Det finns en mening med allt.
Det är i alla fall vad folk säger till mig hela tiden.
Men vad fan är meningen med detta ?
Varför tas folk vi älskar ifrån oss ?
Hur ska man hantera det ?
Hur ska man ta sig vidare i livet utan personer som borde vara i ens liv ?
Jag förstår inte . . .
Snälla sluta ta personer jag älskar ifrån mig.
Jag står inte ut :'(

Varken mormor eller morfar kommer få se mina barn.
Och det sa mormor flera ggr " skaffa nu barn så jag hinner se dina barn"
Nu fick du inte det :'(
Och jag vet inte vad jag ska göra.
Tårarna rinner , det smärtar i mitt hjärta.
Jag dör inombords.
Jag klarar inte detta :'(

Jag har flytt från verkligheten men idag kunde jag inte längre fly.
Du är borta :'(
Du är verkligen det..
Du och morfar har återförenats i himlen. .
Och ni fick med er Sessan också.
Ni ska veta att här är många som saknar er.
Som är ledsna och mår dåligt.
Ni var världens bästa morföräldrar och jag älskar er så mycket :'(<3


Ge mig lite styrka, låt mig ta mig över denna trösklen...
Måste vara stark, måste gå vidare.
( Det är i alla fall vad jag försöker intala mig själv)
Jag önskar att det bara var en dröm som jag kunde vaknat upp ut och allting hade varit bra igen..

Men tyvärr blir det aldrig bra igen :'(