kritisera andra.
Vi är så bra på att titta på en annan person och se han/hennes brister.
Alla deras brister, insidan som utsida.
Men hur bra är vi på att se våra egna ?
Hur bra är vi på att kritisera oss själva ?
Varför kritiserar vi andra när vi inte ens är perfekta själva ?

Varför tittar man på en tjock människa och tänker " Hur kan hon/han låta sig själv bli så stor ? "
Varför tittar man på en "ful" människa och tänker " Varför försöker hon/han inte ens ? "
Varför tittar vi på en människa som är sig själv och tänker " Så pinsam han/hon är "
Varför dömer vi personer som kanske är galen, hårdare än en själv eller dum i huvudet ?

Varför dömar vi människor så lätt ?

Dessa människor vi dömer , tänker och pratar om kanske trivs med sig själva.
Dom kanske vill vara så eller se ut så.

Och det vi alltid glömmer när vi ger blickar eller snackar massa skit.
Är att oavsett hur en människa ser ut eller beter sig så har ALLA människor känslor.
Vi kanske sårar folk men det tänker vi inte på.
Kanske har dessa personerna redan problem med sig själva och massa med komplex.
Varför ska vi då göra det ännu värre ?

"Skönhet ligger i betraktarens ögon"

Och ja det gör det verkligen.
Vi tycker inte alla likadant.

Och det snackas alltid massa om att man ska våga vara sig själv.
Våga vara annorlunda.
Men är det acceptabelt att vara det ?
Neeej det är då människor snackar skit och tittar konstigt på en.

Varför kan inte bara alla människor se ut hur dom vill och göra vad dom vill ?
Varför kan vi inte bara acceptera det ?

Jag har också mina brister.
Mina fel.
Både på insidan och utsidan.
Jag kan jobba med dom brister jag har på insidan för att bli en bättre människa.
Utsidan kan och vill jag inte göra något åt.
Jag är skapt såhär.
Det är meningen att jag ska se ut såhär.
Men jag precis som många andra kan hitta tusen fel på mig själv.
Jag har en stor och ful näsa.
Min kropp har en konstig form.
Jag har ALLDELES för små läppar.
Mina ögon är typ "hängiga."

Jag har små bröst (vilket jag inte tror att nån tjej är nöjd med att ha ).

Osv osv..

Och vi ska inte ens tala om mina brister på insidan.

Jag är envis, jag kan vara riktigt elak, jag vill alltid att saker och ting ska göras som jag vill, när jag vill och hur jag vill.

Jag är aggressiv och har svårt för att erkänna när jag har fel osv osv..

Jag tror inte att någon ser sig själv i spegeln och tycker att den är perfekt.

Att det inte finns NÅNTING alls som dom skulle vilja ändra på.

Men egentligen skall vi titta på oss själva och vara stolta.

Vi är skapta såhär och det kommer alltid finnas någon som tycker att just DU är vacker !

Vi är skapta utav en kärlek mellan två personer och vi är en mix av redan två helt fantastiska människor.

Kan det bli bättre egentligen ?

Två av dom människorna som jag tror vi flesta ser upp till som mest.

Vi är något av det bästa dom kunde skapa tillsammans.

Det är kanske något som man skulle tänka på lite oftare.

Och vara stolt för den man är istället för ständigt jaga att vara som någon annan.

Vilja vara vackrare, smalare, snällare osv.

Tänk på det mina vänner.

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl