Gnälla eller klaga.

Jag får inte göra det.

Jag har absolut INGEN rätt till att göra det.

Och det vet jag om.

Plus vad är det att gnälla om egentligen ?

Jag/vi har fått den finaste gåvan man någonsin kan få.

Det som så många önskar sig men som alla inte kan få.

Och här ligger jag och är ledsen över en bagatell egentligen.

För oavsett vad så kommer jag snart, väldigt snart ha vår alldeles egna lilla son i min famn.

Men ändå gråter jag, ändå är jag ledsen.

Jag vet att det blir bra oavsett och så länge han är frisk och mår bra så spelar inget annat någon roll.

Att vi fått denna äran betyder världen för mig.

Finns inget annat som jag hade kunnat önska mig.

Min största önskan har gått i uppfyllelse och jag är världens lyckligast.

Ändå har jag svårt att acceptera att jag eventuellt kommer få göra kejsarsnitt.

Det känns inte bra, jag är ledsen.

Jag skäms över att säga det då många hade kunnat döda för att bli gravida och så gnäller jag om sättet han ska komma ut på.

Jag är verkligen inte otacksam och jag är glad bara han kommer till oss oavsett hur.

Men kan inte hjälpa att jag känner såhär.

Jag känner mig snuvad, bestulen på något sätt.

För mig har det varit en självklarhet att jag ska föda vanligt och nu när det inte är det så känns det jobbigt.

Jag vill ju föda vanligt, kejsarsnitt har aldrig funnits i mina tankar.

Men vår lilla skrutt är väldigt envis och ligger på tvären i min mage.

Han snurrar inte runt och har inte vänt sig än.

Han har nu 1 vecka på sig att vända sig annars gör dom ett vändningsförsök.

Men min bm sa att det är lättare att vända ett barn som ligger i säte än när dom ligger på tvären.

Och i värsta fall så kan man föda i säte men inte när han ligger på tvären.

Nu hoppas jag på att han stannar efter vändningsförsöket men försöker vänja mig vid tanken att det blir kejsarsnitt.

Envisa fina lilla skrutt sammarbeta lite med din mamma nu :)

Om det är någon som genomgått både kejsarsnitt och en vanlig förlossning så får ni gärna skriva om er erfarenhet av dessa. Skilnnader, för och nackdelar osv.

Jag är inte så insatt i kejsarsnitt eftersom jag aldrig i min vildaste fantasi trott att jag kommer behöva göra ett.

Så dela gärna med er :)

Sen vill jag återigen säga att detta är MIN blogg, här ventilerar jag mig.

Om jag är arg, ledsen osv.

Läs inte den om du inte gillar vad jag skriver.

Men jag skriver om vad jag vill och vill inte ha massa kommentarer om att du/ni tycker att jag inte borde skriva om det osv..

Har bloggen av en anledning !

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Vilket kanske inte stämmer.
Eller är helt sant.
Men det sägs så i alla fall.
Och man kan ju hoppas lite att det är så :)
Min är verkligen från helvetet, haha.
Men jag klagar inte för det är det lilla :)
Men det sägs i alla fall att om man har mycket halsbränna så kommer bebisen att ha hår :)
Haha och jag har halsbränna mest om kvällarna dock.
Men idag börja det redan på sockerbelastningen vilket inte gjorde det lättare för mig att inte kräkas.
Och nu är den ganska jävlig men det är bara att bita ihop haha :)
Men om det stämmer det som sägs så har jag mer än gärna halsbränna ;)
Haha :)

Men men . . .
Som min tatuering säger "People always leave"
True Word.
På ett eller annat sätt.
Saker och ting varar inte förevigt.
Men man lär sig.
Man blir mer hårdhudad och mindre sårbar.
Man blir inte lika besviken längre när man förstår att det tyvärr alltid kommer vara så !

Men en sak vet jag och det är att jag ska aldrig lämna min sons sida oavsett vad.
(Även om vissa tycker att man kan skita i sina barn för dom är vuxna så tänker jag inte göra det )
Han är min son idag , imorgon och föralltid <3

Vad som är fel på dig.
Antingen är du iq befriad eller så spelar du bara.
Jag hoppas i alla fall utifrån din kommentar att du inte har några egna barn för i såna fall tycker jag väldigt synd om dom.
Bara för att jag är 25 och snart min egen familj så betyder inte det att jag inte behöver mina föräldrar.
Att jag inte ska ha någon betydelse för dom längre.
Och mitt barn förtjänar inte det närvarande morföräldrarna?
Och sen märks det att du inte vet så mycket för det har varit så hela min uppväxt.
Menar du att jag inte förtjäna det när jag var liten Heller då ?
Att det är okej att man inte tar hand om barnen man skaffar.
Jag tycker synd om dig !!
Gud bevare mig väl om jag skiter i min son för att han blir vuxen och skaffar egen familj.
Man är alltid barn för sina föräldrar oavsett vad, oavsett ålder !!
Ser du inte det så är din syn på att ha barn helt fucked up !!!


Tusen tack alla ni fina som lyft mig efter förra inlägget :)
Det värmer verkligen :)

Riktigt vad jag försöker uppnå.

Vad jag kämpar för ?

Jag är trött, fruktansvärt trött på att vara personen som alltid försöker rädda relationer (vänskapsrelationer, familjerelationer )

Just i detta läget vet jag inte vad jag försöker rädda.

Finns det ens något ATT rädda ?

Jag tror jag har velat bygga upp något som inte finns.
Som förmodligen aldrig kommer finnas.

Jag har velat det så mycket att jag inbillat mig att vi faktiskt kan få en fin relation och kontakt till varandra.

Men nej det existerar inte egentligen.

Det finns ingen vilja ifrån din sida ( Även om det påstås)

Du är EXTREMT egoistisk och oerhört otacksam.

Jag kan inte förstå att jag gjort så mycket för dig och nu spottar du på mig.

Du tyckte så synd om dig själv i allt detta (vilket jag också tyckte) att du glömde hur påfrestande och jobbigt det var för oss andra.

Jag önskar INGEN absolut INGEN det som hände dig.

Men jag önskar heller ingen att bli behandlad på detta viset efter så mycket uppoffringar.

Jag vet att vi lever i en egoistisk värld men när någon som borde vara något av det viktigaste man har, någon som borde vilja ens bästa i alla lägen och man borde betyda världen för sticker kniven i ens rygg och vrider om 25 varv då svider det extra mycket kan jag säga.

Oavsett ålder !!

Men men tiden läker alla sår.

Imorgon går jag in i vecka 29 :)

Och jag är extremt glad för att jag bär på ett litet liv men nu börjar oron.

Jag är orolig för att jag inte ska bli en bra mamma. 

Att jag inte ska orka.

Att jag ska bli som du.

Du är absolut ingen förebild och det sista jag vill är att jag ska skita i mitt barn (mina barn )

Det är det dyrbaraste man får här i livet.

Tänk om jag gör som du.

Inte värdesätter mitt barn.

Inte tar hand om honom.

Gör en enorm skillnad på mina barn så ett av dom alltid känner sig utanför.

Att man aldrig riktigt får komma in i familjen för man inte förmodligen inte var önskad från början.

Det är dock skilnad för min son är önskad, så önskad.

Sen många år tillbaka.

Han är mitt mirakel..

Han är min högsta önskan här i livet.

Men rädslan finns där.

Jag tror det är ganska normalt att man får denna oro då man inte har några barn sen innan.

Och man vill inget annat än bli den bästa mamman någonsin.

Men idag är det så många som skiter i sina barn, skaffar nya fast dom inte ens tar hand om dom barnen som dom redan har.

Skiljer sig, skaffar en ny och skiter totalt i sina barn.

För den nya är viktigare och kanske till och med deras gemensamma barn är viktigare.

Och det skär i mitt hjärta, det gör ont i mig.

Men hur ska jag veta att det inte är jag ?

Jag gråter av bara tanken.

Må mitt barn alltid vara det viktigaste i mitt liv oavsett vad som händer.

Låt mig aldrig någonsin prioritera något annat framför mitt barn !

Min älskade son, mamma längtar så mycket efter dig.

Hälften pappa, hälften mamma är 100 % perfektion.

Du har gjort oss till världens lyckligaste <3

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Utan dina andetag . . . 

Min älskade.

Världens finaste.

Världens bästa.

Du , jag och snart vårt alldeles egna lilla mirakel.

Livet blir inte bättre än såhär.

Jag älskar dig något så otroligt mycket och är så glad att ha äran att få bära din son.

Att du gett mig den finaste gåvan här i livet.

Jag hade inte kunnat vara lyckligare <3

Bara jag eller kanske är det fler som känner så.

Men jag och Fredrik bor tillsammans, väntar barn ihop osv.

Och när jag pratar med folk så säger jag ju ofta "min pojkvän" men jag tycker att det låter så sjukt konstigt. 

Nästan lite dumt.

Min pojkvän , låter som jag är 14 år och kär för första gången , haha.

Men jag förmår mig inte heller och säga min sambo för det tycker jag inte heller låter bra på något konstigt sätt.

Jag vet inte , kanske jag som är knäpp :P

Men i med vi väntar barn ihop så känns det inte alls bra att säga pojkvän, låter så glyttigt och tramsigt på nått sätt.

Haha det är nog bara jag .

Får tvinga honom att gifta sig med mig så jag kan kalla honom för "min man " haha .

Nej skämt åsido ;)

För övrigt är jag inne på sista semesterveckan, vilket jävla skit väder.

Det är fan höst redan.

Skit tråkigt som tur är har jag extra jobb annars hade jag dött av att jag var så uttråkad !

Det är svårt för mig att bara vara hemma och inte göra nånting.

Det är inte riktigt min grej.
Så på måndag blir det tillbaka till förskolan och om en månad så börjar skolan igen.

Så då lär jag ha fullt upp ;)

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

   Ett tvång blir det jätte jobbigt för mig.

Jag vet inte varför men då blir jag bara ännu mer anti.

Vilket jag verkligen inte får eller kan vara i nuläget.

Igår morse höll jag på att svimma.

Vi stod på gården , skulle gå till kyrkogården och jag bara känner hur yr jag blir.

Det slutar med att vi skyndar upp för att jag ska kunna lägga mig i sängen.

Jag håller på att svimma och kräka på en och samma gång. 

HATAR den känslan.

Jag vet inte varför men mamma är säker på att jag ätit för lite.

Dock hade jag ätit två mackor bara 30 minuter innan så jag förstår det inte riktigt.

Jag själv anser inte att jag "ätit" mycket mer än tidigare nu under min graviditet men nu känns det som att det är ett måste.

Jag måste försöka trycka i mig mer mat.

Men jag har så svårt för det.

Jag blir nästan lite äcklad istället när det blir så påtvingat.

Vilket är jätte konstigt.

Men för min och bebisen skull så får jag skärpa mig :)

För jag kan inte hålla på att svimma till höger och vänster.

För övrigt är allt bra med mig och skrutten.

Vi växer och jag är nu i vecka 25 :)

Helt sjukt vad tiden går snabbt men ändå inte snabbt nog, haha.

Alla föder barn och lägger upp sina små söta skruttar och jag kan inte annat än längta som tusen efter min egen.

Vårt egna lilla mirakel , gud vilken lycka det är att veta att i November månad blir vi föräldrar :)

Jag känner honom hela tiden nu, alltid.

Känns som att han alltid är vaken :)
Nu känner jag honom ordentligt utanpå inte bara små sparkar utan ordentligt.

När han rör sig och jag kan känna en riktig "bula" istället för bara en snabb spark.

Det är underbart :)

Ligger alltid med händerna på magen, det är det bästa med denna semestern att jag har tid att känna honom.

Ordentligt, ligga kvar i soffan och sängen och bara njuta :)

Men han vägrar låta mig filma honom, för varje gång jag ska filma så slutar han.

Haha vill så gärna fånga det på film, när han rör sig men en dag kanske :)

Folk har börjat känna på min mage nu, vilket jag tycker är jätte mysigt.

Syster pratade med honom och kände honom förra veckan :)

Vissa vågar inte ta på magen men mig gör det ingenting.

Vill dela det med alla så ju fler som vill känna desstu mysigare tycker jag att det är, haha :)

Det är helt galet så många som ska ha barn nu och alla (än så länge) väntar pojkar.

Så jädra kul, han kommer få många kompisar att leka med :)

Jag kan inte riktigt förstå att jag har två veckors semester till.

Sen ska jag jobba (förhoppningsviss) 3 månader och sen är det dags för mig att vara hemma med vår skrutt.

Som jag längtar efter att få hålla honom i min famn.
Jag är så nyfiken på hur han kommer se ut.

Vem kommer han vara mest lik, kommer han ha hår, vilken färg i såna fall, kommer han vara liten, kort eller lång osv osv.

Jag tänker på det varje kväll innan jag ska sova.

Fantiserar mig bort och försöker föreställa mig hur det kommer kännas när han väl kommer ut.

Tror aldrig att man kan föreställa sig det men det är kul att tänka på :)

Jag har även dom sjukaste drömmarna någonsin men det sägs att man kan få det.

En natt drömde jag att fredrik inte ville ha barn längre och att det fanns ett nytt sätt förutom abort eftersom det är försent.

Att man tömde magen på fostervatten, jag fick så ont i mitt hjärta.

Som tur var , var det bara en dröm :)
Skönt det var att vakna kan jag säga.

Förutom allt bebissnack så är det skit dåligt och tråkigt väder.

Kan inte göra mycket på min semester så jag jobbar lite extra, träffar vänner , fixar här hemma och försöker röra på mig.

Har kramp i vaderna om nätterna och får ont i ryggen emellanåt så försöker röra mig en del :)
Har varit duktig och simmat två ggr ( jag känner mig duktig i alla fall ).

Haha . . . 

Nej nu fick jag precis ett samtal från Evelina flina som jag gick i skolan med, Challe är i malmö så nu ska jag åka en runda med dom :)
Sjukt längesen haha :)

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Mina bäbisar <3

Satt där och vänta var hemsk.
Mitt hjärta slog hårt och jag hade nästan lite panik.
Jag var rädd nästan så rädd att jag hade kunnat gå därifrån.
Jag var livrädd för att höra dom skräckinjagande orden som sades till mig för två år sen.
Jag försökte förberedda mig på att jag skulle få höra dom men jag tror aldrig att man kan förbereda sig "tillräckligt" för något sånt.
Väntan var olidlig men tillslut fick jag komma in och lägga mig i den stolen som jag inte alls tycker om att ligga i.
Med hjärtat i halsengropen tittade jag på skärmen.
Jag såg ingenting, ingenting alls.
Jag inväntade hennes ord och tillslut sa hon " det sitter rätt denna gången i alla fall "
Jag kunde knappt förstå att hon verkligen sa dom orden jag var så beredd på att höra "tyvärr sitter det fel och du måste opereras "
Glädjen var enorm, jag fick med mig en bild och körde raka vägen till Fredriks jobb.
Jag väntade otåligt på att han skulle komma ut så jag kunde visa att vårt mirakel satt rätt och att vi äntligen skulle bli föräldrar.
Lyckan var enorm.
Efter 2 års oro över att jag kanske aldrig skulle kunna bära på ett barn var detta en otrolig lättnad.
Som en sten som släpptes ifrån mitt bröst.
Min största önskan här i livet hade gått i uppfyllelse och jag kan inte ens beskriva hur jag kände/känner :)
Och nu är jag i vecka 23 och har sett min lilla skrutt.
Och känner honom varje dag.
Det är en livlig liten krabat för han sparkar för fullt :)
Mammas lilla pojke :)
Det finns inget jag längtar mer efter än att få hålla honom i min famn.
Det är den absolut bästa tidiga julklappen man kan få :)
Mamma och pappa längtar så mycket efter dig din lilla skruttis .
Jag vill inte att han ska komma nu för han behöver vara kvar där inne ett tag till men november får gärna vara här snart :) <3


Allra första bilden vi fick på vårt lilla mirakel :) <3


Kärlek och respekt / Denice Sölvgren Lundahl