Riktigt vad jag försöker uppnå.

Vad jag kämpar för ?

Jag är trött, fruktansvärt trött på att vara personen som alltid försöker rädda relationer (vänskapsrelationer, familjerelationer )

Just i detta läget vet jag inte vad jag försöker rädda.

Finns det ens något ATT rädda ?

Jag tror jag har velat bygga upp något som inte finns.
Som förmodligen aldrig kommer finnas.

Jag har velat det så mycket att jag inbillat mig att vi faktiskt kan få en fin relation och kontakt till varandra.

Men nej det existerar inte egentligen.

Det finns ingen vilja ifrån din sida ( Även om det påstås)

Du är EXTREMT egoistisk och oerhört otacksam.

Jag kan inte förstå att jag gjort så mycket för dig och nu spottar du på mig.

Du tyckte så synd om dig själv i allt detta (vilket jag också tyckte) att du glömde hur påfrestande och jobbigt det var för oss andra.

Jag önskar INGEN absolut INGEN det som hände dig.

Men jag önskar heller ingen att bli behandlad på detta viset efter så mycket uppoffringar.

Jag vet att vi lever i en egoistisk värld men när någon som borde vara något av det viktigaste man har, någon som borde vilja ens bästa i alla lägen och man borde betyda världen för sticker kniven i ens rygg och vrider om 25 varv då svider det extra mycket kan jag säga.

Oavsett ålder !!

Men men tiden läker alla sår.

Imorgon går jag in i vecka 29 :)

Och jag är extremt glad för att jag bär på ett litet liv men nu börjar oron.

Jag är orolig för att jag inte ska bli en bra mamma. 

Att jag inte ska orka.

Att jag ska bli som du.

Du är absolut ingen förebild och det sista jag vill är att jag ska skita i mitt barn (mina barn )

Det är det dyrbaraste man får här i livet.

Tänk om jag gör som du.

Inte värdesätter mitt barn.

Inte tar hand om honom.

Gör en enorm skillnad på mina barn så ett av dom alltid känner sig utanför.

Att man aldrig riktigt får komma in i familjen för man inte förmodligen inte var önskad från början.

Det är dock skilnad för min son är önskad, så önskad.

Sen många år tillbaka.

Han är mitt mirakel..

Han är min högsta önskan här i livet.

Men rädslan finns där.

Jag tror det är ganska normalt att man får denna oro då man inte har några barn sen innan.

Och man vill inget annat än bli den bästa mamman någonsin.

Men idag är det så många som skiter i sina barn, skaffar nya fast dom inte ens tar hand om dom barnen som dom redan har.

Skiljer sig, skaffar en ny och skiter totalt i sina barn.

För den nya är viktigare och kanske till och med deras gemensamma barn är viktigare.

Och det skär i mitt hjärta, det gör ont i mig.

Men hur ska jag veta att det inte är jag ?

Jag gråter av bara tanken.

Må mitt barn alltid vara det viktigaste i mitt liv oavsett vad som händer.

Låt mig aldrig någonsin prioritera något annat framför mitt barn !

Min älskade son, mamma längtar så mycket efter dig.

Hälften pappa, hälften mamma är 100 % perfektion.

Du har gjort oss till världens lyckligaste <3

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl