Får eller borde.
Det vet jag redan om.

Men ändå så gör jag det.
Varför?
Ja det kan man väl undra.
Kanske för att det känns inombords?
Kanske för att det får mina ögon att fyllas med tårar?
Kanske för att det får mig att må dåligt?
Känna mig värdelös?

Jag vet att det finns miljontals människor som har det värre än mig.
Jag vet att jag har en sån fruktansvärd tur för att jag har allt det som jag faktiskt har idag.
Min älskling, min familj, mina vänner, jobb osv osv.

Men bara för att det finns folk som har det sämre än mig, betyder det då att jag aldrig få må dåligt?
Uppskattar jag då inte det jag har?

Jag är såå tacksam för allt jag har men jag kan ändå inte bara blinka så är det här borta.
Över!

Det har fortfarande hänt.
Och jag blir så arg på världen, vilket är så farligt.
Men jag blir det.
Jag blir arg på den högre makten, ödet eller vem / vad det är som egentligen styr detta.

Varför utsetts jag för prövning efter prövning?
Varför?
Det drabbar 1/100, det är så ovanligt att folk inte ens vet vad det är.
Så varför då just jag?
Vad gjorde jag för att förtjäna detta?!
Är jag en så hemsk människa?
Begår jag så många fel?

För nånting måste det vara.
Vad är oddsen att just jag skulle råka ut för detta? :(

Och ja det kanske är fel men jag tycker faktiskt synd om mig själv.
Jag försöker vara stark, blicka framåt men det betyder inte att jag går oberörd ur detta!

Det var en kortvariga lycka men obeskrivlig!
Vill känna så igen.
Istället känner jag mig oduglig, värdelös, ledsen och arg.
Tyvärr.

Det kommer säkert bli bra och jag måste se framåt.
Jag har turen att ha världens finaste pojkvän som ser det positiva i saker och kan hjälpa mig när jag fastnar i det negativa.
Han kan på något sätt alltid få mig på bättre humör.
Jag vet inte hur han gör men jag är så glad att jag har honom :)
Det är svårt att förklara men han får min värld att gå från grå till blå på bara några minuter.
Utan dig älskling hade nog min värld rasat :)
Och jag är så glad att du står ut med mig trots mitt humör!
Jag älskar dig så mycket <3

Måste också passa på att tacka alla för ert stöd, sms, samtal osv.
Jag har verkligen behövt er och ni har än en gång bevisat för mig att ni finns där vid min sida i alla lägen.
Massa kärlek till er <3

Nu hoppas jag på en bättre morgondag:)

Over and out/Denice Sölvgren Lundahl

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sen jag var här inne.. En evighet sen jag blogga.. Galet... Undra om jag har några läsare kvar ens. Någon som är intresserad eller bara folk som trillar in av en ren slump.  Kanske är det dags att börja blogga igen. Skriva ner alla tankar...

Och/eller trodde inte att folk fortfarande klicka in här för att läsa. Jag har släppt bloggen helt. Det finns inte tid. Jag har nu 2 barn och pluggar, dygnets timmar räcker inte till. Jag hade behövt 24 vakna timmar för att jag skulle hinna m...

På annat . . . Sjukt längesen jag blogga men kan lika bra göra det nu. Nu när jag sitter här i soffan och inte kan sova. Åh hatar detta :( Jag hade samma problem i slutet av graviditeten med Atlas att jag inte sov på nätterna. Men då somna jag ...

Förstå vart tiden tog vägen. Min älskade lilla kille. Känns som att du kom igår men ändå som att du alltid funnits här hos oss. Kan inte förstå att min kille är så stor. Har heller inte riktigt förstått att vi ska få en till liten kille. Tänk vi...

Ett beslut. Och jag tycker att det är extremt skönt. Vi beslutade på nyår att vi båda skulle ta bort vår fb och instagram bara för att vi lägger för mycket tid på just det. Innan vi sover,när vi vaknat och en hel del tid där emellan. Vilket gör ...