Niican

Alla inlägg den 2 september 2010

Av Denice Lundahl - 2 september 2010 16:02

Jag tror vi ljög fast vi sa att det var sant vi var aldrig kära I varann de bara kändes likadant . . .

Såna som vi med lyckan mitt I sorgen
Vi ställer frågor jag är trött på mina svar
Men du finns I mina drömmar när jag sover
Jag vill förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör
Jag andas in och det känns som första gången
Du håller om mig och jag vågar hålla kvar.

 


Jag måste verkligen arbeta med min ilska.

Jag måste lära mig att hantera mig själv när jag blir arg eller irriterad.

För det kan jag verkligen inte.

Jag blir rasande och så kommer dom fulaste och mest elaka orden ur min mun !

Och jag hade kunnat riva hela lägenheten på 2 sekunder.

Tur att jag inte blir arg så ofta för då hade det kunnat gå illa.

 

 

Åh jag gilla verkligen vår träning igår.

Fast det var jobbigt och jag fick kämpa.

Jag fick pressa mig själv och kriga in i det sista.

Faktiskt stolt över mig själv , haha :)

Fler såna träningar behöver och vill jag ha :)

 

 

Haha lovade Snor att sova innan tolv igår men halv tolv gick jag hemifrån .

Och kom inte hem förrän vid två.

Jag kan helt enkelt inte sova om nätterna och ensam vill jag inte heller vara.

Nätterna är mina och den personen som jag väljer att dela dom med :)

 

 

Har även fått 3 kommentarer.

Tack så mycket  :)

Det uppskattas när ni kommenterar.

Jag är inte heller så bra på att kommentera andras bloggar.

Drar mig lite för det, vet inte varför.

Men det uppskattas när ni vill/vågar att kommentera :)

 


Jag älskar dig mer än livet, du är något av det bästa som finns :)

Är så glad och tacksam för jag funnit dig.
  


Av Denice Lundahl - 2 september 2010 01:53

att se någon förlora något/någon som dom älskar.

Spelar ingen roll om man förlorar en person eller en passion.

Det är hemskt att se oavsett..

En person som verkligen älskar någon, över hela sitt hjärta.

Eller en person som verkligen brinner för t.ex fotboll, som har en väldigt stor passion för fotbollen.

Bådas värld kommer rasa den dagen då ett hinder kommer i vägen.

Så som t.ex en annan person , döden eller en skada.

Ingen av dom kommer veta varken in eller ut.

Båda kommer önska att dom kunde spola tillbaka tiden och göra ett annorlunda val.

Det är som att se sin dröm eller sin framtid slåss i spillror mitt framför ögonen på en.

Det är hemskt, förfärligt och jag önskar ingen människa detta ödet...

 

Sen är det så sjukt orättvist.

För det finns personen som bara göra saker halvhjärtat, personer som inte anstränger sig det minsta, personer som egentligen inte bryr sig.

Men för dessa personen så blir allting bra .

Vissa har så sjukt mycket tur medans andra har så sjukt mycket otur.

Varför ?!

Borde inte en person som verkligen älskar/brinner för något vara värd att få detta ?

Istället för en person som inte bryr sig om vilket utan bara tar det som det kommer ?

En person som går in helhjärtat, ger 110 och kommer offra allt som krävs för att få det som denna personen strävar efter.

Som sliter och kämpar enda in i det sista, det är den personen som förtjänar det.

Inte den som inte gör den minsta ansträngningen och egentligen inte bryr sig hur det blir.

Ibland känner jag att saker är väldigt orättvist.

Personer som förtjänar mer får mindre.

Och personer som förtjänar mindre får mer.

Kan inte förstå det.

När ska det vända ?

När ska personer som förtjänar det få det dom förtjänar ?

Säg mig det någon, någon som vet, någon som förstår.

För denna någon är inte jag. . .

Sök i bloggen

Vem är jag?


Hej!
Mitt namn är Denice. Jag är 6 år gammal och bor i Malmö. I min blogg kan du följa mina tankar och min vardag.

Välkommen till min blogg :)

Ställ en fråga till mig

5 besvarade frågor

Arkiv

Tidigare år

Senaste inläggen

Gästbok

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3
4
5
6
7
8 9 10 11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2010 >>>

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards