Alltid så svårt för att förstå saker som dom inte själva vet hur det känns.
Saker som dom inte kan ta på.
Om jag är sjuk för att jag tex kräks eller har feber.
Då förstår folk för det kan dom relatera till.
Men när jag ligger vaken en hel natt med ångest och inte klarar ta mig till jobb.
Då finns det helt plötsligt ingen förståelse längre.
För folk kan inte relatera till det.
För folk vet inte hur det känns eller hur det är.

Ja jag har ångest.
Jag har haft det sen april.
Och det är en fruktansvärd känsla.
Hemskt är det.
Jag vet inte varför.
Vet inte vad det beror på och jag kämpar med det varje dag.
Det finns bra dagar.
Det finns sämre dagar.
Och så finns det dom dagarna när jag inte gör annat än gråter och vill ge upp allting.

Jag har inte velat prata om min ångest innan för jag har gått från att ha 3 jobb till att jag i april var sjukskriven.
24 år och sjukskriven.
För mig kändes det som ett stort nederlag.
När jag var sjukskriven bad läkaren mig att göra saker.
Gå ut, vara med nära och kära osv.
Men för det mesta låg jag i min säng och grät.
Jag fick ångest av att gå ut.
Precis som att alla visste att jag var sjukskriven och alla kunde se mitt nederlag.
Att alla dömde mig och undra vafan jag var sjukskriven för.
Men jag har fått släppa den tanken och när jag har det som värst så struntar jag i om folk tror att jag sjukar mig i onödan.
För dom har ingen aning om hur det känns.
Hur dåligt man mår.
Och hur ska jag ta hand om barn och ge dom trygghet när jag själv är helt förstörd ?
Det går inte...
Min ångest sitter bland annat på min andning och det är sjukt jobbigt.
Jag får inte luft.
Jag måste försöka fokusera för att inte få panik.
Det är inte Heller så lätt.
Men jag kämpar på....

Tycker bara det är synd hur lite förståelse det finns när det kommer till något som är "okänt" för en annan människa.
För det gör ju inte det lättare för personen som är drabbad av det.
Snarare tvärtom.
Blir ännu ett oros moment.
Men men . . .

Over and out / Denice Sölvgren Lundahl

 

Tove

30 december 2014 13:46

håller tummarna för dig främling, å du är inte ensam om din åsikt och hur du mår. kram

http://tvskrssn.bloggplatsen.se

Denice Lundahl

30 december 2014 14:21

Tackar för omtanken och att du tog dig tid att kommentera :) och håller tummarna för dig med. Kram

 

Elsa

30 december 2014 19:30

Livet som kommer ikapp kanske ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Sen jag var här inne.. En evighet sen jag blogga.. Galet... Undra om jag har några läsare kvar ens. Någon som är intresserad eller bara folk som trillar in av en ren slump.  Kanske är det dags att börja blogga igen. Skriva ner alla tankar...

Och/eller trodde inte att folk fortfarande klicka in här för att läsa. Jag har släppt bloggen helt. Det finns inte tid. Jag har nu 2 barn och pluggar, dygnets timmar räcker inte till. Jag hade behövt 24 vakna timmar för att jag skulle hinna m...

På annat . . . Sjukt längesen jag blogga men kan lika bra göra det nu. Nu när jag sitter här i soffan och inte kan sova. Åh hatar detta :( Jag hade samma problem i slutet av graviditeten med Atlas att jag inte sov på nätterna. Men då somna jag ...

Förstå vart tiden tog vägen. Min älskade lilla kille. Känns som att du kom igår men ändå som att du alltid funnits här hos oss. Kan inte förstå att min kille är så stor. Har heller inte riktigt förstått att vi ska få en till liten kille. Tänk vi...

Ett beslut. Och jag tycker att det är extremt skönt. Vi beslutade på nyår att vi båda skulle ta bort vår fb och instagram bara för att vi lägger för mycket tid på just det. Innan vi sover,när vi vaknat och en hel del tid där emellan. Vilket gör ...