Eller ganska många ..

Kanske till och med dom flesta.

Men för er som inte vet så ska jag berätta :)

Jag har lämnat mitt säkerhetsnät.

Jag har tagit en chans eller en risk beror på hur man vill se det.

Jag vet att jag länge har varit för feg.

Och jag är väl det fortfarande.

Men om jag aldrig vågar , hur kan jag då vinna ?

Det är omöjligt.

Så jag tog steget, jag vågade.

Så nu är jag officiellt inte singel längre :)

Det känns faktiskt ovanligt bra.

Jag har ju dock gått från att träffa killar som varit 4-5 år äldre än mig till Fredrik som är 1 år yngre än mig.

Haha hade lite problem med det i början men som alla andra brukar säga "åldern är bara en siffra"

Kommer aldrig hålla med om det till punkt och pricka men får väl använda mig utav det nu :)

Och en fråga som alla ställer är "hur träffades ni eller hur känner ni varandra då ? "

Så tänker svara på den direkt så får ni det svaret direkt :)

Jag såg Fredrik första gången på skolgården när jag jobba och har sen den dagen tyckt att han var/är väldigt söt.

När jag fick reda på att han var 90:a plus allt annat som var som det var i mitt liv då så la jag ingen större tyngd på det.

Men visst fanns där en attraktion av något slag, nånting fanns där och det visste jag.

I alla fall blev vi vänner, har umgåtts lite, festat ett fåtal gånger ihop och Fredrik kom till mig nån gång när jag bodde i min förra lägenhet.

Men vi hade aldrig gjort något med varandra.

Visst hade tanken slagit mig men jag tar aldrig första steget och han gjorde tydligen inte det heller.

Så då började en annan tanke slå mig.

Att kanske kände inte han att det fanns något där, kanske var han inte ett dugg intresserad.

Och det var väl den tanken jag hade i huvudet enda tills kvällen då vi båda råka befinna oss på Hipp.

Och vi är inte riktigt överens om vem som tog initiativet till kyssen men det blev en kyss i alla fall.

En efterlängtad kyss på dansgolvet :)

Haha sen blev det en till och en till och en till.

Och det slutade med efterfest hos mig, då alla kyssar och allt mys övergick till mer än bara en fyllegrej.

(För er som vill veta och säkerligen undrar så är svaret nej, vi hade inte sex )

Jag var väl väldigt osäker på dig i början , då jag vet hur du är eller skall jag kanske säga var ?

Men vi fortsatte att ses och har väl i princip träffats var, varannan dag sen dess :)

Och när Fredrik bestämde att vi skulle bli ett officiellt par så hade jag inga invändningar.

Vilket är väldigt konstigt.

Jag brukar alltid fundera tusen ggr om, alltid hitta tusen fördelar med att vara singel men nu kom jag nog knappt på en.

Varför ?

Jadu kan det vara kärlek kanske ?

Du är så himla söt baby och du gör mig glad.

Vi har kul tillsammans och jag trivs så bra med dig.

Jag längtar efter dig och saknar dig när du inte är mig nära.

Och när du väl är hos mig så njuter jag till fullo :)

Men klart att jag fortfarande har rädslan kvar.

Rädslan om att ännu en gång dragit en nitlott och bli sårad.

För jag vet ju hur du var innan vi blev tillsammans eftersom vi var vänner då.

Men jag vet också om att bara man finner rätt person så förändras man.

Och då är frågan " Är jag rätt person för dig ? "
Time will tell . . . 

Får helt enkelt vänta och se :) 

Men men nu vet ni hur det ligger till.

Nu har jag berättat för er som inte redan visste det.

Nu ska jag fortsätta min fredag av magkramper och illamående.

Tack för det fredag den 13:e.

Hade en fin fredag inplanerad men ICKE !

Istället får jag ligga här själv och lida :(

Bara låt denna dag vara över snart, tack !

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl