On something that you cant go a day without thinking about . . .

När man förlorar någon så inser man att livet är kort.

För kort.

Vi vet aldrig hur lång tid vi får på denna jord.

Vi vet inte vad som står skrivet.

Så vi måste ta vara på det vi har.

Jag vet att jag inte är perfekt , att jag inte alltid gör rätt.

Att jag inte är lätt att ha med att göra alltid.

Att jag har en tendens att få folk att göra som jag vill trots att dom själva inte vill ( Vet inte om det är något bra eller dåligt än )

Att jag ibland är galen.

Att jag ibland bara lyssnar på mig själv.

Att jag ibland är rent av elak.

Men ja det är sån jag är.

Och jag är långt ifrån perfekt men utan alla fina människor i mitt liv är jag ännu längre ifrån att vara perfekt än jag är med er.

Ni gör mig till en bättre människa .

Ni finns alltid där för mig.

Oavsett vad jag gör.

Ni står bakom alla beslut jag tar även om ni tycker att dom är helt idiotiska.

Ni är så otroligt fina människor och jag älskar er verkligen.

Och jag kommer ALDRIG förstå hur man bara kan vända ryggen och gå från någon som man en gång älskat på ett eller annat sätt men till alla er som vänt mig ryggen.

Som valt att ta en annan väg i livet.

Antingen pga att vi bråka eller växt ifrån varandra.

Jag är inte som er, jag kan inte bara vända ryggen och aldrig se tillbaka.

(Ibland önskar jag att jag kunde det)

Men jag kan inte det och ni kommer alltid vara en del av mig.

För ni må ha försvunnit men minnena finns fortfarande kvar.

Och det kommer dom alltid göra..

Jag önskar att jag kunde samla er alla och be om ursäkt för min del.

För det jag gjorde fel och hoppas på att ni hade förlåtit mig.

Tyvärr är det inte möjligt..

Men ni ska veta att jag är ledsen för alla misstag jag gjort och att jag önskar att ni fortfarande hade stått vid min sida...

Morfar och Mormor, gud vad det gör ont att ha förlorat er...

Mitt hjärta döööör :'(

Mormor du var den sista jag hade kvar och nu har även du lämnat mig..

Jag försöker vara stark för alla andras skull men det är inte så jävla lätt..

För bara nån månad sen hade jag allt som jag någonsin önskat mig.

Och nu ?

Nu känns det som att min värld sakta men säkert håller på att rasa.

Någon tar ifrån mig det ena efter det andra. . .

Någon bara tar men aldrig ger...

Jag har förlorat så mycket den senaste tiden så snälla låt oturen vända nu.

Det är inte så lätt att ta sig upp efter att hela tiden bli nertryck till botten...

Jag vet att jag är stark, jag har tagit mig igenom mycket i mitt liv.

Men man orkar inte ta hur mycket skit som helst.

Tyvärr..

Men jag ska ta mig upp igen..

Jag måste ta mig upp igen..

Det kan ta tid men jag ska kämpa.

För en kämpe är vad jag är !

Kärlek och respekt / Denice Sölvgren Lundahl