Även om man glömmer och går vidare så finns minnena fortfarande kvar.

Hur man än gör och vad man än gör så blir man aldrig av med minnena.

Dom finns alltid där oavsett vad.

Med tiden kanske saker och ting blir mer oklara.

Men nu finns minnena där lika klara som den dagen man upplevde det.

Minnena mals om och om igen i huvudet på en.

Man vill inget annat än att dom skall försvinna.

Men varje gång man sluter ögonen så finns dom där.

Då man tänker som mest är innan man somnar, när man sitter ensam och andra tillfällen man inte gör något speciellt.

Minnena kommer man aldrig ifrån.

Dom finns där och tär på en.

Men efter ett tag, flera månader kan man se tillbaka och uppskatta att man i alla fall har minnena kvar av den tiden.

Men nu är dom inte annat än jobbiga.

För man vill uppleva de igen men man vet att dom är bara minnen och kommer aldrig mer bli mer än bara minnen  . . .