Ord i världen som kan förklara min smärta.

Det finns heller inga ord i världen som kan beskriva hur jag känner.

Smärtan är olidlig.

Som jag känner är obeskrivligt.

Jag trodde att det skulle bli lättare med tiden och göra mindre ont.

Smärtan att förlora två person som stod en nära.

Som man växt upp med och varit en stor del av ens barndom.

Som alltid funnits där för en och hjälpt oss så många gånger.

Som man har så många och fina minnen med.

Men oavsett hur mycket fint man har att se tillbaka på så gör det så jädra ont att veta att man inte kommer få fler underbara stunder ihop.

Att deras tid här på jorden är över och att vi aldrig mer kommer ses.

Mitt hjärta blöder :'(

Jag saknar dom mer och mer för varje dag.

Jag både älskar och hatar att titta på foto av dessa två fina människorna.

Jag älskar det för att det är numera enda sättet för mig att få se dom och jag hatar det av exakt samma anledning.

Jag får tårar i mina ögon samtidigt som jag kan le.

Le för att ni var världens finaste morföräldrar och gråter för att jag aldrig mer kommer få träffa er :'(

Nu får jag tänka tillbaka och leva på minnena som jag har med er.

Men jag skulle kunna döda för att ni båda ska komma tillbaka och finnas här hos mig.

När morfar gick bort tog han en del av mitt hjärta med sig.

När mormor gick bort tog hon ytterliggare en del.

Det är delar som jag aldrig kommer få tillbaka.

Som jag aldrig kan få tillbaka.

Jag kommer alltid sakna och älska er oavsett vad som händer.

Jag kommer aldrig kunna glömma er och den dagen jag får barn ska jag stolt visa upp er för dom.

För jag vet att ni hade tittat på mina barn med beundransvärda ögon.

Jag vet att ni hade älskat dom lika mycket som jag.

Jag vet att ni hade lyst upp som solen när ni hade fått träffa dom.

Och jag vet hur gärna mormor hade velat se mina barn, så det gör ont i mitt hjärta att hon inte fick den äran.

Och att mina barn inte fick äran att träffa min mormor och morfar.

Men tyvärr kan man inte göra något.

Båda var gamla och sjuka och är säkert på en mycket bättre plats nu.

Det får jag i alla fall hoppas.

Och jag vill inget annat än att dom ska ha det bra och vara tillsammans.

Men dom hade mycket hellre fått vara det här hos mig.

Men i mina tankar är dom alltid med mig.

Och kommer alltid vara.

Ni kommer alltid att vara en del av mig.

Älskar er så mycket <3<3<3<3<3

Världens finaste och mest underbara morföräldrar :) <3

Sista konversationen på sms med min fina mormor.
Förmår mig inte att radera den.

Och jag är så imponerad att hon lyckades lära sig att skicka sms, så stolt över henne.

Hon kriga in i det sista med denna jädra tumör som gjorde hennes sista tid till ett helvete.

Men hon kriga och var sååå stark.

Så för att hedra henne ska jag också ta mig igenom allt det svåra i livet och kriga.

För det som jag kallar för "svårt" är INGENTING jämfört med det hon gick igenom den sista tiden.

Så oavsett hur jobbigt och svårt jag har det så ska jag kämpa vidare.

För hennes skull .

Du var stark mormor och jag ska vara stark för din skull <3

Ta vara på alla äldre i er närhet, en dag finns dom inte längre och ni kommer ångra om ni inte fanns där för dom när dom behövde er som mest.

Är SÅÅ glad att jag och mormor fick så bra kontakt det senaste året och kom varandra mycket närmre.

Och att jag fanns där för henne och hjälpte henne i den mån jag kunde.

Ta ingen förgivet och älska varandra varje dag som om det vore den sista :) 

Kärlek och Respekt <3