är att det faktiskt är så som vi länge har befarat .

Det har funnits misstankar och funderingar kring detta men ändå varit osäkra.

Inte så lätt att veta innan man fått det bekräftat även om tecknena fanns där.

För allting är inte alltid som det verkar, inte sant ?

Haha nej ska sluta låta så allvarlig :)

Idag gick jag till läkaren efter mycket tjat från alla möjliga människor.

Jag har förstått att jag behöver det med tanke på mina ständiga magsmärtor.

Som jag haft ett bra tag nu och som har vägrat att ge med sig :(

I alla fall så första gången på VÄLDIGT länge fick jag ett vettigt svar av en läkare, är inte det helt fantastiskt ?

Jag HATAR att gå till läkaren för man är inte ett dugg klokare när man kommer därifrån än vad man är när man gick dit.

Så jag är INTE den som går till läkaren i första taget.

Men är glad att jag tog mig dit idag, då vi kom fram till att jag har magsår.

Vilket vi har varit inne på ett tag nu.

Så nu har jag fått världens ÄCKLIGASTE medicin som jag ska DRICKA !

Kan ni se mig dricka något som smakar skit och är tjockt dessutom ?

Eh nää..

Jag klöks direkt, fyfan vad rääligt det är :(

Har ingen aning hur jag ska stå ut att ta det 3 ggr om dagen i 2 veckor..

Till och med mamma (Som inte är känslig) smaka lite och även hon höll på att spy.

Så NEJ nu är det faktiskt inte så att jag bara klagar för ingenting :)

Men ska egentligen inte klaga för kanske kommer jag må lite bättre nu :)

Vi får se men ska dit om 2 veckor igen i alla fall.

Blir nog jätte bra :)

Imorgon är det din tur att gå till läkaren och det är mycket mer allvarligt än mitt magsår.

Jag hoppas att allting går bra och att det inte är så illa som det kan vara.

Jag kommer tänka på dig och önska att allt är så bra som det bara kan vara.

För övrigt måste jag få sagt detta.

Jag och min pappa M har inte världens bästa relation till varandra.
Och det gäller väl hela familjen egentligen.

Jag är inte lika mycket hos dem som jag är hos Pappa L.

Tråkigt men sant.

MEN en sak är säker att när jag verkligen behöver Pappa M så finns han där för mig och det gäller även hans fru Sandra :)

Då jag inte vet vart jag ska ta vägen, då jag behöver hjälp med något t.ex bilen ( Ta det inte fel nu för pappa L har också hjälpt mig jätte mycket med mina bilar och det är jag evigt tacksam för ) så finns ni alltid där för mig.

Ni bryr er om mig.

Så fort jag skriver något om att jag mår dåligt eller något har hänt är ni nog först på telefonen och fråga om vad,när,hur och varför.

Och ni ska veta att det betyder faktiskt mycket för mig att ni i alla fall bryr er och hjälper till när det verkligen behövs.

Förlåt om jag inte alltid visar min tacksamhet men jag är faktiskt väldigt tacksam för er hjälp :)

Så nu vet ni det i alla fall :)

Och jag passar på att även tacka för idag.

Jag gillar att ni inte ens protesterar utan bara gör det jag ber om direkt och utan att klaga. 

Vilket ni kunde ha gjort för mina saker är ju egentligen inte en högprioriterad sak för er.

Men ni är så snälla så ni inte gör det.

Så tack , tack , tusen tack :)

Ibland kan jag verka nochalant, otacksam eller kanske till och med otrevlig.

Men egentligen handlar det inte om att jag är något av det utan det hela handlar om att jag egentligen är en väldigt blyg person.

Och jag vet att flera stycken av er inte förstår det alls för jag inte längre utger mig för att vara det.

Men jag är faktiskt det, tro det eller ej.

Som t.ex så kanske jag inte alltid säger "tack" efter maten eller så för folk pratar för mycket och jag vågar inte bara hoppa in med mitt tack för maten mitt i allt.

Svårt kanske att förstå hur jag menar när man inte är i situationen.

Men jag är typ rädd för att jag inte ska bli hörd.

Eller t.ex om jag får något eller någon gör något stort och fint för mig så är jag egentligen jätte glad och tacksam men vågar inte visa det för är rädd att den eller de personer kommer tycka att det är för mycket.

Eller ett annat exempel, jag HATAR att köpa presenter till folk.

Jag ÄLSKAR att ge saker men HATAR att komma på vad.
Jag är så orolig för att personen inte ska gilla det eller tycka si eller så osv.

Helt stört men sån är jag, tyvärr.

MEN det är bara med vissa personer och vid vissa tillfällen osv.

Det är också konstigt.

Men jag är faktiskt ganska konstig, inte sant ?

Hoppas ni tycker om mig ändå :)

För vet ni vad ?

Jag har inte en enda tanke på att ändra mig , så det är bara att gilla läääget ;)

Nu ska jag sluta skriva massa :)

2 dagar kvar , äntligen :)

Im ouut / Denice Sölvgren Lundahl