Ofattbart egentligen.
Helt sjukt.
Man fattar inte det riktigt.
Oavsett hur mycket man pratar om det så är det svårt att förstå.
Även om jag numera kan känna så är det ändå svårt att förstå.
Tänk att inom mig i min mage ligger en liten bebis.
Vår son , vår alldeles egna son.
Som är skapad av mig och den jag älskar.
Fredrik och jag tillsammans har skapat ett liv.
Ett liv som består av hälften honom och hälften mig.
Det är ganska galet egentligen och helt ofattbart men samtidigt helt fantastiskt.
Så underbart att detta faktiskt är möjligt.
Att det kan växa en liten människa i någon annans kropp.
Och om 9 månader kommer det ut en helt perfekt liten bebis.
Jag har alltid varit sjukt fascinerande av hela graviditetsprocessen och är det än idag.
Det har även alltid varit en av mina högsta önskningar att få uppleva detta.
Lyckan är total.
Känslan är både underbar och fantastisk.
Jag svävar på moln och njuter till tusen.
Jag längtar efter att få se vår son.
Hur han kommer se ut och hur han kommer vara.
Få hålla honom, pussa på honom och bara få ha honom nära.
Jag vet inte alls vad som väntar men det är värt alla pris jag får betala på vägen.
Även om det förstör min kropp, även om jag kommer bli stor och tung, även om jag måste gå på toa tusen ggr osv osv.
Det är så värt det , tusen ggr om.
Vårt lilla men ändå stora mirakel <3
Kan knappt bärga mig till november samtidigt som jag faktiskt njuter av varje liten rörelse :)
Vår son du är så efterlängtad <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sen jag var här inne.. En evighet sen jag blogga.. Galet... Undra om jag har några läsare kvar ens. Någon som är intresserad eller bara folk som trillar in av en ren slump.  Kanske är det dags att börja blogga igen. Skriva ner alla tankar...

Och/eller trodde inte att folk fortfarande klicka in här för att läsa. Jag har släppt bloggen helt. Det finns inte tid. Jag har nu 2 barn och pluggar, dygnets timmar räcker inte till. Jag hade behövt 24 vakna timmar för att jag skulle hinna m...

På annat . . . Sjukt längesen jag blogga men kan lika bra göra det nu. Nu när jag sitter här i soffan och inte kan sova. Åh hatar detta :( Jag hade samma problem i slutet av graviditeten med Atlas att jag inte sov på nätterna. Men då somna jag ...

Förstå vart tiden tog vägen. Min älskade lilla kille. Känns som att du kom igår men ändå som att du alltid funnits här hos oss. Kan inte förstå att min kille är så stor. Har heller inte riktigt förstått att vi ska få en till liten kille. Tänk vi...

Ett beslut. Och jag tycker att det är extremt skönt. Vi beslutade på nyår att vi båda skulle ta bort vår fb och instagram bara för att vi lägger för mycket tid på just det. Innan vi sover,när vi vaknat och en hel del tid där emellan. Vilket gör ...