Ungefär såhär jag känner mig . . 

Naken.

Både på insidan och utsidan..

Det känns som att folk kan se in i min själ.

Och jag gillar inte den känslan. . . 

Flippat ut helt..

Är lost in space.

Jag försöker hela tiden hitta sätt att fly verkligheten.

Men jag vet lika bra som alla andra att man kan inte fly från verkligheten.

Den kommer alltid ikapp en..

Nu får jag stå här och ta konsekvenserna av mitt handlande.

Vilket bara för saker och ting ännu värre.

Det är en tung period nu som jag måste kämpa mig igenom.

Men jag kan inte alltid vara stark.

Kan inte alltid vara glad.

Jag måste också få sörja och vara ledsen..

Jag försöker att inte bryta.

Men hur länge klarar jag det ?

Vi får se...

Saknar dig mormor :'( <3

Kärlek och respekt / Denice Sölvgren Lundahl