Som en liten hund.

Som behöver bli rastad.

Eller rättare sagt är desperat efter att få komma ut !

Känns som att jag letar efter stackars människor som har ork eller lust till detta.

Haha jag är så uttråkad att jag går och handlar bara för att få komma ut en stund.

Helt sjukt så instängd man känner sig när solen är framme, det är svin varmt och man är sängliggandes.

Men det är bättre nu :)

Igår offra mamma sig och tog en lång promenad med mig. ( Skulle lämna blodprov så vi gick dit :) )

Skönt att det inte längre gör ont när fettet dallrar när jag går.

Dock kan jag inte ha byxor som sitter åt och det gör ont emellanåt.

Men nu orkar jag inte bara sitta här hemma längre.

Så idag hade jag en mysig stund med Jeanette på stranden :)

Så jädra skönt att få vara lite i solen dock med shorts och tröja.

Men hon kan ju inte heller sola sin mage då hon väntar en liten flicka :)

Så vi kan i alla fall lida tillsammans :) 

Underbart var det i alla fall.

Hon är en så fin människa, verkligen.

Vissa frågar hur jag mår bara för att dom måste.

Och vissa har konstigt nog inte brytt sig alls.

Vilket jag tycker är sjukt att ens vänner inte gör.

Men med Jeanette känns det så äkta.

Det känns som att hon faktiskt är ledsen för min skull osv.

Medans det känns som andra frågar av ren nyfikenhet eller som sagt ett måste.

Det är så klart fler än Jeanette som brytt sig och jag är så glad och tacksam för att ni finns i mitt liv :)

Förra operationen var bland annat Frida en riktig klippa och stötta mig väldigt mycket.

Det behövde jag verkligen :)

Denna var inte lika farlig så jag behöver inte riktigt samma stöd.

Men har ändå fått det.

Från bland annat Jeanette och Frida :)

Tusen tack :) <3

Förra gången överraska Linda mig och kom till sjukhuset :)
Min mamma, mormor , syster och Fredrik var också där :)

Och denna gången var mamma där och min älskling också så klart :)

Så skönt att få komma tillbaka till rummet efter uppvaket och det första jag såg var min finaste älskling :)

Du har också varit en sann klippa.

När jag kom hem fanns du här för mig till 110% !

Du tog hand om mig och vårt hem.

Och jag älskar dig såå mycket <3

Jag hade aldrig klarat detta utan dig och din kärlek.

Du är verkligen den som får mig att se ljuset i mörkret.

Du är fantastiskt , det hoppas jag att du vet :) <3

I alla fall.. 

Allt detta tråkiga prat om mig och min operation.

Sorry !

Det är på bättringsvägen och förhoppningsviss är jag snart tillbaka till den jag var innan.

Kanske, haha.

Beror dock på..

Semesterna är snart slut och jag börjar på MH.

Panik redan nu.

Känns inte riktigt bra.

Men blir kanske bättre , får se :)

Måste försöka tänka positivt, måste försök se det positiva.

Blicka framåt INTE bakåt !

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl