I like my guys in twos ;)

Jag kan inte förstå.

Men jag vet att det kommer förbli så.

Jag kan inte göra något åt det.

Det har jag förstått nu.

Jag får helt enkelt bara acceptera det och gilla läget.

Men det är sjukt faktiskt.

Ena sekunden si andra så.

Vändningarna kommer helt oförberett och man blir lika chockad varje gång.

Det jag tycker är värst är att det inte går att läsa och jag som analyserar ALLT !

Men det går inte att analysera.

Det är som en återvändsgränd, man kommer alltid tillbaka till samma ställe som man började ifrån.

Ibland kan jag vara så arg, så irriterad och vill verkligen inte mer.

Men det vänder på 2 sekunder och jag kan bara inte stå emot.

Det här har jag nog aldrig varit med om förr.

Det är förjävligt samtidigt som det är helt fantastiskt.

Jag antar att det är just därför det aldrig får ett slut.
För det är en utmaning varje gång, man vet inte vad man kan förvänta sig, vad som väntar en, vad som kommer ske, OM det kommer ske osv.

Det är som en slags erövring.

Först är det omöjligt sen blir det möjligt och då är det som man vunnit.
FAST man aldrig har det.

Jätte sjukt och går absolut inte att förklara.

Jag förstår inte det själv heller ibland faktiskt.

Det är väl ett slags spel fast samtidigt inte.

Jag vet inte men det är både sjukt, fruktansvärt och fantastiskt på en och samma gång :)

Hur fan går det ihop ?

Det kan man fråga sig, jag vet inte heller men det GÅR ihop.

Trust me ;)