Börjar tro att allting har lugnat sig.
Är över och börjat blicka framåt igen.
Så får man ett oväntat slag i magen och så är man tillbaka på ruta ett igen.

Så sjukt jävla drygt.
Jag är uttråkad hemma men har ont på jobb.
Mår bra för övrigt.
Så vad gör man då?
Jag kan inte göra mycket.
Får väl "vila" som alla säger.
Hoppas det är över tills imorgon så jag slipper sitta flera timmar på akuten.
Hatar det :(

Ja jag har gnällt mycket på sistone och tyckt synd om mig själv.
Men har jag inte haft rätt till det?
Jag brukar inte gnälla för minsta lilla.
Men efter operation och uppslaget ögonbryn tycker jag att jag hade rätt till det :)

Men men . . .
Jag och min Lövis hade måndagsmys igår :)
Åt jordgubbar och drack lite mousserat :)
Känns som att vi är med varandra hela tiden men inte ÄR med varandra.
Vi bor ihop och spenderar mesta dels av vår fritid ihop men ja.
Det har varit mycket nu.
Som tagit hårt på mig och nog på honom också, tyvärr :(
Men nu är det i alla fall officiellt.
Fredriks namn står bredvid mitt på dörren, det känns bra :)
Nu är detta vårt hem och det känns jätte bra :)
Jag är så glad att vi hittat tillbaka till varandra och att vår kärlek är ömsesidig :) <3

Nu ska jag fortsätta ligga här i soffan och "vila"
Hoppas på att smärtan ger med sig.

Over and out/ Denice Sölvgren Lundahl

Hur bra ni har det.

Som sitter på uteserveringar och äter och dricker gott.

Som umgås med era nära och kära.

Festar och roar er .

Medans ni gör det så åker jag in och ut från sjukhuset.

Och har nog fått mer dropp den senaste veckan än jag har ätit mat.

Är så trött på detta nu :(

Vetifan vad som hände igår.

Reste mig från soffan , gick ut i köket och innan jag ens hann reagera så vakna jag på golvet.

Skrek AJ för jag hade skit ont vid munnen och kände hur blodet rann.

Fast blodet kom från ögonbrynet.

Så jag slog väl i nånstans.

Svimmade ytterliggare en gång när mamma hade kommit upp.

Åkte in , fick dropp. 

Skit ont i armen sen förra veckan.

Skit ont i ögonbrynet.

Läkaren ville ha kvar mig över natten men jag ville bara hem :)

Orkar inte vara där mer.

Så vid åtta fick jag äntligen komma hem igen.

Igen tejpad och ont men men :)

Vetifan vad som händer med mig men oturen har inte vänt än i alla fall..

Alla onda ting kommer i tre så jag har en till att vänta :(

Men men.

Ville så gärna åka till Pappa L idag men Fredrik vågar inte låta mig köra själv.

Han är rädd att jag ska svimma. 

Får hoppas på att jag kan göra det i helgen.

Ska försöka jobba imorgon.

Hoppas att det går bra :)

Börjar bli grymt uttråkad nu !

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Att någon/något försöker säga mig något ?

Jag har räknat ut allt, planerat allt.

Jag vet vad, hur och varför jag vill göra/ ha saker osv.

Jag har vetat det sen jag var liten.

Verkar som att någon /något försöker visa för mig att man inte kan planera allt här i livet .

Därför jag stöter på massa problem, massa hinder.
För att jag ska lära mig att man inte kan planera allting utan vissa saker kommer när dom kommer.

Händer när det händer.

När dom är menade att komma eller hända.

Hur mycket jag än vill så kan jag inte styra allt.

Allt ligger faktiskt inte i mina händer.

Utan ibland kanske jag bara ska låta tiden ha sin gång och låta det komma eller hända av sig själv.

Hade dock varit mycket lättare om jag inte hade varit ett sånt fruktansvärt kontrollfreak !

Men men . . . 

Im out / Denice Sölvgren Lundahl

Till mig sa
" Det måste ju hända nån "
Och ja så är det ju.

Nån måste vara den 1/100 och tyvärr blev den jag.

Det gör inte mindre ont.
Det får inte dessa frågor eller tankar att försvinna.
Men det är ett annat sätt att se på det.
Även om det fortfarande känns tungt och orättvist !

Jag kan helt enkelt bara ge det tid och hoppas på det bästa nu!

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

Får eller borde.
Det vet jag redan om.

Men ändå så gör jag det.
Varför?
Ja det kan man väl undra.
Kanske för att det känns inombords?
Kanske för att det får mina ögon att fyllas med tårar?
Kanske för att det får mig att må dåligt?
Känna mig värdelös?

Jag vet att det finns miljontals människor som har det värre än mig.
Jag vet att jag har en sån fruktansvärd tur för att jag har allt det som jag faktiskt har idag.
Min älskling, min familj, mina vänner, jobb osv osv.

Men bara för att det finns folk som har det sämre än mig, betyder det då att jag aldrig få må dåligt?
Uppskattar jag då inte det jag har?

Jag är såå tacksam för allt jag har men jag kan ändå inte bara blinka så är det här borta.
Över!

Det har fortfarande hänt.
Och jag blir så arg på världen, vilket är så farligt.
Men jag blir det.
Jag blir arg på den högre makten, ödet eller vem / vad det är som egentligen styr detta.

Varför utsetts jag för prövning efter prövning?
Varför?
Det drabbar 1/100, det är så ovanligt att folk inte ens vet vad det är.
Så varför då just jag?
Vad gjorde jag för att förtjäna detta?!
Är jag en så hemsk människa?
Begår jag så många fel?

För nånting måste det vara.
Vad är oddsen att just jag skulle råka ut för detta? :(

Och ja det kanske är fel men jag tycker faktiskt synd om mig själv.
Jag försöker vara stark, blicka framåt men det betyder inte att jag går oberörd ur detta!

Det var en kortvariga lycka men obeskrivlig!
Vill känna så igen.
Istället känner jag mig oduglig, värdelös, ledsen och arg.
Tyvärr.

Det kommer säkert bli bra och jag måste se framåt.
Jag har turen att ha världens finaste pojkvän som ser det positiva i saker och kan hjälpa mig när jag fastnar i det negativa.
Han kan på något sätt alltid få mig på bättre humör.
Jag vet inte hur han gör men jag är så glad att jag har honom :)
Det är svårt att förklara men han får min värld att gå från grå till blå på bara några minuter.
Utan dig älskling hade nog min värld rasat :)
Och jag är så glad att du står ut med mig trots mitt humör!
Jag älskar dig så mycket <3

Måste också passa på att tacka alla för ert stöd, sms, samtal osv.
Jag har verkligen behövt er och ni har än en gång bevisat för mig att ni finns där vid min sida i alla lägen.
Massa kärlek till er <3

Nu hoppas jag på en bättre morgondag:)

Over and out/Denice Sölvgren Lundahl