev dagen efter att det hade hänt, som det stod mitt namn på, hon hade hittat det i hans rum.
I brevet fick jag min förklaring och nu förstod jag. Nu blev vissa saker mer klara för mig.


Jag förstod nu varför jag skulle förstå. Varför han sa det om och om igen.
Han var döende, han hade vetat det i lite mer än ett år och han hade aldrig sagt något. Han ville leva normalt den sista tiden av sitt liv. Och nu när han hade börjat må sämre och han närmade sig sina sista månader så kände han att han inte ville vänta ut sin död. Utan dö snabbt och smärtfritt.

Nu kunde han lämna allting, nu när han hade fått uppleva kärleken och var som lyckligast.


Den kvällen var det värsta jag har varit med om i hela mitt liv.
Den kvällen och månaderna därefter var det jobbigaste och svåraste jag någonsin varit med om.
Många sömnlösa nätter, när jag väl sov så grät jag mig till sömns och vaknade med tårar i ögonen.
Och varje gång jag slöt mina ögon så såg jag honom framför mig,varenda gång det blev alldeles tyst hörde jag honom säga:- Du måste försöka förstå.
Om och om igen.


Det gjorde så ont, det var fruktansvärt.
Han var här fast ändå inte. 
Han var synlig för mig fast jag visste att jag aldrig mer skulle få se honom.
Han var nära fast jag aldrig skulle få känna hans närhet igen.
Han var hos mig hela tiden fast han egentligen aldrig mer kommer att vara det.
Jag kunde fortfarande känna den sista kyssen han gav.
Minnena skulle alltid finnas kvar oavsett vad som hände.
Han skulle alltid finnas kvar i mitt hjärta.
Jag skulle aldrig sluta älska honom, aldrig någonsin.


 

Av Denice Lundahl - 23 januari 2011 22:33

Jag kan snart inte hålla emot.

Längtan är för stor och dragningskraften för stark.

Trots att det är omöjligt.

Jag skrattar åt mig själv när jag drömmer mig bort.

När jag fantiserar om något som aldrig kommer ske.

Det finns inte en chans i världen och det vet jag om.

Men varför har detta lilla hopp byggts upp inom mig ?

Varför existerar denna lilla fantasin , denna lilla drömmen som verkar vara något helt underbart.

Jag försöker slå bort den, komma på andra tankar, ignorera den.

Ja jag har gjort allt i stort sätt ändå finns det kvar.

Jag står snart inte ut, jag klarar inte det längre...

Jag vill men jag kan inte . . .

 

 

 

 

 

 

 

Jag vill ha dina läppar mot mina och dina händer liggandes nätt mot min kropp.

Jag vill känna ditt hjärta slå och höra dina andetag.

Jag vill blunda och andas in din underbara doft.

Jag vill ha dig nära, alldeles tätt intill.

Om inte för evigt så i alla fall för en kort stund.

Av Denice Lundahl - 23 januari 2011 17:20

Igår körde jag ner till pappa för att fira hans 40 års dag :)
Mycket mycket trevligt .

Tackar pappa och Sandra för en trevlig kväll.

Pappa värmde mitt svarta hjärta när han sa att han var stolt över mig som jobba så mycket.

Tack så mycket.

Är skönt att få beröm ibland och att folk uppmärksammar att man jobbar 24/7 typ :)

Natten på jobb var helt okej, lite trött var jag faktiskt men gick bra ändå :)

Vaknade tio imorse och både Kevin och Elias sov :(

Så gick ner och prata lite med pappa tills vi kunde höra ljud ifrån Kevin på ovanvåningen.

Sen blev det lite mys innan frukost :)
Elias mös faktiskt med mig, ovanligt nog.

Åh vad jag älskar dessa små liv :)

Tackar pappa och Elisabeth för jag än en gång fick spendera natten där hemma :)


Nu har vi en ny vecka att se framemot.

Händer mycket denna veckan och nästa söndag åker vi upp till falkenberg på personalfest :)

Sover över och kommer hem på måndag igen, wihoo ;)

Jag får en extra ledig dag, det är nog det bästa med personalfesten.

Haha nej men aldrig varit med på Cherrys personalfester förr så det ska bli kul :)



Men men är helt slut nu :(
Blir en mys kväll framför tv:n :)

Det gillar vi...




Im ouuut / Denice Sölvgren Lundahl 

Av Denice Lundahl - 22 januari 2011 16:05

Detta året börjar bra :)
Har mycket att se framemot nu .

Mest av allt bebisen som är beräknad till den 17 April.

Även resan som är bokad :)

Och årets första dagar kan man ju faktiskt inte klaga på :)

Haha än så länge gillar jag detta året.

Men ska inte säga för mycket för saker och ting vänder på 2 sekunder.

Så får hoppas på det bästa helt enkelt :)

Man känner sig mer peppad till att jobba och slita nu när man har så mycket bra ting att se framemot :)

Om ingen annan gör det så belönar vi i alla fall oss själva efter allt slit, haha.

Eftersom det gått väldigt bra på blackjacken och jag avsluta året med att hamna 2:a på listan så känns det nu som att min tur där har vänt.

Så jag hoppas verkligen att den vänder tillbaka igen :)

Men även där hoppas vi på det bäästa.



Ikväll blir det skurup, fira pappa som fyllde 40 år i veckan.

Och sen bär det av mot ystad för att ännu en gång kriga och jobba natten :)



Im ouuuuuuut / Denice Sölvgren Lundahl 

Sök i bloggen

Vem är jag?


Hej!
Mitt namn är Denice. Jag är 6 år gammal och bor i Malmö. I min blogg kan du följa mina tankar och min vardag.

Välkommen till min blogg :)

Ställ en fråga till mig

5 besvarade frågor

Arkiv

Tidigare år

Senaste inläggen

Gästbok

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards