Niican

Senaste inläggen

Av Denice Lundahl - 22 april 2015 21:17

Lämnat mig :(
Nu är jag alldeles ensam i lägenheten.
Nu är här alldeles tyst och tomt.
Det är jobbigt :(
Och det är svårt :(
Igår grät jag för det är inte så lätt att säga hejdå till honom.
Inte heller så lätt att vara utan honom.
När man är van vid att han alltid är här.
Jag saknar honom redan trots att han åkte igår.
Som tur är så kommer han tillbaka igen om 3-4 veckor :)
Annars vet jag inte riktigt vad jag skulle gjort.
Så tills dess får jag klara mig utan min prins.
Men gud vad härligt det kommer bli när han väl kommer hem igen :)
Hoppas tiden går fort :)


Over and out / Denice sölvgren lundahl

Av Denice Lundahl - 17 april 2015 20:24

Att jag är född i fel land.
Med fel förutsättningar.
Varför ?
Jo för jag ÄLSKAR verkligen solen.
Jag får ångest av att vara inne när det är fint väder.
Jag vill bara få komma ut.
När jag är utomlands så trivs jag som fisken i vattnet.
Jag njuter till tusen.
Men inte bara därför utan även för att jag är så sjukt känslig mot kylan.
Jag fryser nästan alltid.
När det är minusgrader om vintern mår jag nästan psykiskt dåligt för det är så kallt och för att jag fryser så mycket.
Jag går med tre par byxor på mig inomhus och ändå fryser jag.
När jag är ute har jag dessutom tjockare överdragsbyxor.
Jag dör lite inombords när det är så kallt.
Jag badar typ 2 ggr om dagen för att få upp värmen och jag vill inget hellre än ligga hemma under mitt täcke och mysa.
Jag går i princip från och till jobb.
För övrigt vill jag bara vara hemma för att slippa frysa.
Kylan är ingenting för mig.
Enda anledningen till att jag gillar att vi har vinter är för att jag uppskattar sommaren så mycket mer då.
För har man alltid sol och varmt då blir man bortskämd med det och njuter inte till fullo varje dag.
Men har man haft en hård vinter så är en bra sommar guldvärd och tas verkligen tillvara på.
Jag tror jag var på stranden ungefär varje dag det var fint väder i somras.
Förutom min sista semester vecka då jag valde att finnas där för dig när ditt liv rasa.
Men då var man ändå ute i den mån vi kunde och badade i poolen istället.
Förra året är nog första året som jag badat så mycket haha :)
Men jag skulle nog passat bättre i ett lite varmare land :)

Vi har ju nyss varit i Turkiet och fått njuta :)
Sol,bad,god mat och fint sällskap :)
Och snart är det sommar och då får jag njuta ännu mer av solen :)
Jag längtar :)
Jag längtar även efter några veckors semester och sommarlov ifrån skolan haha :)
Men men tiden går så fort så snart är man där :)

Trevlig helg alla fina människor / Denice Sölvgren Lundahl

Av Denice Lundahl - 14 april 2015 19:49

Drömmar man har.
Så mycket man vill.
Men så lite möjligheter.

Jag tycker att man ska behöva kämpa .
Att man inte kan få allting serverat.
Men kanske nån gång ibland kunde det gå ens väg utan en jätte ansträngning.
Haha.
Men allting kan hända i livet så man ska egentligen bara vara glad för det man har :)
Det finns många som är mindre lyckligt lottade.
Och jag har ju faktiskt det bra :)
Så jag är nöjd :)


För övrigt har jag återigen åkt på bihåleinflammation :(
Varje gång jag blir förkyld.
Mitt huvud håller på att sprängas men nu har jag i alla fall fått medicin :)
Så hoppas på att det är bättre så fort medicinen verkar.

Over and out / Denice sölvgren lundahl

Av Denice Lundahl - 29 mars 2015 16:48

Jag har varit urdålig på att blogga.
Tappat det helt.
Men det är inte så lätt att få ihop allting plus att jag samtidigt brottas med allt annat.
Det kräver mycket tid och energi.
På sistonde har jag även varit väldigt trött.
Så jag har mest försökt att ta mig igenom dagarna.

Jag har haft 3 jobb innan.
Jobbat jämt och ständigt men det är inte samma sak som att ha två jobb och plugga
Plugga heltid på distans kräver ganska mycket av en själv.
Man måste gå hem och plugga även om bara vill lägga sig på soffan.
Det är väldigt krävande.
Nu är en kurs avslutad och nästa påbörjad.
Det innebär en ny tenta och en ny grupptenta, wihoo.
Men efter det har jag sommarlov och i juli får jag förhoppningsvis semester också :)
Så det är bara att kriga sista.

Men förlåt att jag inte gett er nån uppdatering.
Och att jag är frånvarande men just nu är det annat som hamnar på prio listan :)

Over and out / denice sölvgren lundahl

Av Denice Lundahl - 7 mars 2015 20:35

Skrivit på länge.

Har lagt det åt sidan lite.

Låtit annat gå före.

Och krigat med mig själv.

Försökt fokusera på mig och mitt välmående.

Samtidigt som jag jobbat på båda jobben och pluggat.

Då räcker inte tiden till , tyvärr.

 

Senaste inlägget jag skrev kom bara 2-3 rader med, vet inte varför.

Det var synd.

För det var ett bra inlägg från min sida.

Men men...

 

Jag har som sagt försökt fokusera på mig och väldigt mycket på min tenta.

Som är inlämnad by the way.

Jag förväntar mig minst en komplettering men vi får se.

 

I alla fall finns det något som jag hade behövt skriva om.

Behövt få det ur mig, blotta mig för världen.

Låta er se vilket dilemma jag står framför.

Men jag kan inte.

Jag skäms som en idiot.

Och ju mer jag tänker på det, ju sjukare blir det i mitt huvud.

Så jag kan inte, tyvärr.

Men långt om länge har jag tagit ett beslut som några tycker är fel och andra tycker är rätt.

Men jag har alldeles för länge försökt att göra alla andra nöjda och lyckliga.

Försökt finnas för andra och glömt bort mig själv.

Är jag inte också värd att må bra ?
Eller jag ska behöva må dåligt för någon annan ska få må bra ?

Nej jag måste faktiskt börja tänka på mig själv.

Och eftersom det fick mig att må dåligt, bli ledsen, arg , frustrerad , irriterad och allt vad jag blev så valde jag detta.

För min egen skull.

Nu kan jag släppa det, behöver inte höra om det.

Behöver inte tänka på det.

Jag är fri, fri från det.

Fri från att må dåligt över just detta. 

Och det tycker jag är skönt.

En stor sten har lyfts från mitt bröst och det kanske är hemskt att säga men det känns bra för mig.

Detta var vad jag behövde.

Och jag hade kunnat tänka på er/dig i denna situationen men då hade jag fortfarande mått dåligt.

Så då får man göra ett övervägande, vad är viktigast ni som faktiskt absolut inte tagit nån hänsyn till mig överhuvudtaget , som är sjukt egoistiska och vägrar se det ifrån någon annans sida ?

Eller jag själv som försökt förklara få er, få er att förstå och försökt få er att tänka på någon annan än bara er själva ?Tyvärr väljer jag mig själv i denna situationen.

Och jag förstår faktiskt ingen av er.

En av er skulle brytt sig minst 10 ggr mer och den andra är jag bara helt sjukt besviken på så det är inte sant.

 

Egoistiska människor är något av det värsta som finns.

Och jag hade kunnat vara den större människan i detta men jag är trött på att alltid behöva ge mig.

Och egentligen är det väl du som ska vara den större personen som är äldre och har ett annat ansvar ?

Trots att jag berätta hur dåligt jag mår utav detta så valde du ändå som du gjorde utan att ens blinka.

Det säger ganska mycket om dig.

Och hur mycket jag är värd i dina ögon.

Och jag är faktiskt trött på att alltid vara den som ska åsidosätta vad jag tycker och känner för att någon annans skull.

För vad får jag tillbaka ? 
INTE ETT JÄVLA SKIT !!!

Jag har ALDRIG fått ett skit tillbaka !!!

Jag vände ut och in på mig själv och såhär tackar du mig.

Det handlar inte om att jag ska styra ditt liv det handlar om att du aldrig skulle låtit det hända från första början.

Det är en riktigt fucked up situation.

 

Jag är så trött på att vara den som alltid offrar sig.

Som aldrig blir uppskattad .

JAG MÅSTE LÄRA MIG ATT FOKUSERA PÅ MIG !!

Även om det är svårt så är även jag VIKTIG !

 

Det finns mycket ni inte vet om mig.

Mycket jag inte pratar om.

Saker som jag stänger in i det mörka rummet inom mig.

Som gör alldeles för ont att prata om eller ta fram.

Men det ligger där inne och gör sig påmint lite då och då.

Det gör ont, det är jobbigt men jag försöker ta mig vidare.

För jag kan inte styra det som hänt men jag kan styra min framtid.

I alla fall till viss del.

 

Om ni undrar hur jag blev så fucked up som jag blev så hade ni förstått om ni hade vetat.

Ibland undrar jag hur jag själv orkar.

Men jag ger inte upp .

Jag har legat på botten många gånger men jag reser ta mig fan mig alltid upp igen.

Och min mamma, min syster, Olivia och Fredrik är några av dom som gör det värt att resa sig igen.

Utan er så vetifan vad jag hade gjort.

Ni är mina klippor <3

 

Livet är hårt och orättvist.

Och ibland så är det bara att köra på överlevnadsinstinkten.

Men man kan om man vill.

Det är bara att ge sig fan på att inget/ingen ska få krossa en.

Stå stark på sina ben och vägra ge upp.

What doesnt kill you makes you stronger .

True word !

 

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

 

Av Denice Lundahl - 24 februari 2015 20:27

alla sår men minnena finns kvar och slutar aldrig att göra ont.

 

Ingen annan än jag känner min smärta.

Ingen

Av Denice Lundahl - 22 februari 2015 20:28

Har inte varit en bra vecka.

Jag har varit arg, besviken, frustrerad, ledsen, trött, omotiverad och hade nog helst bara gömt mig under täcket istället för att fullfölja vardagen.

Det gjorde jag givetvis inte.

För det kan man inte göra.

Så jag fick samla kraft och ta mig igenom veckan.

Men jag mötte hinder både när jag var vaken och i mina drömmar.

En natt var jag så arg och den drömmen har återigen satt igång mitt huvud.

Så mitt huvud går på högvarv och försöker återigen hitta en förklaring.

Och ju mer jag tänker på det , ju mer arg , ledsen och besviken blir jag.

Jag skulle bara vilja glömma, blunda och låtsas som ingenting.

Kan jag det ?

NEJ för det är så verkligt som det kan bli.
Det är inte bara en dålig dröm , ett skämt, en rolig grej.

Det är på riktigt, min verklighet, det är en händelse i mitt liv.

Ibland blir jag galen, galen när jag inte kan påverka vissa saker.

Jag försöker koppla bort det men för mig är det svårt.

Ja jag vill lägga mig i, ja jag vill att folk ska förstå mig och se det från min synvinkel.

Men nej, så jag ger upp.

Jag vill bara glömma det, i alla fall få låtsas som ingenting.

Kan jag det då ?
NEJ för jag blir ständigt påmind.

Gaaaah blir knäpp !

 

Men i alla fall ska min tenta in på fredag och därav att jag fått sitta mycket med den denna veckan, trots mitt dåliga humör och min brist på motivation.

Jag har fått kämpa men det har ändå gått så det får jag väl vara glad för.

Jag hoppas att nästa vecka blir bättre.

Att jag får klart tentan och att jag är piggare och gladare :)

 

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Av Denice Lundahl - 14 februari 2015 08:32

Dig så bleknar mitt avsevärt .
Jämfört med dig så är mitt egentligen ingenting.
Jag som har gråtit och svurit.
Känt att livet är orättvist och att jag är otursdrabbad.
Jag har varit så arg på världen och tänkt "varför just jag"
Jag är livrädd och smärtan sitter fortfarande kvar.
Men allt mitt bleknar när jag tänker på dig.
Det är så mycket värre för dig.
Jag kan inte säga att jag vet hur det känns för det gör jag inte.
Jag vet inte hur ont det gör eller hur dåligt du mår men jag kan föreställa mig det.
Det måste kännas som att din värld rasat.
Du måste undra hur du ska ta dig upp.
Hur du ska gå vidare.
Och oavsett vad alla säger så blir det inte lättare för dig.
Vi kan inte göra så mycket med våra ord och vår omtanke.
Men det är ett slags stöd .
Som kanske i alla fall hjälper lite.
Jag tänker på dig, på er varje dag.
Jag har till och med drömt om er.
I min dröm satt vi båda två och grät.
Det gör så ont i mig att ni drabbats av detta.
Jag önskar att det fanns något jag kunde göra men tyvärr är jag maktlös :(
Jag ryser varje gång du skriver något och det gör ont i mitt hjärta.
Jag tycker det är så hemskt.
Ni förtjäna inte detta, ingen förtjänar något sådant :(
Jag kan inte göra mer tyvärr men har jag kunnat hade jag gjort det.
Jag känner så med er .
Och även om livet känns helt värdelöst just nu så kommer det bättre dagar.
Och jag vet att det inte hjälper dig just nu ..
Var stark vännen och kämpa vidare.
Jag förstår att det inte är lätt.
ta den tid du behöver att bearbeta detta.
Var arg, var ledsen, tillåt dig själv att känna allting och släpp ut dina känslor.
Skriv, prata om det.
Skrik,gråt.
Gör allt som krävs.
Så du en dag kan må bättre.
Mina tankar går till er . . .
Jag är så ledsen för er skull :(


Kärlek och respekt / Denice Sölvgren Lundahl

Sök i bloggen

Vem är jag?


Hej!
Mitt namn är Denice. Jag är 6 år gammal och bor i Malmö. I min blogg kan du följa mina tankar och min vardag.

Välkommen till min blogg :)

Ställ en fråga till mig

5 besvarade frågor

Arkiv

Tidigare år

Senaste inläggen

Gästbok

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018
>>>

RSS

Besöksstatistik