Ja den frågan kan jag också ställa mig.

Och jag kan faktiskt inte förstå varför ?

Men det finns personer som bara MÅÅSTE trycka ner andra för att må bättre själva.

Varför gör ni så ?
Det är sjukt irriterande att höra att en person har sagt si eller så.

För det första: Har du något som du vill säga , säg det till mig istället .

För det andra : Skyll inte dina misslyckande på mig, tack !!

Bara för att du inte klarar av saker och ting så betyder inte det att jag inte gör det.

Jag t.ex pluggar inte än för jag vet inte till VAD !

Jag tänker inte börja och sen hoppa av för jag insåg att det inte var rätt.

Plus har jag 3 jobb så jag har ingen brådska med att plugga.

Jag trivs där jag är idag.

Jag har själv tagit mig dit jag är idag.

Jag är stolt över att ha klarat mig hela vägen hit.

Sen att du misslyckades med det du gav dig på det kan väl för fan inte jag hjälpa ??

Jag kan uppnå precis vad jag vill OM jag bara VILL.

Men just nu strävar jag inte efter mer än det jag redan har.

Det är tråkigt att du alltid måste försöka visa eller påstå att du är bättre än mig.

Vi är båda bra, fast på olika sätt.

Vi strävar efter olika saker här i livet och därav kan man inte ens jämföra vad vi har presterat.

Så lägg ner istället och var den underbara fina person som du egentligen är.

Du behöver inte tävla med mig.

Var glad för min framgång istället precis som jag hade varit över din.

Lär dig av dina misstag och låt mig vara ett stöd på vägen.

Men tryck inte ner mig för att du misslyckats.

Det är bara idiotiskt !!
 

Förstår inte varför vissa har så svårt för att glädjas med andra ?

Förstår inte heller varför man måste dra ner en annan människa för att man själv inte klarat av det man gett sig in på.

Men men måste väl finnas såna personer med antar jag :)

Och det mest fantastiska just nu är att det är FREDAG imorgon.

Och efter dubbeltpass imorgon så återstår en HELT LEDIG LÖRDAG , WIHOOO ;)

Jag är så lycklig, jag är så lycklig, haha :)
Då blir det fäääst ;)

Men men...

Im ouut / Denice Sölvgren Lundahl

Andra har möjlighet att sno ens energi.

Att andra människor kan påverka en så mycket.

Att man själv blir nedstämd, orklös osv pga andra människor.

Det är så tråkigt när man märker att man inte är den man borde vara pga någon stjäl eller suger ur all ens kraft och energi.

Att en annan människa ens har den förmågan...

Det gillar jag inte...

Ibland bara kommer jag på saker sådär huxflux och så skriver jag om det.

Det var så det var med ovanstående :)

Så lägg ingen större vikt på det, tack :)

Och en sak bara MÅSTE jag få säga.

Jag har haft turen att få ha så många underbara människor runt omkring mig.

Vänner, familj, arbetskamrater osv.

Det är inte alla som har det så bra som jag.

Jag har många som älskar och bryr sig om mig.

Och många som jag älskar och bryr mig om så klart :)
Jag vet vart jag har mina nära och kära.

Vet att dom alltid finns där för mig, bara ett samtal bort.

Och det är underbart att veta.

Jag vet att ni skulle gå till andra sidan jorden för mig oavsett vad.

Jag vet om att ni stöttar mig i alla lägen.

I både bra och dåliga stunder.

Båda bra och dåliga beslut.

Jag vet att ni alltid står bakom mig och tar emot mig ifall jag skulle falla.

Och jag vet att ni alla ÄLSKAR mig för den jag är !
Trots mina sämre sidor.

Och jag ÄLSKAR ER !

Jag finns här i alla väder och i alla kläder.

Jag uppskattar er till tusen även om man blir sämre på att visa det ju mer tid det går.

Men ni är fantastiska, ni förgyller mina dagar, ni är helt jävla underbara.

Jag älskar er verkligen och hade gjort vad som helst för er.

Det hoppas jag att ni vet.

Aldrig vill jag förlora er...

S och N..

Jag har förlorat er..

Och jag saknar er allt som oftast.

Jag tänker på er och vår vänskap.

Tyvärr är det försent.

S, var mitt fel och N har själv valt att gå utan att ens se tillbaka.

S kan jag förstå men N kommer jag aldrig att förstå.

Men bara du är lycklig så är jag glad för din skull..

Dock gör det ont i mitt hjärta och jag saknar dig än idag.

S , vet jag är samma underbara person hon alltid varit dock väldigt synd att det blev som det blev. 

Men men sånt är livet antar jag.

Människor kommer och går.

Det får man leva med...

Im ouut / Denice Sölvgren Lundahl