som är extremt avgörande för om du ska känna dig lycklig eller olycklig.

Det ena är hur väl du kommer överens med din familj.

Och det andra är hur väl du lyckas i dina relationer, dvs dina vänner."

Morfar var en av dom som begrep detta.

Han tog alltid mormor först , sen barnen och sen barnbarnen.

Han var alltid glad. 

Han ville alltid att alla andra skulle vara glada.

Han gjorde allt för att alla skulle vara nöjda.

Han gilla inte alls när vi bråka med varandra eller när folk var ovänner.

Han valde aldrig sida utan han försökte alltid få saker och ting lösta på bästa sättet för alla parter.

Han var vän med alla oavsett vad.

Han var en fantastisk människa.

Inget illament men det borde finnas lite fler av honom.

Fler skulle fått hans fina sidor.

Mormor var mer den som bestämde.

Henne skulle man lyda och vara snäll mot.

Annars fick man med morfar att göra.

Även hon var en fantastisk människa.

Dom kompletterade varandra bra tyckte jag .

Jag hatar att båda har lämnat oss :'(

Jag drömde om dom inatt och jag grät och grät .

Det var så hemskt.. 

Jag ville inte förlora någon av dom.

Och definitvt inte än..

Men det finns inget jag kan göra.

Jag hoppas bara att dom båda är på en bättre plats nu..

Älskar och saknar er <3