Ja mitt liv har alltid varit såhär.

Den ena negativa saken efter det andra.

Och visst har alla motgångar ibland.

Och vi behöver motgångar för att uppskatta medgångarna.

Men det beror lite på vad motgångarna är för nånting.

Jag har motgångar som får hela min värld att rasa.

Motgångar som man aldrig kunde föreställa sig skulle hända på riktigt.

Som gör att jag varken vet in eller ut.

Som gör att jag gång på gång tänker "hur mycket mer orkar jag ta "

Jag vet att what doesnt kill you makes you stronger.

Men ibland känns det faktiskt som att man bara skulle vilja ge upp.

För hur mycket jag än kämpar så kommer ändå nästa grej inom kort och bryter ner mig igen .

Det är inte så att om jag tar mig igenom detta så blir allt bra igen.

Nej om jag har tur så får jag någon månads mellanrum och sen kommer nästa smäll.

Och jag är säkert inte ensam.

Det är säkert fler som har det så.

Men kan inte livet bara få vara lite enkelt ?

Enkelt i ett år eller två ?

Kan inte något bara gå min väg ?

Kan jag inte få hitta en väg ut ur allt helvete.

Förtjänar jag inte det ?

Jag har alltid kämpat.

Enda sen jag var liten.

Jag har aldrig haft det "lätt".

Och nu när jag är 24 år gammal och allting verkar efter två år med stora motgångar börja ordna upp sig.
Så kommer nästa stora smäll som ett slag i ansiktet.

Och nu sitter jag här igen !

Jag ber inte om att vara miljonär.

Att allting ska komma till mig utan att behöva kämpa.

Men jag ber på mina bara knän om lite medgångar så jag äntligen kan få bli glad och lycklig igen.

Jag är stark, mycket starkare än jag tror.

Men jag är inte hur stark som helst.

Men jag ger inte upp.

Jag vägrar ge upp !!!

Och det är en jävla tur att jag har den egenskapen.

För det får mig till att kämpa vidare.

Jag kommer göra allt i min makt för att reda ut denna röran och när detta är klart hoppas jag på lite medgång !

Så tacksam för alla fina människor som hört av sig.

Erbjudit sitt stöd osv.

Massa kärlek till er <3

Ni andra kan dra åt helvete och stanna där !

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sen jag var här inne.. En evighet sen jag blogga.. Galet... Undra om jag har några läsare kvar ens. Någon som är intresserad eller bara folk som trillar in av en ren slump.  Kanske är det dags att börja blogga igen. Skriva ner alla tankar...

Och/eller trodde inte att folk fortfarande klicka in här för att läsa. Jag har släppt bloggen helt. Det finns inte tid. Jag har nu 2 barn och pluggar, dygnets timmar räcker inte till. Jag hade behövt 24 vakna timmar för att jag skulle hinna m...

På annat . . . Sjukt längesen jag blogga men kan lika bra göra det nu. Nu när jag sitter här i soffan och inte kan sova. Åh hatar detta :( Jag hade samma problem i slutet av graviditeten med Atlas att jag inte sov på nätterna. Men då somna jag ...

Förstå vart tiden tog vägen. Min älskade lilla kille. Känns som att du kom igår men ändå som att du alltid funnits här hos oss. Kan inte förstå att min kille är så stor. Har heller inte riktigt förstått att vi ska få en till liten kille. Tänk vi...

Ett beslut. Och jag tycker att det är extremt skönt. Vi beslutade på nyår att vi båda skulle ta bort vår fb och instagram bara för att vi lägger för mycket tid på just det. Innan vi sover,när vi vaknat och en hel del tid där emellan. Vilket gör ...