Ofattbart egentligen.
Helt sjukt.
Man fattar inte det riktigt.
Oavsett hur mycket man pratar om det så är det svårt att förstå.
Även om jag numera kan känna så är det ändå svårt att förstå.
Tänk att inom mig i min mage ligger en liten bebis.
Vår son , vår alldeles egna son.
Som är skapad av mig och den jag älskar.
Fredrik och jag tillsammans har skapat ett liv.
Ett liv som består av hälften honom och hälften mig.
Det är ganska galet egentligen och helt ofattbart men samtidigt helt fantastiskt.
Så underbart att detta faktiskt är möjligt.
Att det kan växa en liten människa i någon annans kropp.
Och om 9 månader kommer det ut en helt perfekt liten bebis.
Jag har alltid varit sjukt fascinerande av hela graviditetsprocessen och är det än idag.
Det har även alltid varit en av mina högsta önskningar att få uppleva detta.
Lyckan är total.
Känslan är både underbar och fantastisk.
Jag svävar på moln och njuter till tusen.
Jag längtar efter att få se vår son.
Hur han kommer se ut och hur han kommer vara.
Få hålla honom, pussa på honom och bara få ha honom nära.
Jag vet inte alls vad som väntar men det är värt alla pris jag får betala på vägen.
Även om det förstör min kropp, även om jag kommer bli stor och tung, även om jag måste gå på toa tusen ggr osv osv.
Det är så värt det , tusen ggr om.
Vårt lilla men ändå stora mirakel <3
Kan knappt bärga mig till november samtidigt som jag faktiskt njuter av varje liten rörelse :)
Vår son du är så efterlängtad <3