Min mamma heter Carina och är en väldigt snäll och omtänksam person. Hon sätter alla andra före sig själv. Speciellt sina två döttrar.

Det finns ingen som gör så mycket för mig och stötar mig så mycket som hon gör.

Hon är en fantastisk människa och jag älskar henne till tusen ..

Och min biologiska pappa heter Maikel. Vi ses inte så ofta och haft en väldigt turbulent relation genom min uppväxt.
Men vi jobbar på det och han finns där för mig, det vet jag.

Sen har jag en låtsas eller styvpappa. Beror på vad man vill välja att kalla det :)

Han heter Lars och har bott med mig sen jag var 3 år gammal.

Trots att han har ny familj och nya barn så finns han kvar i mitt liv.

Jag får komma dit när jag vill, han tar alltid emot mig med öppna armar och han behandlar mig fortfarande som om jag vore hans egna.

Vilket jag är väldigt tacksam för :)
Han ställer upp och finns där för mig och jag älskar honom väldigt mycket :)

Det var lite snabbt om mina föräldrar det :) 

Helgen är kommen, fy vad skönt :)

Nu ska jag inte sitta här och skriva massa.

Ha en trevlig helg mina vänner / Denice Sölvgren Lundahl

http://niican.bloggplatsen.se/2010/09/

Då är det meningen att jag ska presentera mig själv nu.

Vet inte riktigt vart jag ska börja.

Som alla säkert vet heter jag Denice Sölvgren Lundahl.

Är bosatt i Malmö och jag ÄLSKAR denna staden.
Säg vad ni vill men jag hade nog inte stått ut att bo i en mindre stad.

Däremot har jag ALLTID velat flytta till Gbg...

Och nästan helt säker på att jag en dag kommer göra det, i alla fall för ett litet tag :)

Jag är 22 år gammal blir 23 detta året. Börjar bli gammal som gatan , haha :)

Jag är singel om ni har missat det ?
Haha lever ett otroligt spännande singelliv..

Jag tänker inte slänga mig in i något bara för det ska så vara, jag tänker inte försöka skynda på kärleken utan den får komma när dom komma vill.

Lever hellre livet nu och inte känner att jag missat något sen när jag väl är i ett förhållande.

Jag jobbar på fullt, har tre jobb. Trivs väldigt bra med alla 3, tack godegud för det :)
Tanken är väl att jag ska komma underfull med vad jag vill göra och börja plugga.

Men det kommer nog en vacker dag.
Sen vet jag inte vad jag mer ska skriva.

Någon fråga om mig ?

Haha förstår inte att någon tycker detta är intressant att läsa ens men men :)

Första dagen avklarat, check ;)

Om det är något mer om mig ni vill veta så får ni slänga iväg en kommentar så ska jag svara på era frågor :)

För övrigt mår jag fortfarande illa :(

Sitter här och gör ett patetiskt försök att få i mig lite.

Går sådär..

Måste äta idag när jag ska jobba men det löser sig väl :)

Och måste hitta någon som kan hjälpa mig att hämta bilen ..

Som nu är lagad, servad och klar :)
Tackar vi Sandras pappa för.

Nu ska den jäääveln gå igenom besiktningen och rulla tills nästa år, tack :)

Men med min otur hittar dom väl något annat jävla fel nu istället :(

Äsch löser sig väl det med :) 

Allt löser sig alltid.

Antingen på ett bra eller ett dåligt sätt :)

Och jag är ledig den 11 WIHOOOO :)

DÅ blir det äventyr med dom bäääästa ;)

Nej nu ska jag fixa mig inför jobb.

Ha en bra dag allihopa :)

Im ouut / Denice Sölvgren Lundahl

Om att jag ALDRIG mer ska göra det.

1,5 dag utan mat, endast buljong och dryck igår.

Fick i mig 2 koppar buljong på hela dagen.

Pendla mellan ett fruktansvärt illamående och hunger.

Idag fick jag inte äta nånting och inte dricka 2 timmar innan.

Inte nog med det utan jag har tid 13.45 och kommer inte in förrän 14.30

Då får jag ligga där inne i säkert 30 minuter innan denna underbara läkare får för sig att komma !

Dock fick jag sova men ändå.

Jag var hungrig, trött och hade ingen energi alls.

Dom i stort sätt kastar ut mig så fort jag vaknat då där förmodligen var en väldig brist på rum idag.

Men ändå ?

Och ingen informerar mig om att det kan komma en hel del blod dom närmsta timmarna.

Så det var ju också lagom trevligt.

Trött, hungrig, ingen energi och så blödde jag på det, wihoo !!

Första timmen efter var nog värre än allt det andra.

Usch jag mådde inget bra :(
Försökte äta, det gick sådär.

Tackar gudarna för jag har min mamma och syster :)
Ni är underbara :) 

Och snart har jag överlevt denna vidriga dag, tack för det !

Du får höra en sak, jag får höra en annan.

Du får höra en version och jag får uppleva en annan.

Du får tro precis vad du vill.

Vet du varför ?
För jag orkar inte ens lägga ner min energi på något som inte är värt det.

Du är hopplös.

Du snackar massa skit och skämmer ut personen i fråga.

Och sen är det precis som ingenting har hänt.

Du är pinsam helt enkelt :)

Först berättar för världen och sen kryper tillbaka ..

Jag tror du hade lite fel i vad du skrev.

Du återvänder alltid oavsett vad.

Det är också därför personen handlar som den gör.

Den vet att den alltid får som den vill tillslut.

Så försök inte säga så om mig när du inte är ett DUGG bättre själv :) 

Åh just det..

Tänkte jag skulle genomföra ditt önskemål nu i februarimånad :)
Ska göra mitt bästa att uppdatera varje dag men den listan du gett mig..
Så får vi se om jag klarar det :)

Im ouut / Denice Sölvgren Lundahl 

Jag ville ha det så..

Jag krävde inte mer än ett sällskap i den kalla vintern.

Jag ville inte ha något förhållande.

Jag ville bara ha någon där ibland.

Jag har inga känslor och vill inte ha några heller.

Det var inte mer än vad det var och det gör inget.

Så länge jag är nöjd :)
Det är väl ändå huvudsaken :)

Ny vecka, nya tag.

Tappat apiten , vart tog den vägen ?
Ingen aning.

Men det är bra kanske jag kan gå ner något kilo.

Idag får jag ändå bara leva på buljong, wihoo ;)

Ska dricka lite cola också så jag i alla fall får i mig lite socker och orkar dagen.

Neej nu ska jag dra mig till jobb..

Im ouuut / Denice Sölvgren Lundahl 

Som jag inte kan.

Jag gör det som du inte kan.

Gud vilken tur att vi har varandra :)

Vi har ett nytt ämne uppe på tapeten just nu.

Det lyder såhär " Är det okej att utnyttja någon för komma över någon annan "

Jag tror att vi alla innerst inne vet att det INTE är okej.

Det är inte rättvist mot någon.

Men ändå gör vi det.

Det är många som gör det inklusive jag.

För det är lättare så.

Jag har en trygghet som jag lutar mig mot när något går åt skogen.

Någon som kan fylla det tomrum som någon annan lämnat.

Och jag gjorde det felet senast i somras.

Du och jag hade slutat ses och även ifall vi vet att avståndet gjorde det svårt för oss så var det ändå hårt att lämna.

Du var en fantastisk människa, du var exakt den personen som jag ville finna.

Den typen av person som jag skulle vilja träffa senare i livet och få allt det jag alltid önskat mig.

Men i början kände jag att vi hade träffats för tidigt och var väl för rädd att ge 110 % av mig själv.

Tyvärr..

Våra arbetstider gick inte ihop,våra semestrar, våra övrigt grejer så tillslut gick det inte längre.

Och det tog mig nog lite hårdare än jag trott.

Så jag tog ett snedsteg och fann tröst hos dig.

Det var i försig väldigt fint och mysigt.

Och när vi möttes upp på stranden och bara gick och prata så tyckte jag det kändes skönt.

Vet inte hur mycket du visste om mitt brustna hjärta men du ville nog inte veta i heller.

Jag försökte dock att hålla det på en vänskaplig nivå så jag inte skulle utnyttja dig för mycket.

Fast det var ömsesidigt.

Vi utnyttjade varandra och det gjorde mig ingenting.

För jag behövde dig, så jag grepp tag i det istället för att gräva ner mig.

Det gick dock för långt och det var egentligen väldigt fel.

Men jag tror inte någon av oss egentligen brydde sig om det.

Vi skulle egentligen ha avslutat mycket tidigare men det blev inte så.

Och med din hjälp tog jag mig ifrån det andra.

Sen fastna vi nog bara där..

Blev bekväma med varandra och lät det bara vara så.

Fanns inte massa krav eller tvång utan det var väl mestadels bara enkelt..

Jag trivdes för jag slapp tänka på det andra.

Så JA jag tog den lätta vägen ut.

Men VEM gör inte det egentligen ?

OM man har chansen till det ?

Det är inte rätt men samtidigt är det så lätt.

Jag har gjort det igen och lär förmodligen göra det fler gånger i mitt liv.

Jag träffade dig på nyårsnatten, första gången på flera månader.

Och GUD vad underbart, helt fantastiskt.

MEN jag hamnade väl till viss del på ruta 1 igen och därav tog jag snedsteget igen.

Det handlar inte om massa känslor eller kärlek.

Det handlar om en tröst och någon som kan fylla tomrummet.

Jag vet själv från min egen sida sätt att det aldrig kommer bli något annat.

MEN jag behöver det, för min egen skull.

För att jag ska kunna ta mig ur det utan att det ska bli allt för jobbigt..

Och om vi båda vet och tycker det är okej så vad ska då hindra oss ifrån att göra det ?

DÅ finns det ju inget hinder.

Så länge vi båda vet vart vi står.

Sen att det finns massa ord, massa mys och massa fina saker som man upplever ihop det är en annan sak.

Det kan vi alla tolka olika..

Och ibland behöver det faktiskt inte betyda något..

Men helt klart skall man INTE gömma sig bakom en annan person när man är ledsen eller sårad.

Inte söka tröst och närhet hos någon annan.

Utan egentligen ska man vara själv, ta tag i sig själv och bli stark.

MEN om någon kan hjälpa en och det känns bättre och lättare så vem är jag att döma ?

Jag gör ju likadant själv..

Så det är svårt.

Jag kan inte säga att det är okej men glöm inte att tänka på den 3:e parten som ni utsätter för detta också.

Så ni inte själva lyckas krossa ett hjärta för att ni ska lyckas läka ert :)

IM ouuut / Denice Sölvgren Lundahl

Jag testade och jag prövade.

Jag gjorde mitt bästa..

Men det gick inte.

Det fungerade inte trots allt.

Tyvärr..

Jag skrev i lördags då jag vakna och bubblade av lyckokänslor.

Hela jag kände mig glad, lycklig och förväntansfull :)
MEN jag glömde nog publicera inlägget, av någon konstig anledning.

Lite vimsig är jag allt, haha :)

Dock hade jag en jätte mysig helg.

Fredags blev det matmys och filmmys :)

Och vi har bokat hotellet , wihoo ;)
Jag och mina äventyr..

Och sen i lördags jobba jobba jobba jag :)
Hade världens huvudvärk, inget kul alls :(
Hade dock en trevlig bilresa till Bar a bar och en ganska lugn natt, spelmässigt :)

Och igår ringde min syster och fråga om vi skulle "fika" vid 1 tiden.

Jag, mamma ,syster och OLIVIA stack iväg mot stan.

Vi hamnade på Casa Mia för att äta frukost, haha blev en stor fin pizza :)
Träffa min gudfars mamma och pappa, jätte trevligt.

Och hans äldsta dotter, Tindra.

Henne såg jag senast när hon var 3 nu är hon 8.

Skit sööt, fantastiskt fina ögon har hon :)

Så det var kul faktiskt :)

När dom gick så satte vi oss, åt, snacka lite och Olivia roade hela restaurangen med sina tjut :)

Så jävla sööt det lilla fantastiska livet.

Som förresten blir hela 9 månader idag, shit vad tiden går snabbt.

Känns som att hon föddes typ igår och nu är hon så stor så hon är överallt och ingenstans.

Men jag älskar henne bara mer och mer för varje dag som går :) <3

Och så ska jag passa på att tacka Sandra för hon ställer upp och hjälper mig :)

Tusen taaack , uppskattar verkligen att du gör så mycket för mig.

Tack tack tack :) <3

Nej nu orkar jag inte tråka ut er mer..

Im ouuut / Denice Sölvgren Lundahl

Än säga att jag är bäst :)

Haha jag är stolt över mig själv faktiskt..

Och glad blev jag :)
Det är dock inget att vara glad över men nu slipper jag ju det.

Nu är det över.

Aldrig tidigare har jag blivit glad för det men nu så :)
Haha men det finns en första gång för allt.