Vi något hemskt.
Det har liksom fastnat i mitt huvud och jag kan inte sluta tänka på det.
Och bilden av det har satt sig fast på min näthinna.
Idag så var vi i parken med våra barn.
Vi stod där vi alltid brukar stå och matade ankorna.
Där var en mamma med fyra ungar som tillslut kom upp för att få lite bröd.
Dom var väldigt nära mig så jag kunde klappa dom små fjunbollarna :)
Jag lyckades till och med lyfta upp en ett litet slag.
Men i alla fall var där fullt med kajor (som en gående var så snäll och berätta för oss )
Och jag har aldrig vetat eller sett det förr men kajan tar en av dom stackars ungarna och flyger iväg.
Jag dog lite inombords måste jag säga.
Det var så hemskt.
Om jag bara hade vetat kunde jag förhindrat det men jag visste inte det :(
Det kändes så fruktansvärt och såg så hemskt ut.
Och dom lyckades ta två till.
Mamman hade 4 ungar när vi kom men endast en kvar när vi gick.
Som jag precis lyckades rädda (förtillfället i alla fall ) med att skrämma bort kajan 2 sek innan den tog den.
Usch det var så hemskt.
Jag ville bara gråta.
Det gjorde så ont att se.
Fan....
Jag vet att det är naturens gång men jag kan inte släppa det.
Om jag bara hade kunnat rädda dom små liven :(
Hoppas jag slipper se det igen för jag klarar inte sånt.

Over and out/Denice Sölvgren Lundahl

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sen jag var här inne.. En evighet sen jag blogga.. Galet... Undra om jag har några läsare kvar ens. Någon som är intresserad eller bara folk som trillar in av en ren slump.  Kanske är det dags att börja blogga igen. Skriva ner alla tankar...

Och/eller trodde inte att folk fortfarande klicka in här för att läsa. Jag har släppt bloggen helt. Det finns inte tid. Jag har nu 2 barn och pluggar, dygnets timmar räcker inte till. Jag hade behövt 24 vakna timmar för att jag skulle hinna m...

På annat . . . Sjukt längesen jag blogga men kan lika bra göra det nu. Nu när jag sitter här i soffan och inte kan sova. Åh hatar detta :( Jag hade samma problem i slutet av graviditeten med Atlas att jag inte sov på nätterna. Men då somna jag ...

Förstå vart tiden tog vägen. Min älskade lilla kille. Känns som att du kom igår men ändå som att du alltid funnits här hos oss. Kan inte förstå att min kille är så stor. Har heller inte riktigt förstått att vi ska få en till liten kille. Tänk vi...

Ett beslut. Och jag tycker att det är extremt skönt. Vi beslutade på nyår att vi båda skulle ta bort vår fb och instagram bara för att vi lägger för mycket tid på just det. Innan vi sover,när vi vaknat och en hel del tid där emellan. Vilket gör ...