Får eller borde.
Det vet jag redan om.

Men ändå så gör jag det.
Varför?
Ja det kan man väl undra.
Kanske för att det känns inombords?
Kanske för att det får mina ögon att fyllas med tårar?
Kanske för att det får mig att må dåligt?
Känna mig värdelös?

Jag vet att det finns miljontals människor som har det värre än mig.
Jag vet att jag har en sån fruktansvärd tur för att jag har allt det som jag faktiskt har idag.
Min älskling, min familj, mina vänner, jobb osv osv.

Men bara för att det finns folk som har det sämre än mig, betyder det då att jag aldrig få må dåligt?
Uppskattar jag då inte det jag har?

Jag är såå tacksam för allt jag har men jag kan ändå inte bara blinka så är det här borta.
Över!

Det har fortfarande hänt.
Och jag blir så arg på världen, vilket är så farligt.
Men jag blir det.
Jag blir arg på den högre makten, ödet eller vem / vad det är som egentligen styr detta.

Varför utsetts jag för prövning efter prövning?
Varför?
Det drabbar 1/100, det är så ovanligt att folk inte ens vet vad det är.
Så varför då just jag?
Vad gjorde jag för att förtjäna detta?!
Är jag en så hemsk människa?
Begår jag så många fel?

För nånting måste det vara.
Vad är oddsen att just jag skulle råka ut för detta? :(

Och ja det kanske är fel men jag tycker faktiskt synd om mig själv.
Jag försöker vara stark, blicka framåt men det betyder inte att jag går oberörd ur detta!

Det var en kortvariga lycka men obeskrivlig!
Vill känna så igen.
Istället känner jag mig oduglig, värdelös, ledsen och arg.
Tyvärr.

Det kommer säkert bli bra och jag måste se framåt.
Jag har turen att ha världens finaste pojkvän som ser det positiva i saker och kan hjälpa mig när jag fastnar i det negativa.
Han kan på något sätt alltid få mig på bättre humör.
Jag vet inte hur han gör men jag är så glad att jag har honom :)
Det är svårt att förklara men han får min värld att gå från grå till blå på bara några minuter.
Utan dig älskling hade nog min värld rasat :)
Och jag är så glad att du står ut med mig trots mitt humör!
Jag älskar dig så mycket <3

Måste också passa på att tacka alla för ert stöd, sms, samtal osv.
Jag har verkligen behövt er och ni har än en gång bevisat för mig att ni finns där vid min sida i alla lägen.
Massa kärlek till er <3

Nu hoppas jag på en bättre morgondag:)

Over and out/Denice Sölvgren Lundahl